Stuteri Fyrklövern

                          

På nyårsaftonens morgon vaknade Annie ganska sent, hon gick ut i stallet utan att äta frukost.
Hon såg nöjt att alla boxar var mockade, vatten hinkarna fyllda, och hönäten fulla med hö.
Middagsfodret låg också inne.
Hästarna var ute i hagen, hon såg Amanda, Patricia, Philip och Ida försökte få in Qlementine, Betty och Maggie.
När de fyra barnen fick in de tre hästarna i stallet började de genast att borsta.
Ida stod och kollade på, hon hade förrut varit medryttare på Copyright, men nu när han var borta hade hon ingen att rida längre.
- Hej, sa Annie och gick fram till dem.
- HejHej, svarade de glatt och fortsatte borsta.
- Hej, sa Ida frånvarande.
- Hur är det? frågade Annie.
- Det är la inte så bra.. suckade Ida.
- Är det Coppen? frågade Annie.
Ida nickade.
- Jag förstår dig Ida, men det var bättre att han fick avlivas än att han fick leva och ha ont, sa Annie och tittade henne i ögonen.
- Du kan få rida Shoganan idag om du vill? sa Annie för att få henne på bättre humör.
Hon visste att de allas dröm var att rida Shoganan.
Men än så länge var det bara Ida av barnen som kunde klara av honom.
Ida log stelt mot Annie.
- Ja det kan jag göra, sa Ida.
- Jag vet att det känns som om du sviker Copyright, men det gör du inte. Han vill att du ska utvecklas, och han vet att du inte kommer glömma honom för att du rider Shoganan, tänk på det hela tiden Ida, sa Annie.
Hon nickade och gick för att hämta in Shoganan.
Annie gick efter henne, för att ta in Flash Dance. Han stod vid grinden, och gnäggade lågt när Annie kom.
- Hej prinsen, sa hon och smekte honom på ganaschen.
Annie ledde in honom i hans spilta och borstade honom.
Efter en stunds ryktning sadlade hon och tränsade Flashan, hon ledde sedan in honom i ridhuset.
Utomhus, snöade det stora flingor, och det var iskallt ute.
Termometern ute i stallet visade -9,8 grader.
Annie huttrade i sina termobyxor och satt upp i sadeln.
Hon skyndade sig att rida ett ridpass på Flash och tog sedan in honom i stallet.
Klockan var redan 6, och om en trekvart var det dags att åka till Jacobs kompis nyårsfest.
Jacob hade bjudit dit henne, och Annie hade bjudit dit Natta.
Hon satte på Flash ett täcke och släppte ut honom i hagen.
Han skyndade sig att rulla sig i den nyfallna snön.
Annie sprang in i huset och kastade sig in i duschen.
- Är du klar snart Annie? Det är fler som vill duscha här! sa Jacob och bankade på dörren.
- Snart klar! ropade hon tillbaka.
När hon gick ur duschen, tog hon sin sminkväska och hårborste med sig ut.
- Äntligen! sa Jacob och suckade.
Annie skrattade åt honom och gick in i sitt rum.
Hon torkade sitt blöta hår med hårtorken, satte upp det i en snygg frisyr och sminkade sig.
Hon valde sedan ut kläder, leggings, kjol, linne och en kofta.
När hon var klar kom Jacob in.
- Ska vi åka? frågade han.
- Japp, sa Annie och log.

Lars körde dom i den svarta volvon, de hämtade upp Nathalie och var påväg till Kicken.
- Hejdå! ropade Lars efter dom.
- Gott nytt år, ropade de tillbaka.
De gick in i huset, och hälsade på de människorna de kände.

Efter några timmar var klockan en minut i tolv, alla ställde sig ute på altanen och räknade ner sekundrarna.
Fyrverkerierna blixtrade runt dem, och folk runtomkring pussade varandra.
Nathalie och Kicken, stod framför Jacob och Annie, och de pussades också.
Jacob lutade sig fram och pussade Annie på kinden.
- Gott nytt år! skrek han sen.

En timme senare åkte Annie och Jacob hem till gården igen.
De fick skjuts av Nathalies pappa och hemma på gården var det nyårsfirande.
Eva-Lena, som hade druckit mest av alla, var rätt berusad.
- Hej mina barnbarn sluddrade Eva-Lena.
Runtomkring henne satt Lars, Karin och Ulrika.
- Ni vet om att ni inte är kusiner, sluddrade Eva-Lena
Annie och Jacob kollade på varandra.
- Inte? sa de förvånat.
Annie gick och satte sig i trappan.
Jacob satte sig vid de vuxna, båda var chockade.
Eva-Lena satte sig hos Annie.
Hon började plötsligt gråta.
- Vad är det mormor? frågade Annie förvånat.
Eva-Lena snörvlade och berättade.
- När jag var liten, bara tre år gammal, och som du vet så är ju jag jude, och det var min familj med.
När andra världskriget var, så tillfångatog Hitlers armé min mamma, min pappa och min syster.
De togs till ett koncentrationsläger i Polen, och de.. Eva-Lena slutade berätta.
- Vad hände? frågade Annie.
Tårarna rann nerför mormoderns kinder.
- De gasades ihjäl, viskade Eva-Lena.
Annie drog efter andan.
- Gasades de ihjäl? sa Annie chockat.
Det hände mycket den här kvällen, dels att Jacob inte var hennes kusin trots allt, han pussade henne, och nu detta!
- Jag kastades runt i en massa olika fosterfamiljer, men jag var bara "problembarnet" som ingen ville ha, snörvlade Eva-Lena.
Annie klappade sin mormor på ryggen.
- Nu har du det ju bra, sa hon tyst.
- Men mina minnen kommer tillbaka ibland, och det gör så ont, sa hon och höll sig för bröstet.
- Vad är det? sa Annie och stirrade på Eva-Lena.
- Det gör ont i hjärtat, det yrar, sa Eva-Lena och föll nerför trappan.
- HJÄLP! skrek Annie och la sig på knä bredvid sin mormor.
- Vad har hänt? ropade Lars när de kom in i rummet.
- Hon bara föll ihop, hon sa att det gjorde ont i hjärtat och det yrade, skrek Annie upprört.
- Ring en ambulans då! skrek Ulrika skrämt.
Karin kastade sig över telefonen och slog numret till sjukhuset.
- De är påväg, sa hon till sist.
- Andas hon? frågade Jacob.
Lars la sitt huvud tätt intill Eva-Lena.
- Ja, än så länge, sa han högt.
- Vad ska vi göra? sa Annie och tårarna rann.
- Det finns inget vi kan göra, bara att vänta, sa Karin till henne.
- Vi kan ju inte bara låta henne ligga här! skrek Annie.
- Det är nog det bästa vi kan göra faktiskt, sa Ulrika uppriktigt.
Serener hördes på avstånd, och snart var ambulansbilen framme.
De bar in en bår i huset, la upp Eva-Lena på den och tog med den ut.
- Jag åker med, sa Ulrika och sprang efter.
- Jag med, sa Karin och drog på sig en jacka.
- Vi stannar här, ring om det blir förändringar! ropade Lars efter dem.
- Vad ska vi göra? Tänk om hon dör? sa Annie upprört.
- Vi får bara vänta helt enkelt, sa Lars.

Vad händer i Avsnitt 24?

                       

Glöm inte komentera (:

Nästa morgon när Annie vaknar ur sin drömlösa sömn, hon hade haft svårt att sova på natten.
Men hon masade sig ändå upp ur sängen och åt en skål med yoghurt.
Sedan gick hon ut till stallet, där var det redan i full gång med mockningen.
Alla barnen i stallet var redan där, och de hejade glatt åt Annie.
Hon försökte vara glad, hon försökte tänka att Coppen hade det bra.
Men innerst inne hade hon lust att springa in och gömma sig under täcket.
Hon gjorde de dagliga rutinerna, innan hon attackerades av alla 4 barnen samtidigt.
- Snälla Annie, kan inte vi ha vinter ridläger? bad Patricia.
- Jaa snälla Annie? tjatade Philip.
- Kom igen Annie! sa Amanda.
Ida bara stod och log övertygande mot Annie.
- Tjat ungar! sa Annie och skrattade.
- Du och Jacob kan ju ha lägret! fortsatte Philip.
- Det behöver inte ens vara långt! sa Patricia.
- Nej precis! sa Ida.
- Jag kan ju fråga honom, sa Annie.
- Ja gör det! sa Amanda.
Det är verkligen tur att jag har de där ungarna, de gör mig jämt på gott humör! tänkte Annie.
Hon gick in i huset och knackade på Jacobs dörr.
- Kom in! hördes hans röst.
- Jag har blivit attackerad av ett gäng kackelhönor! sa Annie och skrattade.
- Jasså, vilka då? skrattade Jacob.
- Ida, Philip, Amanda och Patricia, sa Annie och log.
- Vad ville de ha nu då? frågade Jacob.
- Ett vinter ridläger, du och jag som ledare, berättade Annie och skrattade.
- Ja, varför inte? sa Jacob efter en stunds funderan.
- De behöver ju inte sova över och det räcker ju med två dagar, fortsatte han.
- Och egen matsäck, sa Annie.
- Då säger vi så! sa Jacob och sträckte fram handen för att skaka den med Annie.
Annie tog den och skrattade.
- Kom nu din segis, hästarna väntar ju! fnissade hon och gick ut från hans rum.
- Jag kommer, sa Jacob och gick ur sängen, tog på sig stallkläder och följde med Annie ut.
Direkt innanför stalldörren samlades flocken igen.
- Blir det ett ridläger eller? babblade Amanda på.
- Ja blir det något? sa Ida lugnt.
- Kom igen då, svara då! sa Patricia och stampade ilsket med foten.
Annie och Jacob fnissade lite.
- Ni har så mycket energi alltså! sa Jacob och skrattade.
- Ja, vi kan ha ett ridläger, sa han sedan.
Barnen hurrade och kramade om Annie och Jacob.
- Ni är fett bäst! sa Philip nöjt.
- Men bara ni går efter våra regler! sa Annie bestämt.
- Ja! sa alla i kör.
- Inget tjat om att ni fick fel häst, ingenting sånt, okej? sa Jacob och såg var och en i ögonen.
De nickade glatt.
- Bra! Ni får ha med er egen matsäck och det blir ingen översovning, sa Annie.
- Eller alltså, det är klart ni får sova över, men det blir ingenting som jag ordnar! Ni får helt enkelt fixa det själva. Det finns plats och sådant, men som sagt, ni får fixa det själva, fortsatte hon.
- När börjar det? frågade Ida.
- Vad sägs om på lördag? sa Jacob.
- Ja! Det är ju dagen efter nyårsafton, och det är bara 2 dagar kvar! sa Patricia lyckligt.
- Japp, men vad säger ni? Är ni redo för en uteritt i snön? sa Annie.
- Klart vi är! sa Amanda.
- Ni tar de ni brukar, sa Annie.
Annie gick in till Therese och Rebecka, för att höra om de också ville följa med ut på en ridtur.
När Annie kom ut i stallet, var Nathalie också där.

Snart var hela gänget samlade vid stallplanen.
Annie på Flash Dance, Jacob på Baylight, Rebecka på Astor, Therse på Margot, Nathalie på Trevina, Amanda på Qlementine, Philip på Maggie, Patricia på Betty, och Ida på Shoganan.
Gänget red iväg två och två, Annie red med Ida, för att kunna hålla koll på Shoganan, så han inte busade med Ida. Bakom dem red Amanda och Therese.
Sedan Patricia och Rebecka, och sist red Jacob och Nathalie.
- Annie, jag verkligen gillar Margot! ropade Therese från sin plats i ledet.
- Vad bra! ropade Annie tillbaka.
Hon klappade Flashan på halsen och pratade med Ida.
- Hur går det? frågade Annie.
- Bra, men han känns så stark, det känns som om han ska sticka, svarade Ida oroligt.
- Nejdå, han sticker inte, han är väldigt frammåt, och ju mer man håller, desto starkare blir han, svarade Annie lugnande.
De kom snart fram till en äng, där det var perfekt för en galopp.
- Vad säger ni? Ska vi galoppera? ropade Annie.
- Ja! hördes i hela ledet.
- Då kör vi! Annie satte Flash Dance i en lugn galopp, Shoganan försökte öka, men Ida lyckades hålla honom i schack.
- Ta det bara lugnt Ida, ropade Annie till henne.
Ida nickade till svar.
- Går det bra? ropade hon sedan.
- Japp! ropade de andra.
Alldelles för snart var ängen slut, och de saktade av till skritt igen.
Det var inte många ställen som man kunde galoppera på nu när det var så isigt ute.

Efter ett tag var de hemma igen, rödkindade och glittrande ögon.
- Vilken härlig ridtur! sa Ida glatt.
- Tack så mycket för jag fick rida Shoganan, han var en riktig prins! fortsatte hon.
- Ja visst är han! sa Annie och såg ömt på sin ponny.
När alla var klara med hästarna, gick alla åt olika håll. Annie satt och pratade med Flashan, när Jacob kom fram.
- Hej Annie, vad säger du? Vill du ha en filmkväll med mig ikväll? Bara du och jag? sa han tyst.
- Javisst, sa hon förvånat.
Jacob log mot henne.
- Då säger vi så! Vi ses senare, jag fixar godis och sådant! sa han och gick.
- Tänk! Han ville ha filmkväll med mig! Sa hon till Flash Dance. Han ruskade på huvudet.
- Nej, nu är det dags att äta middag!
- Hejdå killen, sa hon och gick in i huset.

Senare på kvällen.
När alla hade gått från huset var det bara Annie och Jacob kvar. Det stod en stor godis skål framme, en coca cola och popcorn.
- Vilken film vill du se? Jag har hyrt två stycken, sa Jacob.
- Hmm, båda är ju mina favoritfilmer! Braveheart och Pulp Fiction! sa Annie glatt.
- Vi kan ju se båda om du vill, sa Jacob.
- Javisst! sa Annie.
De satte igång Braveheart och filmen rullade igång.
Plötsligt satt de nära varandra, och Annie hade Jacobs arm runt sin nacke.
Annie såg chockad på honom, ena stunden var de "bara" kusiner, och han ville ha Nathalie, men nu? Hur skulle hon tolka detta? Ville han ha henne? Eller ville han trösta för det här med Copyright?

Spännande fortsättning i nästa avsnitt som blir nr 23 :)


eva-lena & shoganan

                          
glöm inte komentera (:

Förblindad av tårar sprang hon in till Flash Dance, knöt loss grimmskaftet, ryckte åt sig en hjälm och hoppade upp på hans rygg. Flashan skrittade iväg med snabba steg bort mot skogen.
- Annie! hördes rop bakom henne.
Hon vände sig inte om, men hörde Baylight´s välbekanta hovklapper.
- Vänta då! ropade han igen.
Annie fortsatte att skritta och Flash Dance vände öronen bakåt för att lyssna efter Baylight.
- Varför blir du så arg? frågade Jacob förvånat.
- Jag blev inte arg, svarade hon.
- Nejnej, inte alls sur. Jätteglad, eller hur? sa han retsamt.
- Ge dig, svarade Annie som inte alls uppskattade skämtet.
- Du måste inse Annie, att det inte kan bli något mellan dig och mig iallafall! Det ser inte bra ut om vi är tillsammans. Vi är ju ändå kusiner, inte i blodet men.. du förstår! sa Jacob.
Annie nickade.
- Jag förstår att det är Nathalie du vill ha, svarade Annie och log snett.
- Jaa.. Men jag förstår att det måste kännas jobbigt för dig.. sa Jacob och tittade lite på Annies reaktion.
- Klart det gör, men det gör inget. Jag är glad för att mina bästa vänner har hittat varandra. Ni ska ju inte behöva dölja eran kärlek på grund av mig! sa Annie och skrattade.
- Ska vi vända? frågade Jacob.
- Mm, svarade Annie frånvarande.
- Vad tänker du på? frågade han.
- Du kommer ihåg i somras, när Shoganan var besatt av spökhästen? undrade Annie.
- Nej, jag var inte här då, men du har ju berättat för mig, svarade Jacob.
- Just det ja.. svarade Annie.
- Men berätta ändå, sa Jacob uppmanade.
- Innan jag och Eva-Lena hittade smycket, trodde jag det var kört med Shoganan, jag var så rädd! sa Annie och ryste.
- Aah, det förstår jag, svarade Jacob.
- Just nu pratar jag inte ens med mormor, sa Annie kallt.
- Hon kan ju inte hjälpa att hon inte kan släppa det! sa Jacob.
- Men jag förstår inte varför inte hon kan sluta tänka på det, när både jag och pappa kan det! sa Annie frustrerad.
Jacob svarade inte. De var hemma på gården igen och ställde in hästarna.
Sedan gick de in till festen igen.
Nathalie var tyst mot både Annie och Jacob, innan hon förstod att det var lugnt, och allt var som vanligt igen.
De 3 ungdomarna dansade med varandra, och hade kul, tills det plötsligt knackade på dörren. Annie gick för att öppna.
- Jag ska hämta mina två hästar! sa han barskt.
- Vem är du? frågade hon chockat.
- Rilvar, svarade mannen.
- Vad är det för hästar du pratar om? frågade Annie.
- Flash Dance och Margot, svarade Rilvar.
- Är det du som har misskött dom så? frågade Annie och mannen krypte.
- N..N..e.., stammade Rilvar.
- Jag kan inte ta hand om dem längre, försvarade Rilvar sig.
- Varför vill du då ha tillbaka dem? frågade Annie.
- Inte kan dom väl vara här? frågade han.
- Klart de kan! Jag tar hand om dem, och Flash Dance har stor kapacitet! svarade Annie.
- Säger du det, sa den tjurige mannen.
- Ja! svarade Annie övertygande.
- Om du nu menar det så finns det ju ingen anledning att jag ska ha dom till ingen nytta, du kan få dem, svarade Rilvar.
- Få dem? Det betyder ju otur! svarade Annie förskräckt.
- Jag vill inget ha! sa han och stängde dörren.
Hon stod chockad och stirrade på de andra.
- Jag tror jag just fick två hästar, sa hon och rynkade pannan.
Alla skrattade.
- Du fick en stor julklapp! ropade de andra till henne.
- Vilka fick du? frågade Karin.
- Flash Dance och Margot, svarade Annie.
- Vilka är det? frågade Karin.
- Hästarna jag räddade! sa Annie glatt.
- Jaha, svarade Karin och log mot henne.

Några dagar senare red Annie och Nathalie hem till Rilvars stuga inne i skogen med en stor korg med mat.
- Hittar du dit? frågade Natta oroligt.
- Jadå, svarade Annie för tredje gången.
När de till slut kommit fram, gav Annie tyglarna till Nathalie, och gick själv fram för att knacka på.
- Vad vill du? frågade Rilvar argt.
- Jag skulle bara vilja lämna den här, sa Annie blygt.
- Vad är det för något skräp? frågade han.
- Det är julskinka, vörtbröd, tunnbröd, julskinka, köttbullar och prinskorv! sa Annie och log.
- Jaha, man tackar man tackar, svarade mannen och log ett tandlöst leénde.
- God jul! sa Annie och vände på klacken.
- God jul själv! ropade Rilvar.
Annie och Natta galopperade genom skogen, och allt var som förrut mellan dem.
Flash Dance började flåsa och de väckte Annie till verkligheten igen.
- Flashan har ju inte så bra kondition ännu, sa Annie.
- Det kommer, sa Natta och log.

När de var tillbaka på gården igen, hördes galopperande hovslag från havshagen.
Annie stack ut huvudet, och där sprang Copyright, halt!
Hon sprang honom till mötes och tog tag i hans grimma. Ena frambenet var helt blodigt och det sprutade bara blod.
Hon kved efter andan och Natta kom ut.
- Ring veterinären! skrek Annie. Natta sprang in i huset och ringde genast veterinären.
- Han är påväg! skrek Natta sen.
- Täck över hans ben, stoppa blodflödet! skrek hon sedan.
Annie tog av sig på bar överkropp och lindade sin tröja runt Copyrights ben. Sedan ledde hon honom till boxen för att invänta veterinären.
Veterinären verkade ta sig god tid på det stället han var på.
- Ta det lugnt Annie, sa Lars.
- Ta det lugnt? Min häst kanske har brutit benet och jag ska ta det lugnt? skrek Annie.
Äntligen rullade veterinärens pickup in på gårdsplan.
- Han står där inne, sa Annie snabbt.
Veterinären gick efter Annie med snabba steg.
Hon lindade av tröjan som var helt kladdig av allt blod.
- Det ser inte så bra ut, sa veterinären efter en noggran undersökning.
Det ser ut som om alla senor är av, fortsatte veterinären.
- Säg att du ljuger! sa Annie högt.
- Det här är ingen sak att skoja om, sa veterinären och kollade på henne bakom sina gamla glasögon.
Tårarna började sakta rinna nerför hennes redan blöta kinder.
- Jag tror det bästa är att låta honom somna in, fortsatte veterinären lugnt.
- NEJ! skrek Annie hysteriskt.
- Du kan inte döda honom! sa hon och föll ihop i en hög på stallgolvet.
- Snälla! fortsatte hon.
- Det finns ingenting att göra tyvärr, sa veterinären och kollade på Lars.
- Det kanske är bäst att vi pratar i enrum, sa Lars lugnt.
Annie satt kvar på golvet och hulkade hysteriskt.
- Coppen! snörvlade hon.
Hon reste sig tillsist upp och la armarna kring Coppens hals.
- Gubben, lämna mig inte! sa hon i hans öra.
- Du måste kämpa! fortsatte hon.

- Annie, säg hejdå till Coppen nu, så är det bäst att du går härifrån, sa Lars.
- Jag tänker inte lämna honom! Han ska inte dö, vad ni än säger! sa  Annie häftigt.
- Det är det snällaste för honom, han ska inte behöva lida, sa Lars.
- Snälla! Låt honom leva! sa Annie och snörvlade.
- Nej, det finns inget att göra för honom, gå nu Annie.
Annie sa hejdå, pussade honom på pannan, kramade hans hals, och till slut fick Lars bända loss hennes armar.
- Annie, gör det inte svårare, sa han och kramade henne.
Annie gick sorgset ut genom dörren.
En hög duns lät och Annie förstod att Coppen nu försvann från jordens yta.
- Älskade Copyright K, Jag kommer alltid älska dig! sa hon och tittade mot den mörka himlen.
Lars kom ut och han mötte hennes blick. Annie vände bort blicken, varför var alla emot henne?
Först Eva-Lena, nu hennes egen pappa!

Vad ska nu hända?
Snart är det NYÅRSAFTON.
GOTT NYTT ÅR ALLA :D

Annie vaknade tidigt på julaftons morgon.
Hon slängde undan täcket och tog på sig ett par mjukisbyxor som låg slängda över en stol. Hon drog på sig en tjock tröja och sprang ut i köket. Det var ingen annan än hon uppe.
I fruktkorgen låg det massa röda äpplen som Annie snappade åt sig.
Hon gick ut i den mörka morgonen. Snöflingorna föll långsamt ner från himlen och la sig på marken.
Annie gick in i stallet och tände lampan. Hästarna som låg ner, reste sig och skakade på sina stora kroppar.
Stallet var inrett i en hel rad olika julgransglitter, julgranskulor och julbelysning.
Annie gick fram till foderkammaren och delade ut deras frukost delikatesser. I Bettans, Copyrights och Shoganans hink la hon ner ett stort rött äpple var. Snabbt var det ett lugn över hela stallet.
Efter att hästarna i boxstallet hade fått sin frukost, var det hästarna i spiltstallet som skulle ha frukost.
I spilstallet stod valacken som Annie räddat igår, även Victor och shettisarna Pepsi och Farina. Farina var Annies allra första ponny, som nu var pensionerad och bara gick i hagen och skrotade. Valacken höjde huvudet när Annie kom in, han mullrade välkomnande. Han spetsade öronen när Annie skramlade med havren. Annie la ner extra mycket mat till honom, så han skulle få upp hullet. Efter en stund var det tyst även där. Och när alla hästar fått sitt kraftfoder delade hon ut höet. När allting var klart gick hon in i huset, och ännu hade ingen vaknat.
Annie tog fram ris alá malta, vörtbröd och tunnbröd, ost, smör och julskinka. När allt var klart, vaknade resten i huset. Jacob, Rebecka, Ulrika, Eva-Lena, Lars, Therese och Karin kom in i köket. Allihopa satte sig vid matbordet och alla pratade i mun på varandra. 
- God jul alla! skålade Lars med glögg i handen. 
Alla skålade högljutt och snart var maten uppäten.
- Nej vad säger ni ungdomar, är det inte dags att göra lite stalljobb? frågade Lars och dukade av sin tallrik. 
De nickade och dukade av de med, Eva-Lena, Karin och Ulrika satt kvar och pratade medan resten gick ut till stallet.
Annie, Jacob och Rebecka satte igång med att mocka, medan Lars och Therese gjorde vatten och höpåsar.

Efter två timmar var stallet klart, och den nyfallna snön låg mjukt och fint på marken.
- Aldelles perfekt väder att rida ut i, sätt igång ni bara! sa Lars när han såg deras längtande ögon.
Ungdomarna hurrade och började genast att borsta hästarna de skulle rida.
Annie stod och tvekade mellan Shoganan och Copyright, men bestämde sig till sist för Shoganan. 
Innan de sadlade släppte de ut resten av hästarna i hagarna. De glada hästarna sprang fram och tillbaka, de bockade och busade. Annie njöt av synen av de galna hästarna. Det är verkligen inte alla hästar som har det så! tänkte hon.
De sadlade hästarna och red iväg två och två.
Annie red i täten med Jacob bredvid sig.
- Ser du fram emot julfesten ikväll? frågade han henne.
- Ja verkligen! svarade Annie och tänkte på kvällens fest, alla nära och kära var inbjudna.
Jacob log mot henne och Annie besvarade leéndet.
- Eh, jo.. Jag har ett förslag var vi kan rida, ropade Annie bak i ledet.
- Vart? frågade Rebecka.
- Till ett ödetorp i skogen inte alls långt härifrån, det finns riktigt härliga galoppvägar där, lockade Annie.
- Visst! svarade Therese.
- Jag hänger på, svarade Jacob.
Rebecka suckade.
- Okej då! svarade hon.
Annie styrde Shoganan mot skogen och in på stigen som hon ridit igår.
Efter 10 minuter kom den härliga galoppstigen hon hade berättat om.
- Galopp! ropade Jacob och drog ifrån Annie och de andra.
De andra var inte långt efter att hänga med i svängarna.
Alltför snabbt tog galoppvägen slut och de var framme vid ödetorpet.
- Vad skulle du fixa? frågade Jacob.
- Håll Shoganan, sa Annie och ignonerade Jacobs fråga.
Jacob sträckte fram handen och tog Shoganans tyglar.
Annie smög fram till torpet, tittade in genom fönstret.
Hon gick fram till dörren och öppnade den.
Hon tittade bakom sig, och såg Jacobs förvånade min.
- Det är lugnt! ropade hon tillbaka för att lugna både sig själv och hennes kompisar.
Annie gick in utan att stänga dörren efter sig. Hon visste inte varför hon skulle tillbaka hit, men någonting sa henne att hon kunde få veta mer om valacken här. Annie kollade genom byrålådor och hyllor.
Hon insåg att det fanns en övervåning och gick försiktigt upp.
Där fanns det fler hyllor och byrålådor att kolla igenom.
Hon hittade det hon sökte, ett hästpass som det stod "Flash Dance" på.
"Flash Dance", hon smakade på namnet. Det var det som fuxen hette.
Hon öppnade passet, såg härstämningen, året han var född och mycket mer.
- Vem där? hördes en krasslig röst.
Annie spände sig, sprang nerför trappan och ut genom dörren.
Efter henne kom en mycket gammal gubbe.
- Vem är du? frågade han igen.
- Jag, jag heter Annie, svarade Annie.
- Vad vill du? frågade han surt.
- I..Inget.. svarade Annie och sprang bort till de andra.
Dörren smälldes igen och de andra kollade förvånat på henne.
- Vad var det där? frågade Rebecka.
- Jag har hittat en häst, en sån fin häst som jag aldrig någonsin har sett tidigare.
En storhäst, valack, och fux med bläs. Jag kände på mig att mer information om honom kunde jag hitta här. Jag vet inte varför, men jag fick bara en sån känsla!
Jacob skakade på huvudet.
- Du är ju inte klok!
- Jag känner på mig att det finns fler hästar här, och de är vanvårdade! Ni ska bara se hur Flash Dance ser ut! Han är så mager! Kan någon följa med mig in i stallet? bad Annie.
- Jaja, håll hästarna Rebecka och Therese, sa Jacob och hoppade av Baylight.
Han gick efter Annie in i stallet.
- Här stod Flash Dance, pekade Annie och gick vidare.
- Det är en till häst här! sa Jacob högt.
- Jag sa ju det, en fjording, sa Annie när de kom närmare.
- Men varför har gubben en massa hästar? frågade Jacob.
- Hur ska jag veta det? Han kanske har stulit dem, fråga inte mig! svarade Annie och gick fram till fjordingen.
Det var första gången i hela Annies liv som hon hade sett en smal fjording.
- Han är ju bara skinn och ben! påpekade Jacob.
- Då ska du ju ta och se Flashan! sa Annie och band loss fjordingen.
- Vad gör du? frågade Jacob förvånat.
- Ja, jag tänker då inte lämna honom här om du hade trott det, svarade Annie och knuffade undan Jacob för att komma fram.
Jacob kollade efter sin kusin.
Är hon inte riktigt klok? tänkte han.
Annie tog Shoganans tyglar och höll fjordingen som handhäst.
Jacob kom snabbt efter på Baylight. På hemfärden var det en tryckt stämning och Annie red själv i täten med fjordingen tätt intill.
Snart var de hemma igen, och Annie ställde in Shoganan i sin box, sadlade av honom och tog sedan hand om fjordingen.
Hon gav honom mat och vatten. Sedan tog hon hand om Shoganan igen. Hon borstade av honom och gick sedan in i huset.
Alla ungdomar satt samlade med Lars, Karin och Eva-Lena.
- Annie, berätta vad du håller på med! Du kan ju inte bryta dig in i ett hus, sno ett pass och dessutom har du nu tagit två hästar! skällde Lars.
- Menar du på fullaste allvar att jag skulle låta hästarna stå där och svälta ihjäl? Menar du det? tjafsade Annie emot.
- Självklart inte, men vi har ju ingenting med den gubben att göra vad han gör med sina hästar och inte, sa Lars.
- Kan hon inte få ha kvar dom tills vi har fått svar från polisen? bad Jacob
- Gubben kanske inte ens saknar dem, sa Therese.
- Klart att han saknar sina hästar, fuxen ser ju ut att vara värd flera tusen! tjatade Karin emot.
- Okej, vi har kvar dem tills polisen har rett ut det här, men du får ta hand om dom själv Annie, sa Lars strängt.
- Självklart! svarade Annie och log glatt.
Efter samtalet satte de sig ner och åt julmiddag.

Efter middagen var det julklapps dags, och Jacob satte på sig tomtedräkten och tomtemasken.
Han delade ut julklappar och sedan var det dags att öppna dem.
Annie öppnade sina paket och blev överlycklig över den nya hoppsadeln till Shoganan.
- TackTackTackTackTack! ropade hon och kramade sina föräldrar.
De log mot henne.
- Nej flickor och pojkar, nu är det dags för mig och Karin att åka! sa Lars.
Lars och Karin hade åkt till stan, och haft julmys för sig själva i några timmar efter julklappsutdelningen så länge Annie kunde minnas.
De kramade varandra God Jul och sedan åkte de hemifrån.
De andra satte sig vid TV:n och kollade på Grinchen.
Eva-Lena gick och satte sig bredvid dem.

När Lars och Karin kommit till stan gick de till den vanliga julpuben, Last Christmas.
De satte sig vid ett av borden och beställde öl till Lars och glögg till Karin.
Lars märkte inte att han var iaktagen hela tiden.
- Jag ska bara ta en nypa frisk luft! sa Lars och gick ut från den rökiga puben.
Mannen som kollade på Lars hela tiden följde efter.
Han hoppade på honom bakifrån.
Han slog honom i magen, och i ansiktet.
Karin som kom ut ringde genast till polisen.
Polisen kom och grep mannnen.
Karin fick köra Lars till akuten. De konstaterade att ingenting allvarligt hade hänt. Det var bara näsblod.

På polisstationen förhörde poliserna mannen genast.
- Berätta nu allt från början, hel sanning! sa de bestämt.
Plötsligt började mannen gråta.
- Jag vill så gärna ge henne allting, men det går bara inte.. började han.
- Fortsätt, manade poliserna på.
- Och när Lars Olsson kunde ge sin familj allt som de ville ha, han fick mitt jobb som stallchef för 20 år sedan på Stall Wilderhood. Det blev det droppen för mig. Han ger sin dotter Annie Olsson en massa hästar, och jag kan inte ens ge min dotter en ordentlig utbildning, sa mannen. Han grät floder vid det här laget.
Poliserna kollade på varandra.
- Vad ska vi göra? frågade en av poliserna..

Läs mer om stuteri fyrklövern del 20 :)
 
Bilden är när jag(Amanda) som rider Trevina på bilden och
Patricia åker efter! Det var jättekul att tolka. :)

Herregud, redan avsnitt 16.. :O

Annie stirrade chockat på när bilen svängde ut från uppfarten. Eva-Lena kom ut igen.
- Vad sa han? frågade hon och rusade fram till Annie när hon såg hennes min.
- Att, att, att detta inte var över! sa Annie stammande.
- Du kan inte mena allvar! sa Eva-Lena frusterande.
Hon tog fram sin gamla mobil och en lapp där ett registrerings nummer stod uppskrivet.
GHY 463 läste Annie tyst för sig själv.
Eva-Lena slog ett nummer och personen hon ringde till svarade snabbt.
- Hej, det här är Eva-Lena Olsson, jag skulle vilja göra en polis anmälan. Igår kväll så var mitt barnbarn och hennes kompisar ute och red, hon ramlade av sin häst, för han blev rädd för en lastbil. Lastbils chaffören försökte med vilje, köra på mitt barnbarn, men hon blev räddad i sista sekund av sin kusin. Idag, så kom han till gården vi bor på, och bad att få träffa Annie ensam. Jag stod i fönstret och övervakade saken, men kunde inte höra några ord. Mitt barnbarn berättade att han hade hotat henne med att detta inte var över, att han skulle komma tillbaka.
- Vi skulle vilja ha några uppgifter om mannen, vad han körde för bil, och registreringsnummer om ni hann ta det, utseende, hårfärg m.m. hörde Annie ur telefonen.
- Visst, svarade Eva-Lena. Det var en pickup han körde, en grön. Registreringsnumret var GHY 463. Han hade nästan svart hår, inte så mycket hår. Sen kan jag tyvärr inte lämna fler uppgifter.
Ja, men vi säger så, hejdå. sa Eva-Lena och la på luren.
- De ska ta itu med detta med en gång, sa Eva-Lena till Annie.
Annie log lättat mot Eva-Lena.
Sedan blev hon inkörd till manegen igen. Hon kunde inte få bilden ur huvudet när han hade sagt det till henne.

VAD SKULLE NU HÄNDA IGENTLIGEN? SKULLE POLISEN FÅ TAG I MANNEN ELLER INTE?
förlåt för ett kort avsnitt..

Oops, ursäkta mig! Men lite trassel med vad som har hänt i avsnitten nu det senaste. Annie blev INTE överkörd av en lastbil, Jacob räddade henne i sista sekunden. Förlåt!

Vad har hänt?
Annie ramlade av Copyright ute på en kvällstur efter hon bråkat med Jacob och Nathalie.
Hon ramlade på asfalten när Coppen stegrade sig. Plötsligt kom en lastbil, och Annie blev räddad i sista sekunden av Jacob. Hon är hemma från sjukhuset med båda benen i gips. Hon åker nu rullstol. Rebecka, Nathalie och Jacob vakar över henne inatt.

Nästa morgon vaknade Annie med en dunkande värk i benen och i huvudet. Nedanför hennes säng sov fortfarande Jacob, Nathalie och Rebecka djupt. Annie försökte resa på sig, men det gick inte. Plötsligt kom några minnen från igår tillbaka. Hur lastbilen kom närmare och närmare, att hon inte kunde flytta på sig. Hon ryckte till och försökte få undan minnena. Annie flyttade undan täcket och studerade gipsen. Där hade Rebecka, Jacob och Nathalie redan skrivit sina namn och hälsningar. Annie putte försiktigt till Rebecka som låg närmast henne.
- Är du vaken? frågade hon försiktigt.
- Mm, svarade Rebecka sömnigt och kurade ihop sig till en boll i täcket.
Annie la sig tillbaka i sängen, tydligen inte, tänkte hon.
Eva-Lena gläntade på dörren.
- Godmorgon flickor och pojkar, sa hon och öppnade till sist hela dörren.
Eva-Lena klev över de sovande ungdomarna, hon körde fram rullstolen till Annie och lyfte försiktigt upp henne i den.
- Hur mår du idag, Annie? frågade Eva-Lena och log emot henne.
- Det är inte så bra, jag är yr i huvudet och det värker i benen, sa hon och gned sitt huvud.

Efter en stund kom Rebecka och Jacob in i köket.
- Godmorgon sömntutor, sa Eva-Lena.
- Morron, sa Jacob sömnigt.

Annie och Eva-Lena log mot tonåringarna. 
- Jadu Annie, jag vet vad du kan göra nu när du inte kan rida, passa på att börja med dina ridlektioner för barnen i stallet nu igen, då blir de nog glada! sa Eva-Lena.
Annie nickade.
- Det var en bra idé! sa Annie och log.
Hon rullade ut ur huset med hjälp av Rebecka och in i stallet. Där stod Patricia och Amanda och borstade på Trevina och Qlementine. Patricia var medryttare på Trevina och red henne 3 ggr i veckan.
 - Hej tjejer, sa Annie glatt.
De svarade och återgick till att borsta hästarna.
- Ni vill inte ha en gymkhana-lektion idag? Vi samlar laget och kör en omgång? frågade Annie.
- Jätte gärna! sa tjejerna energiskt.
De drog genast upp telefonerna och deras röst ekade i stallgången.
Annie skrattade åt dem och rullade mot Shoganans box.
- Hej lillkillen, hur är det med dig?
Shoganan puffade på hennes mage och Annie fnissade.
Han fnös åt hennes gips och vände sig sedan förskräckt om.

- Dom kommer! ropade Patricia till Annie. Vi skulle ta in Moony åt Rebecka.
Rebecka är ett av stallbarnen, Patricias syster. Och den andra "Rebeckan" är Annies kusin.
Annie nickade.
- Förresten, när kommer din bror hem? frågade Amanda.
- Han kommer om en stund, mamma är påväg för att hämta honom, svarade Annie.
- Bra! Då tar vi in Maggie åt honom! sa Amanda och sprang ikapp Patricia.
- Ta in Dumle också! ropade Annie efter dem.
Efter en stund kom de in igen med de tre hästarna.
De band upp dem i deras boxar, och de började genast tugga på lunch höet.
- Vem ska rida Dumle? frågade Amanda.
- Andrea tänkte jag, svarade Annie.

Snart svängde en bil upp på stallplanen. Ut steg Philip. Han rusade ut ur bilen och in i stallet. Han kramade om Annie, Amanda, och Patricia. Sedan gick han in i Maggies box. Han la armarna runt halsen på henne och kramade henne. Annie log mot honom, det var skönt att ha sin bror hemma igen! Han började borsta henne, och snabbt kom Rebecka innåkande på sin nya skoter.
- Tjabba! sa hon och gick in i Moony's box.
Amanda kollade på d-ponnyn som Rebecka brukade rida. Stoet var en skäck, bruna fläckar täckte nästan hela hennes vita päls.
Snart var alla de 5 hästarna sadlade och ryttarna var redo att hoppa upp i sadeln.
Annie rullade före alla andra och åkte in i manegen.
- Nej! Hoppa inte upp Philip! ropade Annie så det ekade i manegen.
Sätt igång hästarna i trav, och spring bredvid dem. Ni hoppar upp när jag säger till, fortsatte Annie.
Alla 5 hästar travade på ett led, med Qlementine längst fram.
- Hoppa! sa Annie, och alla 5 landade i sadeln.
- Bra! Rid nu fram hästarna, medan Jacob och StorBecka tar fram material.

Plötsligt kom Eva-Lena in i manegen, alldelles blek i ansiktet.
- Annie, följ med mig tack, sa hon och rullade ut Annie ur manegen.
Utanför manegen stod mannen som hade vart på håret nära att köra på Annie.
- Kan vi få vara ensamma tack? bad mannen.
Eva-Lena nickade och lämnade dem ensamma.
- Du, bara så att du vet, så är detta inte över, sa mannen hotfullt.
- Vad menar du? frågade Annie chockat.
- Du vet vad jag menar tjejen! sa han och gick emot sin pickup.
Annie satt och stirrade efter honom.
Vad i hela världen menade han?

Ojojojojojojojoj.. vad kommer nu att hända? :O

Oj, redan nummer 14 ! :o :)

Vad har hänt? Annie har bråkat med Jacob & Nathalie, och red sedan ut på Copyright. En olycka inträffade...

Ett vitt rum, slangar lite varstans, och blicken virrade runt om, kunde inte fästa sig vid något.
Plötsligt öppnade en blåklädd varelse dörren. Annie blinkade för att kunna se ordentligt.
"Varelsen" var en sjuksköterska. På namnbrickan stod det "Madelaine".
- Var är jag? sa Annie tyst. När hon försökte röra sig, gick det stötar genom kroppen.
- På sjukhuset, svarade Madelaine.
Hur känner du dig? frågade hon sedan.
- Jag kan inte röra mina ben, sa Annie hysteriskt.
- Du har brutit båda benen, svarade Madelaine lugnt.
- Brutit? frågade Annie chockat.
- Ja, du föll tydligen av en häst, och benen blev överkörd av en lastbil, läste Madelaine ur journalen hon hade i handen.
Madelaine gick ut ur rummet, och Eva-Lena och Lars kom in.
- Hur känner du dig? frågade Lars. Han kramade sin dotters hand.
- Inte så jättebra, jag har ont i hela kroppen, svarade Annie.
Eva-Lena log medlidande mot henne.

Annie kisade upp mot klockan som visade halv tolv på natten. Det kändes som en evighet sedan.
- Var är mamma? frågade Annie.
- Hon är hemma och hjälper Rebecka, Jacob och Nathalie. Och sedan ska de fixa iordning för dig, för du ska få åka med hem snart. De ska gipsa dig om en liten stund, och sedan kan vi åka hem, svarade Eva-Lena.
Annie nickade och log svagt.
Madelaine kom in igen.
- Är du redo för att bli gipsad, Annie? frågade hon vänligt.
Annie nickade och svalde.

När Annie kom ut från sjukhuset, åkande i rullstol till bilen som väntade. Lars hjälpte henne in i bilen och vek ihop rullstolen, och la in den i bagaget. Sedan åkte de i sakta mak hemåt. I kurvorna saktade Lars ner mycket, så att han skulle kunna förhindra att Annie skulle få ont. Eva-Lena och Lars som satt där fram hörde hur Annie jämrade sig. Snart var de hemma igen, och Lars bar in Annie i huset. Där väntade tre trötta ungdomar på dom. Rebecka, Jacob och Nathalie vacknade snabbt till igen när Annie kom. Hon berättade vad de hade sagt på sjukhuset.
Rebecka log uppskattande mot sin kusin, Jacob var lite generad och Nathalie tittade ner. Det blev plötsligt tyst efter att de vuxna hade lämnat dom sittandes i köket.
Annie började nynna på en sång, och Rebecka fyllde i orden. De började skratta åt varandra.
- Näe , det är nog dags att jag ringer pappa nu, började Nathalie.
Annie nickade och kollade på klockan, 10 över 12 visade den nu. Hon gäspade stort. Denna dagen hade varit händelserik.
- Jag sover över i ditt rum så jag kan hålla lite koll på dig inatt Annie, sa Rebecka.
- Ni kan också sova över hos mig om ni vill, klockan är ju så mycket, sa Annie till Nathalie och Jacob.
De nickade.
- Pappa blir nog bara glad om han slipper hämta mig, sa Natta.
- Det kan jag göra, annars väcker jag nog bara mamma, sa Jacob.
Annie log emot dom. Det kändes att de var bra kompisar igen.

Men vad ska hända med Annies hästar nu? Och kärlekstrasslet med Jacob? Knepigt! Glöm inte läsa Stuteri Fyrklövern Del 15 ! KOMMENTERA!

Ett otursavsnitt detta nu ;) hihi. det är ju nummer 13....

Vad har hänt?: Jacob & Annie är uppe på höloftet tillsammans, och de har äntligen blivit sams. Men plötsligt kommer Natta upp, och bråket är i full gång igen.. Vad kommer att hända?

Jacob ser Natta och han ber henne komma upp till höloftet där Annie och Jacob sitter. Natta klättrar upp och blänger argt på Annie.
- Det är nog bäst vi pratar ut om allt detta, jag tycker lixom att det känns lite jobbigt allt det här. Man märker ju på er att ni bråkar om något, och jag har hört att ni bråkar om mig, börjar Jacob försiktigt.
Annie och Natta tittar på varandra.
De skakar båda generat på huvudet.
Jacob ser båda i ögonen,
de nickar sedan, och kollar ner i golvet. Detta var så oändligt pinsamt!
Annie som trodde att det skulle kunna bli dom två, men så kommer Natta mitt upp i allt.
Och plötsligt känns det som om det bara är Nathalie som Jacob ser. Nathalie, med sitt långa mörka hår, och sina bruna ögon. Hur skulle han inte kunna gilla henne? Annie tog tag i sitt korta ljusa hår.
- Jag vet inte hur jag ska säga det här, men jag tror inte att jag kan vara tillsammans med någon av er just nu, för det är så jobbigt med allt lixom.. Jag orkar knappt med Baylight. Annies blick mörknade när han nämnde Baylights namn. Jacob, han har misshandlat Bayligh, och hon skulle aldrig kunna förlåta honom för det, och därför var det nog bra att han tog upp hästen på tal. För när Jacob pratade om Baylight blev Annie så arg att hon glömde sina känslor för Jacob. Men Natta som inte visste något om det som hänt, var ledsen. Tårarna satt i ögonvrån på henne, medan hon frenetiskt blinkade. Annie la en hand på hennes axel, men hon puttade genast bort den. Annie kände sig stött, och gick nerför stegen.

Hon lämnade Natta och Jacob där uppe, och hon hörde hur Jacob ropade på henne.
Annie lyfte upp sin mobiltelefon och kollade på klockan. Den visade tio över 10. Ännu var det ljust ute och det fanns inga hinder för att Annie inte skulle kunna rida. Hon sadlade Copyright och ledde ut honom. Hon hoppade upp och precis efter henne kom Jacob utgående med Baylight, och Natta med Cocktail som hon fått låna av Lars när Trevina blev halt i hagen samma dag. Annie vände ryggen mot dem och skrittade iväg längs kyrkovägen med Copyright. Bakom henne hördes travsteg, snart var Baylight och Cocktail jämnsides med Coppen.
- Annie, du kan inte vara arg på oss, sa Jacob irriterad.
Annie blängde rätt fram och manade på Coppen när de kom in på ängen. Han började att trava och Annie följde smidigt med, bakom henne hade Jacob och Natta kommit på efterkälken och de galopperade ikapp. De saktade ner till trav när de var bredvid varandra igen. Då började Annie galoppera.
- Lämna mig ifred! ropade hon, och manade på Copyright ännu mer, de flög över ängen, och eftersom Copyright var en storhäst, tog han mycket längre steg än Cocktail och Baylight, som bara var små c-ponnyer. De försökte hänga med i Coppens höga tempo, men de orkade inte länge. Den stora ängen tog plötsligt slut och Annie saktade av till skritt. Hon skrittade fram längs asfaltsvägen och hon hörde inte längre några hosvlag bakom sig. Det ända som hördes var Coppen när han andades. Plötsligt, hördes en hög tuta, och en stor lastbil kom farande i aldelles för hög fart rätt emot dem. Coppen spände upp sig, ställde sig blickstilla och reste sig sedan på bakbenen.
Annie höll runt halsen på honom för att inte falla av, lastbils chaffören måste ha sett dem, det skulle vart omöjligt att undgå att se dem. Copyright svängde runt i en omhoppnings sväng, som Annie inte var beredd på, och föll av, mitt på den hårda asfalten. Ögonen bländades och det enda som hördes var Annies gälla skrik. Hon famlade efter någonting att hålla i den nu mörka kvällen. Lastbilen kom närmare och närmare, och Annie kunde inte röra sig, hon försökte kasta sig åt sidan, men kom inte undan, vad var det som höll fast henne? Lastbilen var 10 meter ifrån henne, och plötsligt gick det som en stöt genom henne, hon hann inte uppfatta vad som hände, men där stog Jacob med Baylight, Natta, Cocktail och Copyright. Jacob kramade henne och släppte henne.
Hon bara sjönk ner på marken igen.
- Vad händer med mig? Jag kan inte röra mina ben! ropade Annie förtvivlat.
Jag kan inte röra mina ben! skrek hon högre.
Plötsligt blev hon tyst och Jacob skakade henne, han ringde ambulansen när han såg högra benet i en konstig vinkel. Ambulansen kom snabbt och Lars, Rebecka och Eva-Lena också. Lars och Eva-Lena åkte med Annie i ambulansen och Rebecka hoppade upp på Copyright, Natta på Cocktail och Jacob på Baylight. De red hem under tystnad. Jacob kände en sån värkande känsla i bröstet, han hade räddat ett liv. Annies liv!
Nathalie hade såna skuldkänslor så att hon inte visste vart hon skulle ta vägen. Om hon bara hade följt efter Annie ett tag till, hade detta aldrig hänt. Eller om hon aldrig dök upp där på höloftet. Allt var hennes fel!
Rebecka var rädd för Annies liv. Skulle hon NÅGONSIN kunna tävla igen?

Det får du veta i nästa nummer, av Stuteri Fyrklövern del 14! GLÖM INTE KOMENTERA!

Ulrika var i chocktillstånd.
Hon sa samma mening som Jacob sagt till Annie.
- Han har inte haft det så lätt, Annie. Det är ingenting du behöver bry dig om.
Ulrika tackade för kaffet och gick ut ur huset. Annie fattade ingenting. Varför tog Ulrika och Jacob så illa upp så fort Annie frågade något om deras liv?
 Annie gick till Rebecka.
- Hej, sa Annie.
- Hejhej, sa Rebecka och fortsatte putsa på tränset hon hade i handen.
Annie var glad över att hon och hennes kusin hade slutat bråka nu det senaste. Trots allt som hänt.

Plötsligt slirade det till i gruset. Hon tittade upp och såg Natta sitta på en splitterny röd mountain bike.
- Hejsan, vad ni ser muntra ut då! sa hon glatt.
Annie mumlade.
- Hej själv, snygg cykel! sa Annie uppskattat.
Natta nickade och log glatt.

Hon ställde cykeln i cykel stället och gick efter Annie in i stallet. Hon berättade från minsta detalj allt som hade hänt mellan henne och Jacob. När Annie pratade, märkte hon inte att Natta blev röd i ansiktet. Hon var själv förtjust i Jacob! Hur skulle detta gå igentligen?

Natta höll med om allt Annie sa, och gick sedan ut för att rida Trevina.
När hon styrde hästen mot skogen, såg hon Jacob på sin näthinna.
Så snygg han var! Och hur kunde Annie vara kär i sin egen kusin?
Trots att Jacob hade en mörk skugga över sig, var han en sån personlighet.
Men när hans mörka sida kom fram, var Natta lite rädd för honom. Han såg verkligen arg ut...

Annie hade letat upp Eva-Lena, och ställde henne mot väggen direkt.
- Du måste berätta för mig vad som har hänt med Jacob! Varför är han så konstig?
Eva-lena suckade.
- Jag visste att du skulle märka det, sa hon bistert.
- Märka vad? sa Annie snabbt.
- Jacob tillhör inte genetiskt sätt den här familjen. Han adopterades när han var 2 år gammal. Ulrika tyckte synd om honom i Ryssland.
Annie nickade, hennes familj, speciellt hennes mammas släkt, var konstig!
- Så, Jacob är inte min kusin? sa hon hoppfullt.
- Nej, det är han inte, svarade Eva-Lena.
- När åker de tillbaka till Ryssland? frågade Annie bistert.
- De ska inte åka tillbaka. De ska stanna här ett tag. Sedan ska de flytta alla sina grejer till Sverige igen.
Annie drog en lättnadens suck. Hon log mot sin mormor och gick ut ur huset.
Det var redan mörkt ute, och Annie kastade en blick på klockan. Klockan var halv 10 på kvällen.
De flesta på gården hade gått och lagt sig. Annie gick in i stallet och gick upp på höloftet. Det prasslade i höet. Annie lyssnade spänt. Hon kröp närmare där det prasslade. Plötsligt dök Jacobs ansikte upp. Annie drog efter andan. Hon satte sig bredvid honom och plötsligt for hela Jacobs historia ut ur hans mun.
Annie lyssnade. Plötsligt slutade Jacob och han vände sig mot Annie.
- Förlåt att jag var så dum innan. Men.. Ja.. jag vet inte vad jag ska säga för ursäkt.
Annie log mot honom, lutade sig fram och kramade honom. Han kramade henne tillbaka och de log mot varandra. Plötsligt hördes steg nedanför. Innan Jacob och Annie hann släppa varandra, dök Nattas huvud upp.
Hon stirrade på dem, hennes ögon var fulla av hat riktade mot båda två.
Om blickar kunde döda, skulle det bara vara kolbitar kvar av Annie och Jacob...

Vad ska hända nu? ....
Fortsättning i Stuteri Fyrklövern Del 13 =)

Annie har, trots att Jacob gjorde illa sin ponny med flit, varma känslor för honom. Dessutom tog Jacob Bettan ur stallet och tog henne till en healing tant. Annies känslor är som bortblåsta och hon känner bara sig arg mot honom...

Rebecka sprang ikapp Annie.
- Vart var hon? frågade hon andfått.
Annie svarade inte, hon bara gick.
Rebecka var tyst och gick bredvid sin kusin.

Jacob kom springande långt efter. Han ropade på Annie och Rebecka, men de hörde inte, eller så lyssnade de inte. Han insåg att han hade gjort fel som tog Bettan utan att fråga, men han visste också att Annie hade förbjudit honom att komma i närheten av Bettan isåfall. Det var säkrast att göra såhär. Nu hade han skuldkänslor över vad han gjort, men kom inte på hur han skulle kunna göra Annie glad igen. Bettan var ju tillbaka, och hon levde. Men hur skulle det gå till att hon tyckte om honom igen? Han stannade och skakade på huvudet. Livet var värdelöst!

Annie ledde in Bettan i boxen, fortfarande under tystnad. Hon tog av grimman och kollade på hennes öga igen. Det vita var borta! Hon viftade försiktigt framför Bettans öga, hon reagerade! Bettan var inte blind längre! Annie gav Bettan en kram och hoppade glatt ur boxen. Jacob kom ingående i stallet. Annie hade inget hat längre. Hon stängde boxdörren och gav honom en kram.
- Förlåt att jag var så dum, tack så jättemycket för att du gjorde som du gjorde.
Jacob blev generad, han mumlade och gick fram till Bettans box. Hon såg glatt på honom.
Innan Annie glömde av det ropade hon "Jacob!"
Han vände sig om och Annie gick fram till honom.
- Jag såg ju dig med Baylight för några dagar sedan, varför gjorde du som du gjorde? *frågade hon.
Hon såg framför sig hur Jacob hade slagit till Baylight, flera gånger i rad. Trots att Annie försökte få Jacob att sluta, gick det inte att få kontakt med honom!
(* Stuteri Fyrklövern Del 6 & 7)
Jacob hade plötsligt svarta ögon. Han såg på henne och Annie rös.
- Jag har inte haft det så lätt du, och detta har du inte med att göra. Det är inte direkt så att jag har valt att rida, utan jag har blivit tvingad. Nöj dig med det du, annars blir det inte roligt. Jacob vände sig om igen och klampade ut ur stallet.
Annie som just trott de skulle bli vänner igen, så hände detta! Vad var detta för människa igentligen?
Hon gick in i huset och där satt hennes mormor och pratade med Ulrika.
Ulrika, som alltid var lika välklädd vilken tid på dygnet det än var, klappade på stolen bredvid sig.
Annie satte sig där, och gick rakt på sak.
- Varför är Jacob så konstig?
Ulrika satte handen för munnen och drog efter andan.
- Hur kan du säga något sådant om min son?

SPÄNNANDE FORTSÄTTNING I STUTERI FYRKLÖVERN DEL 12! :)
haha, kanske lite konstigt slut men what ever (: