Stuteri Fyrklövern
Stuteri Fyrklövern stänger sina portar.
Allt är löst och det är frid & fröjd på SF.
Jag har hållt på med bloggen i ett år, så jag tycker att det är dags nu.
När jag har varit så himla oaktiv ett långt tag.
Hur jag började med Stuteri Fyrklövern..
Allting började när jag åkte med Eva-Lena, Jocke, Tessan & Sandra till England, där Sandra och Annie skulle tävla Individuella VM. Annie var och tävlade VM i Frankrike med Shoganan innan och vi mötte upp henne i England.
Annie blev bästa svensk av alla deltagare.
När vi var på hemvägen så när vi kom precis in i Sverige, blev vi stoppade av polisen. Vi hade hästtransport på och där stog Chack & Buzan. Vi hade husbilen som drog transporten och att vi var en person för mycket nu när Annie också åkte med. När vi blev stoppade fick vi stå på samma ställe i flera timmar. Det var då jag kom på att jag ville skriva en novell. Annie kom på att jag skulle skriva om henne. Sedan så skulle jag skaffa en blogg när jag kom hem, "Stuteri Fyrklövern". That's the story.
Vilka hästar/djur/människor som är sanna..
Annie, Shoganan, Flash Dance(Ser inte ut så som hon är i berättelsen, och finns inte hos Annie längre), alla stallbarn, Philip(fast inte Annies lillebror IRL), Eva-Lena(är inte Annies mormor), Tessan(är annies kusin IRL), Rebecka(Annies kusin IRL), Nathalie (Annies bästavän IRL), Trevina, Copyright(Lever IRL).
Annie har inte ramlat av på vägen och brutit ben, Flashan har inte blivit stulen, hon har inte varit i koma.
Det var lite som har förklarat en del hoppas jag.
Jag hoppas även att ni har njutit av Stuteri Fyrklövern medans den har uppdaterats.
Sedan återstår att se om jag fortsätter någon gång i framtiden.
Tack för mig!
/Amanda Josefsson
bilder från Annies student.
Stuteri Fyrklövern Del 42
Jag har fått power tillbaka ;) haha
Stuteri Fyrklövern Del 42, här är det! (:
Annie rusade ut till stallet.
Shoganan spetsade öronen när hon kom.
- Hej prinsen, sa hon till honom och torkade argt bort tårarna som envisades med att svämma över.
Om dom säljer dig, då rymmer jag! fortsatte hon.
Shoganan la medlidsamt sitt huvud i hennes famn.
- Jag kan inte leva utan dig, snyftade hon.
Eva-Lena kom in i boxen och klappade Shoganan på halsen.
- Du behöver inte oroa dig, om ni tvingas sälja gården, kommer ni ha råd med Shoganan.
Gården är värd mycket mer än 1 000 000 kronor, det vet du Annie.
Annie nickade och torkade bort tårarna.
- Men jag vill inte flytta härifrån, jag älskar att bo här!
Eva-Lena såg ner i marken.
- Jag vet, jag vet, Fyrklövern är ett underbart ställe, men jag är säker på att ni kommer hitta ett nytt fantastiskt hus.
Annie tog fram sina borstar när Eva-Lena hade gått.
- Vi kan lika gärna sticka ut och rida gubben, sa Annie och borstade av honom.
Då kom Lars utspringande.
- Annie! Philip! Jag har fantastiska nyheter!
Annie släppte genast borsten och sprang ut till sin pappa.
- Vad är det? frågade hon ivrigt.
- Aktierna har höjts med 100%! Skulderna är borta! Vi kan bo kvar! Och ha kvar allting! skrattade han lyckligt.
En sten föll från Annies hjärta.
Hon pustade ut och ropade av lycka.
- Allt är bara för bra! ropade hon.
Philip kramade om sin syster och återgick sedan till sitt fotbolls spelande.
- Ska du med ut och rida? frågade Annie glatt.
Philip såg chockad ut.
- Menar du det? På vem?
- Flashan? frågade Annie och fnissade.
Philip spärrade upp ögonen.
- Vill du ta livet av mig eller? fräste han och skrattade.
Annie pekade på Shoganan.
- Japp! Han tar jag! sa Philip och sprang in och bytte om.
Samtidigt gjorde Annie iordning Flashan.
Den bruna hästen buffade uppmuntrande och stog stolt i sin box.
Han visste när han skulle ut och ridas.
Några minuter senare kom Philip utskuttande med sin ridhjälm i handen och ridskor på fötterna.
- Är du klar? frågade han.
- Ja, nästan. Ska bara spänna de sista remmarna på tränset.
Philip ledde ut Shoganan, och den stora vackra skimmeln trippade snällt bredvid.
Flashan fick bråttom ut och började takta.
- Såja, du ska också få komma ut gubben! sa Annie och spände åt sadelgjorden.
Hon satte foten i stigbygeln och svingade benet över Flashans sadel.
Philip satt redan uppe på Shoganan.
- Gud vad hög han är! Det är första gången jag rider honom! sa Philip förtjust.
Annie skrattade.
- Då vill du inte sitta på detta höghuset om du tycker Shoganan är hög!
De red stigen mot havet, och kvarnen stod röd och fin ute på sin klippa.
Det var nästan sommar, och solen stod högt på himlen, fåglarna sjöng och gräset svajade i takt med vinden.
Fiskmåsarna tjöt och vattnet kluckade.
- Detta är livet! sa Annie till sin lillebror.
Han nickade och klappade Shoganan i manen.
- Ska vi trava? frågade han.
- Visst! svarade Annie och satte Flashan i trav.
Hästen svävade fram, och han krökte på nacken.
Gräset bjöd inbjudande på en härlig galopp, och Philip red upp jämnsides med Annie.
- Ett, Två, Tre! sa de i kör och båda hästarna började att galopperade.
Ingen av hästarna ville ge upp, båda ville vinna.
Det var så härligt!
Hästarnas kraftfulla steg, vinden som blåste tårar i ögonen, ljudet från hovtrampen.
Håret fladdrade och det är så skönt att bara få leva livet.
Det är såhär det ska vara..
nästa avsnitt; stuteri fyrklövern
del 43
annie & chack
vårcupen finalen 2010
Stuteri Fyrklövern Del 41
Speakern ropade upp deras namn.
"Annie Olsson på Flash Dance".
Flashans hårrem glänste, han var finast av alla.
Startsignalen ljöd och det dova hovtrampet från Flashans hovar var det enda som hördes.
Den smidiga fuxen flög med god marginal över alla hinder.
Inför sista hindret öppnades plötsligt marken. Det blev helt svart och ryttaren försökte skrika, men ljudet kom inte över hennes läppar.
Hon sprattlade vilt och kastade sig åt sidan. Men det var för sent för Flash Dance..
Med ett ryck vaknade Annie ur sängen.
Hon var kallsvettig och håret kletade runt huvudet.
Vattnet som stod på nattduksbordet var kallt i hennes hals.
Hon tände sänglampan och tog upp tidningen hon läst kvällen innan.
De röda digitala tidvisarna lyste 04:54 och Annie var klarvaken.
Hon hade bara drömmen i minnet.
Tidningen handlade bara om vem som hade gjort slut med vem, och vem som var tillsammans med vem inom kändisvärlden, och det intresserade inte henne överhuvudtaget.
Efter lite småläsande i tidningen klädde hon på sig och gick ut i köket. Det var helt tyst i hela huset när Annie tassade fram till datorn.
Medan datorn laddade kollade Annie igenom lådorna.
Hon hittade en stor bunt med papper som hon ögnade igenom.
Till hennes stora fasa var det massor med skulder.
Hur skulle hennes familj klara av att betala alla dessa pengar?
Siffrorna lös emot henne, 853,864kronor.
Det var mer än vad alla hästar i hela stallet var värda tillsammans.
Annie gick in på en hästannons sida och kollade längtansfullt på alla hästar till salu.
En stor mäktig brun häst som hoppade fastnade hon för. En majestätisk häst.
Några timmar senare..
Vaknade äntligen resten av familjen.
Lars hade en bekymrad rynka í pannan, Karin drack knappt av sitt kaffe och Philip var knäpptyst.
Någonting var fel, och Annie antog att det hade med skulderna att göra.
Men om ingen ville berätta för henne, tänkte hon inte fråga någonting.
Bara hon fick ha kvar sina hästar, de kunde behålla gården och allting fortsatte som vanligt - men möjligtvis med lite mindre pengar bara var allting perfekt.
Chocken kom när familjen åt frukost.
- Jag vet inte hur jag ska berätta det här men.. Som ni redan har vetat har vi haft det dåligt med ekonomin nu ett bra tag, och vi har skulder på snart en miljon kronor. Jag har försökt hitta lösningar överallt, men jag kan inte hitta någon. Vi är tvungna att sälja huset, stallet, ägorna och alla hästar.
Annie stirrade på sina föräldrar.
- Är ni galna? Jag tänker aldrig sälja Shoganan. Aldrig! sa Annie bestämt.
- Vi vet inte hur vi ska fixa det här Annie, sa Karin och kramade Annies hand.
Lars suckade djupt.
- Ingenting är ju ännu bestämt, men vi får försöka vänja oss vid tanken.. sa han och gav sina barn ett snett léende.
(ett kort avsnitt men.. spännande fortsättning i Stuteri Fyrklövern Del 42!)
Trevina nere vid havet.. :)
Stuteri Fyrklövern Del 40
1. tror inte det är så många som läser nu mer pga dålig uppdatering ..
2. har aldrig tid, eller idéer att komma på något att skriva!
menmen, får försöka ..
Läkaren log med hela ansiktet.
- Hon är vaken! sa han.
Karin sprang direkt in till Annie igen. Tätt bakom henne kom Jacob.
- Hej gumman! sa Karin och strök henne över huvudet.
- Äntligen vaknade du! sa Jacob.
Annie såg undrande på dom.
- Vilka är ni? Var är jag? sa hon skräckslaget. Hon irrade hit och dit med blicken. Plötsligt insåg hon, och hon log generat. Hon kramade om sin mamma, och sedan sin kusin.
Läkaren kom in igen.
- Hon behöver mycket vila, sa han och tittade på Karin.
Karin nickade.
- När kan hon komma hem igen? frågade hon.
- Så fort vi ser att allting är okej, och att det inte finns några risker för henne, sa han övertygande.
Karin log mot sin dotter.
- Hur är det med Shoganan?
- Du kommer ihåg Shoganan! sa Karin.
- Ja, varför skulle jag inte komma ihåg min egen häst? sa Annie tvivlande.
Karin skrattade lyckligt.
Läkaren föste sedan ut Karin och Jacob ur rummet.
- Hon måste få vila, sa han och log mot dem.
Karin nickade och skakade hand med läkaren.
- Jag är verkligen glad att hon vaknade tillslut, sa han och gick vidare in i ett annat rum.
Karin och Jacob gick ut till bilen och åkte hem.
Väl hemma möttes de av Lars.
- Läkaren ringde! Är det verkligen sant? Har hon vaknat? frågade han överlyckligt.
Karin log glädjestrålande och kramade om sin man.
Två veckor senare..
- Välkommen hem Annie! sa alla som var samlade i köket när Annie och Lars äntligen kom hem från sjukhuset.
- Hur känner du dig? frågade Ulrika och kramade om henne.
Annie log mot henne.
- Som vanligt, jag förstår inte varför läkaren envisades med att jag skulle stanna där så länge!
Alla skrattade och log mot henne.
De åt god mat, och sedan gick Jacob med Annie ut till stallet.
- Hur var det att ligga i koma? sa Jacob och skrattade.
- Jag vet inte, det var lixom.. bara helt svart, och ibland kom det vitt ljus, sa Annie och petade på en flisa i en av boxdörrarna.
Shoganan gnäggade lågt när hon kom närmare hans box.
- Lille prinsen, du måste ha trott att jag har övergett dig! Det har jag inte gubben, det kan jag lova dig! sa Annie ömt.
- Har han blivit riden någonting? frågade Annie Jacob.
Han skakade på huvudet.
- Hela gården har stått stilla sedan du var i koma. Det enda som har hänt, är att Maartja har fått sitt efterlängtade föl.
Annie stirrade på Jacob.
- Men varför har du inte sagt någonting!
Annie skyndade sig fram till Maartjas box. I boxen stod den sötaste lilla fölungen, med bara ludd till panlugg och tittade nyfiket på henne.
Annie drog efter andan.
- Nej men gud så söt! Vad heter hon? frågade Annie andlöst.
- Princess Pärlia, men hon kallas Pärlia, sa Jacob och följde minsta lilla rörelse fölet gjorde.
När Annie några dagar senare red Shoganan i manegen, hördes dunder och brak inne i stallet.
Annie stannade sin skimmel och hoppade av.
Hon ledde honom fram till stallet och såg att Pärlia hade kommit på rymmen.
- Men lilla vännen, hur har du kommit ut? sa Annie förvånat.
Rebecka kom snabbt gående efter fölungen, som trippade iväg längs stallgången.
- Lars ville att vi skulle sätta på henne en grimma, men hon knuffade upp boxdörren och smet ut innan jag ens han reagera, ropade Rebecka och sprang vidare.
Annie fnissade för sig själv. Hon tog in Shoganan i stallet och borstade av honom.
- Du var så duktig prinsen, sa hon och la på honom täcket.
Annie skulle precis släppa ut Shoganan i hagen, när hon såg Pärlia på väg mot landsvägen.
Annie släppte fort ut Shoganan ur hagen och sprang in till Lars.
- PÄRLIA ÄR PÅ RYMMEN! skrek hon och sprang sedan för allt hon var värd efter den lilla fölungen.
Efter sig hörde hon Lars starta bilen och körde iväg.
- Vart var fölungen på väg? tänkte Annie. Hon ökade tempot ytterligare, och snart körde Lars förbi henne.
Fuxfölet sprang förbi kyrkan, och det var bara fråga om 300 meter innan hon var ute på landsvägen.
Lars trampade ännu mer på gasen, han körde långsamt förbi henne och stannade sedan bilen tvärs över vägen. Pärlia vände om och sprang nu åt andra hållet. Men där stod Annie och hann precis få tag i grimman på fölungen.
- Du din lilla buse! sa hon bestämt.
Lars suckade och bad Annie gå hem med fölisen.
- Vi ses där hemma! sa Lars och startade bilen igen.
När Annie väl var hemma igen, stod Maartja och gnäggade som en dåre efter sin lilla fölunge.
Pärlia gick nöjt in i sin stora rymliga box och sörplade högljutt i sig mjölk från sin mamma.
Livet är ändå bra härligt, tänkte Annie där hon stod och njöt av synen av Pärlia.
Får se om det blir någon fortsättning, beror på hur mycket komentarer jag får... !
/amanda
bilden ska föreställa så som Pärlia ser ut.. ;)
Stuteri Fyrklövern Del 39
När de stannade på Stuteri Fyrklöverns infart kom Rebecka utstörtandes ur stallet.
- Lars! Lars! ropade hon.
Lars stannade bilen och han klev ur.
- Princess Martja fölar!! skrek hon.
Lars gick snabbt in i stallet och stannade utanför Sessans box.
Karin och Jacob kom in i stallet och ställde sig bredvid.
Fölet kom snabbt på fötter och Sessan sniffade på det.
- Gud vad gulligt! sa Rebecka.
Men sedan vände hon sig tvärt om när fölet försökte dia.
Lars höjde på ögonbrynen och övervakade hästarna i boxen.
Sessan försökte sparka det, men då ingrep Lars.
- Ett sto, sa Lars när han ledde fram henne till Sessan.
Han pratade mjukt med mamman och hon lät till sist sitt föl dia.
- Vad ska hon heta? frågade Karin.
- Princess Pärlia! sa Jacob försiktigt.
Lars nickade.
- Perfekt! sa han och klappade Pärlia på rumpan.
De log glatt.
Sessan tog hand om sitt lilla föl, Pärlia och Lars beslöt sig för att låta de vera ifred.
- Om bara Annie var här...sa Karin inne i huset.
- Hon hade gillat Pärlia så mycket! sa Jacob
Lars nickade långsamt.
- Tror ni.. Tror ni att hon kommer.. att vakna igen? frågade Ulrika, just den frågan ingen annan vågat fråga.
- Klart hon gör! sa Jacob frustrerat.
Lars stirrade på Ulrika.
- Hur kan du säga något annat? frågade han argt.
Han vände på klacken och gick in i sitt och Karins sovrum.
Ett litet knack hördes på dörren, och Karin öppnade trött.
- Hej, jag och min familj är här nu med Beeke, sa Linn blygt.
Karin log mot henne.
- Jag kommer, sa hon och tog på sig skor och jacka och gick efter Linn.
Där ute stod Linns familj och höll ponnyn.
- Jag ska visa vart eran box är, följ med mig, sa Karin och gick till den lediga boxen.
Linn strålade och släppte glatt in Beeke i sitt nya hem.
- Den är enorm! sa hon och fnissade.
Beeke såg verkligen liten ut i den enorma boxen.
En ynklig gnäggning hördes från Sessans och Pärlias box.
- Vad var det? frågade Linns pappa.
- Ett av våra fölston har fått sitt föl idag, log Karin.
Linn skyndade fram till Sessans box och drog efter andan när hon fick se fölet.
- Gud vad söt den är! Vad heter den? frågade hon ivrigt.
- Hon heter Princess Pärlia, sa Karin mjukt.
Linn sträckte försiktigt ner handen till Pärlias minimala mule.
Pärlia slickade långsamt på den.
- Hon är jättegullig! sa Linn och log.
Karin log tillbaka.
- Morgonfodring sker klockan 7 och utsläpp klockan 8, lunch vid 12 och insläpp och middag vid 6. Kvällsmat får de vid 22.00 , berättade Karin.
Linns föräldrar nickade.
- Det blir jätterbra, sa Linn.
- Nu får vi ta och packa upp alla Beekes grejer, sa Linns mamma.
Linn nickade och klappade Pärlia en sista gång.
- Var är Annie någonstans? frågade Linn när hon var påväg ut genom stallgången.
Karins leende bleknade och hon tittade ner i marken.
- Kom nu Linn, sa hennes mamma såfort hon såg hur Karin såg ut.
Karin vände sig bort och tittade på Pärlia.
- Där ett nytt liv startar, tar ett annat slut, tänkte Karin.
Men Annie skulle inte dö! Hon fick inte dö! Det kunde inte hända..
Karin vände och gick in i huset igen.
Hon såg den lyckliga lilla familjen bära in sin kära hästs grejer i sadelkammaren.
Ulrika såg olyckligt på henne.
- Det kommer bli bra, sa hon tyst, sedan svämmade tårarna över.
- Jag åker tillbaka till Annie, sa Karin och tittade på Jacob.
Jacob reste sig och gick efter Karin.
De startade bilen och åkte därifrån.
- Jag vet inte vad jag ska göra utan Annie, sa Karin och suckade djupt.
- Det kommer att ordna sig, hon kommer snart att vakna och komma hem! sa Jacob lugnande.
Karin nickade.
När de stannade vid sjukhusets parkering gick de snabbt in på sjukhuset.
- Annie Olsson, sa de i receptionen.
Annies läkare kom snabbt gående i hallen.
- Karin! Jag har riktigt goda nyheter! sa han och sprang fram till dom.
Karin log med hela ansiktet.
- Har hon vaknat? frågade Jacob och andades ut.
Vad kommer att hända nu? Det får ni veta i avsnitt 40! :) Bara 10 avsnitt till superdupernummer! ;)
Annie & Shoganan, sommaren 09.
Stuteri Fyrklövern Del 38
Jacob, Eva-Lena och resten av familjen satt uppe och väntade.
- Hur är det med henne? frågade Eva-Lena oroligt.
- Hon är i koma, sa Lars och vände bort blicken.
Jacob strök undan tårarna.
Rebecka snyftade högt och Ulrika kramade henne.
- Jag vet att detta är ett jobbigt besked, men vi ska göra allt vi kan, sa Karin när hon hade samlat sig.
Eva-Lena nickade.
- Jag har hört att folk i koma vaknar snabbare om de har folk hos sig som pratar med en, sa Ulrika.
- Kan vi åka dit? frågade Jacob.
Karin skakade på huvudet.
- Läkarna bad oss komma tillbaka imorgon, sa Karin ledset.
- Har Flashan kommit tillbaka? frågade Lars för att få tankarna från Annie.
- Flashan? Nej, inte vad jag har sett, sa Ulrika.
Lars tog på sig kappan och skorna och gick ut i stallet.
Det blev en oändlig tystnad när dörren slog igen.
Ute i stallet tändes lampan och hästarna gnäggade.
Flashan stod trygg i sin box, och Lars klappade henne.
- Om bara detta inte hade hänt! sa han och kände sig skyldig.
- Du ska inte ha skuldkänslor, sa plötsligt en röst bakom honom.
Han vände sig hastigt om.
Jacob stod och såg honom i ögonen.
- Det som hände var inte ditt fel, sa han.
- Jag borde ha vetat bättre än att inte säga något när hon ställde sig framför Flashan, sa Lars och tårarna rann.
Chockad av Lars tårar förblev Jacob tyst, han visste inte vad han skulle säga. Allt han hade på tungan lät bara helt fel.
- Kom nu Lars, sa Jacob till sist.
Lars lät sig ledas bredvid honom och in i huset igen.
Klockan var snart 1 och familjen gick och la sig.
Ingen kunde somna, tankarna var kvar hos Annie som var på sjukhuset.
Skulle hon vakna? Skulle allt förbli som vanligt då? Eller skulle hon dö?
Tankarna snurrade i huvudet.
Timmarna gick, och till sist var klockan halv 6. Ingen hade fått en blund på hela natten och de samlades för att dricka kaffe.
- Vem vill följa med till Annie? frågade Karin och Lars en timme senare.
Jacob reste sig och tog på sig jackan utan att svara.
- Ska vi gå? sa han sedan.
De nickade och satte sig i bilen.
Efter en kvart var de framme vid sjukhuset.
- Annie Olsson, sa Lars vid disken.
Hon nickade och log lite försiktigt.
Lars tackade och gick mot Annies rum.
Väl framme, låg hon blek om kinderna i den kritvita sängen.
Hans lilla dotter, som det inte var säkert att hon någon mer gång skulle kunna se världen igen.
Vem visste igentligen vad som snurrade i hennes huvud, var det ångesten för att aldrig mer få se Flashan? Att känna paniken växa inom sig när hon föll, smärtan från stenen, eller vad var det? Ingen visste. Inte ens Annie själv.
- Kan jag få vara ensam med henne? frågade Jacob försiktigt.
Karin och Lars nickade och gick ut.
- Annie? Jag är inte säker på att du hör mig nu, men jag försöker ändå. Mamma sa ju faktiskt att du kunde höra mig ändå.. stammade han fram.
Han tog hennes hand och kramade den.
- Du betyder så mycket för mig, att du bara inte kan ge upp, du måste kämpa Annie, du ska tillbaka till livet. Flashan är förresten hemma nu, i tryggt förvar och du behöver inte oroa dig för honom längre, Shoganan har det också bra, han går i hagen och käkar snö. Jag hoppas bara att du inte behöver dö på detta sättet Annie, kom igen. Glöm inte att kämpa! Jag älskar dig kussen! Och det vet du! avslutade Jacob och gick därifrån.
Karin gick in, och pratade med sin dotter.
Lars stod bredvid och pratade med.
De visste inte vad de skulle säga, de kallpratade bara. Det kändes så fel, så konstigt att inte få några svar. Att inte veta om hon hörde.
När läkaren plötsligt kom in och sa att det var bra om de åkte hem igen, för de skulle göra en massa tester på henne.
Karin kollade på klockan som visade på halv 12. De hade varit där i flera timmar!
- Kom Jacob, sa Karin och kramade hans axel.
- Detta kommer att ordna sig, sa Lars, mest för att lugna sig själv.
hur ska detta gå?
Stuteri Fyrklövern Del 37
- Var är han? tjöt hon.
- Ta det lugnt Annie, vi ska hitta honom, svarade Lars.
Vid varenda hus stannade de, och frågade om någon hade sett en gyllenbrun häst och en ryttare rida förbi.
Alla skakade skamset på huvudet.
När de hade åkt närmare en timme såg Annie plötsligt Flashan inne i skogen.
STANNA! skrek hon och hoppade ur bilen.
Hon ställde sig framför Flashan när han kom galopperandes.
Annie flyttade sig inte.
Hon stog framför honom.
Ryttaren drev och drev, men Flashan tvärnitade. Just på en ispöl.
Benen fick inget fäste mer, och han gled rakt in i Annie.
Annie ramlade baklänges, rakt på en vass sten.
- NEJ! skrek Lars.
Han kollade puls på henne, allt han visste om första hjälpen.
Blodet hade börjat rinna på baksidan huvudet, men det kunde Lars inte se.
Han vågade inte flytta på henne.
Tjejen som satt på Flashan sa inte ett ord.
Hon bara satt där.
- Gör något dådå! skrek Lars till henne.
Hon tog snabbt upp sin mobil och ringde till en ambulans.
Snart hördes sirener komma farande.
Annie togs upp på en bår och inom kort var de påväg till sjukhuset.
- Rid raka vägen hem till våran gård, och lämna Flashan där, sen försvinner du därifrån i all framtid! sa Lars barskt och gick in i ambulansen.
Tjejen nickade och vände Flashan i riktning mot stallet.
Efter en grundlig undersökning av Annie kommer äntligen en läkare ut till väntrummet där Lars och Karin väntar.
- Vi har undersökt henne mycket noga, men vi hittar ingenting som ger förklaringen till det som har hänt.
- Vad har hänt? sa Karin och torkade tårarna.
Läkaren tittade i ögonen på föräldrarna.
- Hon är i koma, sa han till sist.
Lars kramade om Karin och nickade mot läkaren.
Tårarna steg i deras ögon och de gick sedan in till deras dotter.
Hur en liten skitunge kunde göra något sånt här mot deras dotter.
Tänk om hon aldrig skulle vakna igen!
Spännande fortsättning i nästa avsnitt...
Stuteri Fyrklövern Del 36
Ett asbra avsnitt! <3
Annie drömde mardrömmar hela natten...
Skulle hon någonsin hitta Flashan igen? Eller var han borta förevigt? Kanske var han på samma ställe som Copyright? Att inte veta någonting gjorde Annie om möjligt ännu oroare..
Dagen därpå när Annie vaknade var hon fortfarande chockad, tankarna for runt i huvudet.
Skulle hon få tillbaka sin älskade ponny?
Var befinner han sig och vem var flickan?
Annie började tvivla på att hon aldrig skulle få se sin älskade ponny igen!
Efter en stunds funderande gick ner för att äta frukost, lite gröt fick det bli,men hon bara
satt och pillade i maten.Hon sprang upp och drog på sig sina kläder snabbt, just nu
ville hon verkligen inte prata med någon, inte ens sin pappa.
Annie smög ner för trappan men just då ser hon sin pappa i dörren.
- Hej Annie! Har du sovit gott? frågade han vänligt.
Annie bara munlade lite om att hon hade bråttom och gick med raska steg ut i stallet.
Hon hoppades verkligen att få se Flashan stående i sin spilta och gnägga när hon kom.
Annie sjönk ihop i hans spilta, och tårarna rann.
Först Coppen och nu det här!
Nu kom Eva-lena in i stallet, Annie tittade på henne.
Hon visste att Eva-Lena visste exakt hur hon kände.
Annie behövde inte säga någonting!
Plötsligt hörde Annie röster utanför stalldörren.
Hon hade helt glömt av att stallbarnen skulle komma!
Åhnej tänkte Annie, hon skulle aldrig hinna springa och gömma sig! Likaväl att berätta nyheterna för stallbarnen..
-Hej Annie, ropade Patricia glatt
-Hej Annie, kom Amanda och hennes svarta hund Tiffany.
Annie bad dem komma och sätta sig brevid henne och sedan sa hon det bara rakt ut.
- Flashan är borta, sa hon och tårarna började att rinna igen.
Sedan sprang hon bara rakt ut ur stallet och upp till huset.
Lars mötte henne i dörren.
- Annie jag vet att det är jobbigt men du måste ta dig samman! sa hennes pappa och såg bestämd ut.
-PAPPA! Fattar du inte min häst är borta och tänk om han inte lever! sa Annie och grät.
En dum liten tjej har snott min häst, och du bryr dig inte ett skit!
- Okej Annie vi åker ut och letar, ta bara på dig ordentligt med kläder för det ska bli snö kaos nu!
Lars och Annie åkte ut och letade men vad kommer hända nu?
Spännande fortsättning i avsnitt 37! :)
Stuteri Fyrklövern Del 35
Mörkret föll snabbare och snabbare, Annie sprang.
Plötsligt stannade hon, hennes hjärta dunkade hårt innanför bröstet.
Hon flämtade, och satte sig på en stubbe vid sidan av den obektanta stigen.
Annie såg sig omkring, hon kände inte igen sig.
De gamla välbekanta stigarna var inte i närheten längre.
Var var hon? Hovspåren hade snöat igen, och mörkret var som ett svart täcke runtom henne.
Stjärnorna lyste klart över henne, plötsligt blev Annie rädd. Hon var ensam ute i det kalla mörkret.
Ingen visste var hon var, hur skulle hon hitta hem?
Annie reste sig och sprang i motsatt håll.
På något sätt skulle hon ju ändå hitta hem!
Snön hade snabbt sopat igen hennes spår, så hon gick helt på sina instinkter.
Efter nästan två timmars springning såg hon äntligen ljus framåt stigen.
- Äntligen! sa hon högt till sig själv.
Annie spang långsammare nu, när hon kom närmare kände hon inte alls igen husen.
- Var är jag? sa hon förtvivlat.
Efter en stunds andning gick hon snabbt fram till ett litet gult hus för att be att få låna telefonen.
Dörren öppnades av en mycket gammal tant.
Annie svalde.
- Hej, jag har gått vilse, och jag undrar om jag skulle kunna få låna din telefon för att ringa hem? frågade Annie vänligt.
Tanten granskade henne från topp till tå, rynkade på pannan när hon såg hennes kläder.
Utan ett ord stängde hon igen dörren framför näsan på Annie.
Annie gapade chockat.
Hon gick till nästa hus. Ingen öppnade, och Annie kände tårarna stiga i ögonen på henne.
Det tredje huset var ett stort rött hus. Annie knackade försiktigt.
En ung tjej öppnade dörren.
- Hej, jag skulle vilja be om att få låna telefonen, bad Annie och log försiktigt.
Tjejen log vänligt.
- Självklart! Kom in! Tjejen backade och visade Annie telefonen.
Annie slog hennes pappas nummer, och han svarade på första signalen.
- Var är du! frågade Lars upprört.
- Jag vet inte, jag är hos en tjej någonstans, jag har gått i nästan över två timmar! sa Annie uppgivet.
- Hammarby! ropade tjejen ifrån köket.
Annie tackade.
- Jag är i Hammarby, sa Annie och lät förvirrad.
Hennes pappa mumlade i telefonen.
- Stanna där du är om det går bra, jag åker med en gång, sa Lars.
Annie la på luren.
- Pappa är påväg, men är det okej om jag stannar här tills han kommer? frågade Annie och rodnade.
Tjejen nickade och log.
- Vill du ha te? frågade hon vänligt.
Annie nickade.
- Jättegärna! svarade hon.
Efter ett tag kom Lars in till huset.
- Tack så jättemycket för allt! sa Annie och gick efter Lars ut i bilen.
Annie fick berätta hela historien.
- Men var är Flashan? frågade Lars undrande.
- Det var någon liten skitunge som drog av mig ifrån honom och galopperade iväg! sa Annie.
Lars stirrade på henne.
- Jag vet, hel konstigt! sa Annie och suckade.
När Annie väl den kvällen gick och lade sig, omgavs hon av oroliga drömmar.
Var befann sig hennes häst?
Skulle han komma tillbaka? Och vad ville flickan?
Det får du veta i avsnitt 36!
Hjälp vad jag har tappat läsare alltså :o
Kanske dags att sluta? .. :(
Stuteri Fyrklövern Del 34
Dagen efter kalaset gick Annie snabbt ut till stallet.
Tjejen som hade varit där några dagar tidigare knackade försiktigt på stalldörren.
- Kom in! ropade Annie undrande.
- Hej! Det är jag, Linn, sa tjejen.
Annie tänkte snabbt efter i minnet.
- Just det ja! Hej! sa Annie glatt.
- Jag fick ha min ponny här för mina föräldrar. De sitter i bilen här utanför, sa Linn.
Annie nickade.
- Ska vi gå in och prata med pappa? frågade Annie.
- Ja gärna, om du inte är upptagen, sa Linn.
Annie skakade på huvudet och gick ut genom dörren.
Linn sa till sina föräldrar och tillsammans gick de in i huset.
Lars satt vid köksbordet och drack kaffe.
- Hej, det här är Linn och hon vill ha sin ponny här, sa Annie och satte fram två kaffekoppar och ett saftglas på bordet.
- Sätt er, sa Lars snällt.
Mamman, Pappan och Linn satte sig på kökstolarna.
- Jag heter Hans och vi söker ju då stallplats till Linns b-ponny Beeke, berättade han.
Lars nickade.
- Det kostar ju då 1500 i månaden att ha ponnyn här, då ingår insläpp, utsläpp, fodringar, mockning, ridning närsom i ridhusen och paddock, användning av allt material, foder och täckesbytning, så iprincip är det ingenting ni behöver göra, mer än foderblandning och ridning, sa Lars.
- Det låter ju underbart, svarade mamman.
Linn log med hela ansiktet.
- Är ni intresserade? frågade Lars.
De nickade.
- Då ska jag hämta kontraktet, sa Annie och sprang iväg till kontoret.
Annie var snart tillbaka med kontraktet, som Hans snabbt läste igenom innan han skrev på.
- Går det bra att Beeke flyttar in redan idag? frågade Lena, Linns mamma.
- Självklart, ni får gå ut och välja box, sa Lars.
Annie följde med Hans, Lena och Linn ut till stallet igen. Och Annie visade vilka boxar som var lediga.
- Den här ser bra ut Linn, sa Hans.
Linn nickade.
- Kan vi ta den här? frågade hon.
- Japp! svarade Annie.
Annie visade familjen runt i stallet.
- Herregud vilket fint stall, bra hagar verkar ni ha också, sa Lena med ett förvånat uttryck.
- Tack, min familj har lagt ner massor med pengar på att gården ska vara så bra som möjligt, sa Annie stolt.
- Men nu måste vi åka och packa ner Beekes grejer, och så ses vi snart igen, sa Linn.
Annie nickade.
- Hejdå! sa hon och gick in i stallet.
Hon sadlade Flashan och red iväg i skogen.
Hon var omedveten om vad som igentligen fanns bakom henne.
Något som rörde sig så tyst som det bara var möjligt.
När prasslet nådde Annies öron spände hon sig.
Vad var det? tänkte hon skräckslaget.
Lugn,lugn, ekade i hennes öron.
Plötsligt dök en människa upp precis framför Flashans ben.
Han satte sig på bakhasorna och Annie stirrade chockat framför sig.
- Du tror allt att du är så j*kla bra va! skrek tjejen upphetsat.
- Vad menar du? frågade Annie förvånat.
Tjejen hade fått röda fläckar av sin ilska på halsen.
- J*kla rikemansbarn! Du har hur många hästar som helst i ditt stall, men självklart ska du ha den hästen jag har velat ha hur länge som helst! Tjejen gick ilsket runt till Annies högra sida.
Hon tittade Annie hotfullt i ögonen.
- Jag har inte tagit Flashan, sa Annie iskallt och stirrade på den tykna tjejen.
- Det säger jag inte, sa hon vasst.
Ett plötsligt ryck i högerbenet gjorde att Annie helt tappade balansen.
Hon gled snabbt av Flashan.
Tjejen skrattade hotfullt.
- Vad gör du? skrek Annie argt.
- Tar tillbaka min häst, sa hon och hoppade smidigt upp på Flashan. Hon satte hälarna i sidorna på honom och galopperade iväg.
- VAD GÖR DU DIN GALNING! skrek Annie efter henne.
Paniken växte, hon var mitt ute i skogen, och ingen visste var hon var.
Hennes häst var bortrövad av någon skitunge, vad skulle hon göra?
Stuteri Fyrklövern Del 33
- Ja må hon leva, ja må hon leva, ja må hon leva uti hundrade år, sjöng de.
Hon hade helt glömt av att hon fyllde år idag.
Annie satte sig upp i sängen och log glatt åt dem.
De räckte över paket till henne och Annie pillade lyckligt på dom.
Ett paket var litet och smalt, nästan som ett kuvär!
Annie slet upp tejpen och ut ramlade en blankett.
"Du är inbjuden till Lag SM i hoppning"
Annie läste inte mer.
- Ni skojar! Det här är helt sjukt! Annie log överlyckligt.
Efter resten av presentöppningen fick hon frukost och gick sedan ut till stallet för att berätta den goda nyheten för Flash Dance.
- Vi ska tävla Lag SM killen! sa hon och kramade om honom.
Sedan gick hon in till Shoganan och provade det nya silvriga täcket.
Shoganan höjde stolt nacken och viftade på svansen.
Annie tittade nöjt på honom.
- Du är bäst Shoggen! sa Annie och tittade på sin skimmel.
Efter ett par timmar var stallet fullt av tjejer och killar som var där för att ta hand om sina hästar.
De grattade Annie allihop, och några hade med sig mer presenter.
Hon öppnade förväntansfullt paketen.
- Åh tack! Annie luktade på parfymen hon hade fått.
Hon kramade var och en av dem.
- Nästa paket, sa Ida och räckte henne ett kuvär.
Annie vecklade försiktigt upp kuveret.
"Dags för vårstädning! Det fixar vi"
Under var det en bild på stallet.
Annie log mot dom.
- Ni är bara bäst! sa hon och skrattade.
- Nu sticker vi ut och rider, sa hon sedan.
Alla gick till sina hästar, utan Ida som vanligt.
- Shogery bogery tar du om du vill, sa Annie till henne och gick till Flashan.
Ida gick genast till Shoganan och borstade.
Tjugo minuter senare var alla klara för ridturen.
- Tofta rundan? frågade Ida.
Alla nickade och de styrde stegen dit.
När de ridit fram kom de snart till den härliga snöiga ängen som bara ropade : GALOPP!
De fattade galopp och ängen tog alltför snabbt slut.
Ögonen tårades, och Annie log.
Det här var den perfekta dagen.
Om det ändå hade varit Coppen hon red på.
Annie skakade av sig tanken, allt var perfekt.
Coppen hade det bra, hon hade ett nytt stjärnskott.
Copyright skulle alltid ha en stor plats i hennes hjärta, och hon skulle alltid minnas honom, men livet gick vidare.
Hon fick inte deppa ihop och ge plats åt sorgen som var i hennes hjärta.
När ängen var slut kom de snart in på en skogsstig.
- Snälla, kan vi inte galoppera? ropade Patricia.
Annie nickade och ökade farten.
Ett långt led bakom henne red snabbt genom skogen.
När de väl var hemma igen, gjorde de snabbt iordning hästarna för Annie skulle skynda sig in och göra iordning sig inför sitt kalas.
En halvtimme senare kom hennes gäster.
Alla kramade och pussade henne.
- Grattis 16 åringen! sa hennes morfar.
Annie log och kramade honom.
Ett stort bord fylldes med presenter.
Annie såg längtande på dem.
- Först tårta och fika, sedan presenter, viskade Lars och blinkade åt henne när han såg hennes blick.
Annie log kramade om sin pappa.
Hennes kusiner kom inbärandes på ett jättelångt paket.
Annie blinkade förvånat.
- Denna måste du öppna nu Annie, sa Jacob.
Annie gick genast fram till dem. Hon slet av papperet.
Det var ett fotografi.
Annie svalde tungt.
Hon svepte med handen över hästens kolsvarta hårem.
Hon torkade försiktigt bort tåren som rann nerför kinden på honom.
Bilden föreställde Copyright, bara några dagar innan han avlivades.
När han stod i hagen, poserade och med kyrkan i bakgrunden.
Annie log snabbt mot sina kusiner, kramade dom.
Jacob gav Rebecka och Therese en ledsen min.
När Annie kramade Jacob viskade han in i hennes öra:
"Det var inte meningen att göra dig ledsen"
Annie skakade på huvudet.
- Det gör ingenting, det var en jättefin och bra present.
Jag saknar honom bara, svarade Annie och log ansträngt.
Eva-lena räckte sedan snabbt över sitt paket.
Lars nickade mot henne.
Där i låg en helt ny sadel.
- Tack! sa Annie överraskat.
Vad ska hända nu..?
Help! I NEED SOMEBODY
är galen i att ha en sån grejj där uppe längst upp i inläggen.
SKA JAG HA DET ELLER INTE?
jag behöver hjälp, så snälla bestämm :)
komenteraaa..
Stuteri Fyrklövern del 32
När Patricia hoppade stod Annie med spänning och väntade.
Egentligen skulle Natta tävlat Trevina men veckan innan bröt hon armen så Patricia som är medryttare på Trevina fick låna henne.
"Där kom sista ryttaren in i mål och dess tid var 1min och 24sek"
Annie log glatt.
"På femteplats kommer Patricia Hagström på hästen Trevina, på fjärdeplats kommer Wilma Holgersson på hästen Friday, på tredjeplats kommer Björn Olausson på hästen Jamba, på andraplats kommer Olivia Hallgren på hästen Pickatchu, och vinnare är....Annie Olsson på Flash Dance!" ropade Speakern.
Annie hoppade snabbt upp på Flashans rygg, och red in på banan med de andra pristagarna.
Flashan gick med stolta steg och ställde sig längst fram bland hästarna.
Med öronen framåt stog han helt stilla och njöt av åskadarnas jubel.
Annie log mot sitt stallbarn, och den lilla tjejen log överlyckligt tillbaka.
När den gröna rosetten fästes i Trevinas svarta träns, log Patricia så mycket att Annie var orolig att hennes kinder skulle spricka.
Prisutdelaren gav Patricia en liten pokal, där det stod "SveaLand cup, 5:a placering".
Sedan gick de vidare till fyran, trean och tvåan. Till sist stod de framme hos Annie.
De la över ett gulblått täcke och en stor pokal räcktes till henne.
Den stora gulblåa rosetten fästes i Flashans träns, och han böjde stolt på huvudet.
Annie höjde pokalen och ställde sig upp.
Publiken applåderade, och sedan galopperade de ett lungt ärevarv.
När de gick ut från banan gratulerade alla Annie och Patricia.
- Jättebra kämpat! Och det var ingen lätt konkurans Pattefnatte! sa Annie och log mot henne.
Patricia skrattade och kramade Trevina.
- Dags att lasta? frågade Lars.
De nickade och ledde hästarna uppför rampen.
Innan de satte sig i bilen, kom en pristagare springandes.
- Patricia Hagström! Du vann ett pris för yngsta deltagare! ropade hon och gav henne en gul rosett.
Patricia log förvånat.
- Tack! sa hon och gick efter Annie in i bilen.
- Det här var det roligaste jag har vart med om! kvittrade Patricia glatt.
- Det förstår jag, detta var jätteroligt verkligen, och Flashan skötte sig utmärkt! sa Annie med ett leende.
- Ni kommer nog somna gott inatt, sa Lars grymtande.
Väl hemma tog de hand om sina hästar, skyndade sig in och somnade som stockar.
Tråkigt avsnitt, I'm sorry ;)
Stuteri Fyrklövern Del 31
På tävlingsdagens morgon vaknade Annie innan sin väckarklocka.
Hon gick ut till stallet till Flashan som stod i sin spilta.
Annie tog fram sina ryktsaker och började genast putsa vidare på hästen medan han åt sin frukost.
Hästarna bredvid gnäggade sömnigt.
Efter två timmar var Flashan så ren han kunde bli, och Annie gick lös på sadeln.
När även den var blänkande blev det tränsets tur. När allting var rent, och klockan slog 07.00 gick Annie in för att äta frukost. Huset var mörkt och Annie var så tyst hon kunde för att inte väcka någon av de andra i huset.
När Annie ätit upp sin frukost, som bestod av en halv macka, ställde hon in maten igen.
Då kom Lars och Karin upp.
- Hej där! sa Karin.
Annie mumlade nervöst till svar.
- Är du nervös? frågade Lars och hällde upp kaffe i en kopp.
Annie nickade.
- Du kan inte ana! sa Annie och höll sig för magen.
Karin log mot henne och klappade henne på huvudet.
- Det kommer gå så bra, sa hon och satte sig på en stol.
Lars grymtade uppmuntrande.
När Annie en halvtimme senare ledde Flash Dance uppför lämmen till transporten.
Han hade på sig blå transportskydd och blått fleecetäcke.
Den blåa grimman och det blåa grimskaftet passade perfekt i färg med det andra.
Lars kom kånkande på sadeln, ett blått schabrak och tränset och hängde det i transporten sadelkammare.
Där inne låg redan Flashans blåa benskydd och huvan som skulle stänga ljuden ute.
Flash gic lugnt på transporten och Lars stängde lämmen.
Annie, med sina svarta överdragsbyxor som skulle skydda hennes kritvita ridbyxor satte sig i bilen.
Lars satte sig vid förarsätet och startade bilen.
Som tur var, låg tävlingen inte långt ifrån stallet, så snart var de framme.
Annie startanmälde och gick banan med en gång.
Banan bestod av 10 hinder, som alla låg med svåra svängar.
När Annie hade memorerat banan tog hon ut Flashan och borstade av honom.
Hon la på utrustningen och skrittade till framridningsbanan.
Där inne red det tjejer och killar i olika åldrar, på olika ponnyer och alla såg pigga och alerta ut. Ryttarna tittade snorkigt på Annie, när hon red in och tog plats på banan.
En tjej i 17års åldern tittade på Flash Dance.
Annie blängde tillbaka.
Tjejen vände blygt bort blicken.
Efter en halvtimmes framridning drivde Annie mot ett av hindren.
Flash och Annie flög tillsammans i perfekt harmoni och de landade säkert på andra sidan.
Efter fyra hopp till, ropades deras namn upp i högtalarna.
Annie travade in på banan.
"Annie Olsson på Flash Dance, varsegod och rid!" sa speakern och Annie fattade galopp.
Hon styrde mot första hindret, och de hoppade smidigt över.
Andra hindret, som var en oxer, kände Annie att Flashan tvekade.
Hon drev och han hoppade. Annie berömde honom.
Tredje hindret var ett blixthinder, vilket Flash inte ens kollade på.
De styrde vidare mot fjärde och femte hindret.
Flash tvekade inte över huvudtaget, galoppen blev snabbare och över sista hindret snubblade han till, Annie drog efter andan och gjorde sitt bästa för att hjälpa honom. Flash hoppade ändå och de landade säkert på andra sidan.
Annie klappade hästen på halsen.
- Annie Olsson på hästen Flash Dance med tiden 1minut och 23 sekunder ligger nu i ledningen, nästa ryttare Lena Larsson på hästen Mikado välkommnas in på banan.
Annie skrittade ut på Flash Dance, och gjorde iordning honom. Hon väntade med spänning på resultatet..
Hur ska detta gå?
förlåt för ett kort inlägg & att det tog så lång tid, men har itne haft tid! ;D sorry
på bilden: Johanna Åberg på Caiprinha
foto (c) by Amanda Josefsson
Stuteri Fyrklövern Del 30
förlåt mig, men klockan är trots allt 22:32 och jag har ingen lust som helst att skriva ett extra nummer.
eller ah, det får jag se hur det blir, men just för tillfället har jag 0,00 lust att göra det!
Så då siktar vi på ett extranummer vid del 50! (Om jag skriver så långt, vilket jag SKA göra, vilka är för det? ;D)
Förresten så hade jag skrivit en kort del av avsnitt 30, men så skulle jag lägga upp det, och guess what?
jodå! "sidan kan inte visas", och jag blev såå trött. Så då blev det inget avsnitt, men nu kommer det.
Med nya händelser, vill jag presentera..
STUTERI FYRKLÖVERN!
"Ska Shoganan nu komma till samma ställe som Copyright nu är?" tänkte Annie förtvivlat.
Eva-Lena hade stängt stalldörren, och Annie stod inne i huset för att kika ut genom fönstret.
Hon var ensam i hela huset, Lars, Philip och Karin var borta, och Ulrika, Jacob, Therese och Rebecka var och handlade.
Var var hennes mamma när Annie behövde henne som mest?
Hennes beskyddande armar och lovord om att inget hemskt kommer att hända.
Annie torkade lamt bort tårarna som rann nerför hennes kinder.
Till sist öppnade äntligen veterinären och Eva-Lena dörren.
De pratade och snart satte veterinären sig i bilen och åkte därifrån.
Annie sprang ut.
- Lever han? frågade Annie skrämt.
- Klart han lever, sa Eva-Lena.
- Vad var det för fel? frågade Annie lättat.
- Han hade tarmvred, svarade Eva-Lena och såg oroad ut.
Annie stirrade på sin mormor.
- Tarmvred? sa hon chockat.
Eva-Lena nickade.
- Och jag fick inget veta? sa hon aggresivt.
- Vad skulle du kunna göra som inte veterinären kunde göra? sa Eva-Lena och suckade åt sitt barnbarn.
Annie blängde på henne.
- Ibland är du faktiskt helt dum i huvudet! skrek Annie till sist.
Eva-Lena tittade lugnt på henne.
- Du äger inte Shoganan, du har ingenting med honom att göra! sa Annie hotfullt och lämnade Eva-Lena ute på gårdsplanen.
Annie gick in i stallet och smällde igen dörren efter sig.
- Hej Shogeribogery, sa Annie vänligt till sin utmattade häst.
Shoganan mumlade till svar.
- Gubben, hur mår du? sa Annie ömkligt.
Shoganan tittade på henne med sina kloka ögon.
Tårarna började att rinna igen.
- Har du haft så ont? sa Annie ledset.
Shoganan tittade mot sin mage och drack sedan djupa klunkar med vatten.
Eva-Lena öppnade stalldörren.
- Annie, nu får det vara nog, sa hon lågt.
Annie stod fortfarande vid Shoganans boxdörr.
- Jag pratar med dig, sa Eva-Lena.
Till sist lämnade Annie stallet och gick in i huset för att ta med sig mackor att äta i Shoganans box.
Eva-Lena gick efter henne.
- Nu räcker det! sa Eva-Lena högt och tydligt.
Hon grep tag i Annies arm och tittade henne i ögonen.
- Sluta upp med det där! sa mormodern.
Annie tittade åt ett annat håll.
- Du är ta mig sjutton helt hopplös! sa Eva-Lena och blängde på henne.
- Jag sticker iallafall hem nu, fortsatte hon och selade på sin körhäst.
Efter en stund var Annie helt ensam på gården.
Hon suckade där hon satt i Shoganans box och åt sina mackor.
Frammåt kvällen, där Annie, Jacob, Rebecka, Therese, Ulrika, Lars, Karin och Philip satt samlade vid bordet, berättade Annie händelsen med Eva-Lena och Shoganan.
- Det är det här jag menar, sa Lars och skakade på huvudet.
- Vad menar du? frågade Karin surt.
- Din mamma är helt hopplös, hon anklagar barnen att de gör fel med sina hästar! sa Lars barskt.
- Hopplös? sa Ulrika argt.
- Ni är exakt likadana, muttrade Lars till svar.
Ungdomarna följde de hotfulla orden som kastades.
- Snälla! Lägg av! sa Annie till sist.
- Ja, vi äter en trevlig familjemiddag här, skit samma om mormor inte har burit sig bra till idag! Ni har ingenting med det att göra, Annie får väl vara arg på henne om hon vill, men ni behöver inte vara det! sa Rebecka och såg var och en i ögonen.
Det blev tyst ett ögonblick.
- Förlåt mig, sa Lars och skämdes.
- Nej, förlåt mig för att jag överreagerade så, sa Karin och kramade hans hand.
Ulrika såg på de båda.
- Jag är så ledsen, jag är gäst här och bär mig åt som en riktigt ohövlig typ, sa hon generat.
- Sluta ursäkta er, ät nu och prata om något annat, sa Philip.
Alla tittade på honom och fnissade.
- Hur går det på fotbollen då? frågade Jacob.
Philip suckade och petade i maten.
- Dåligt, jag vill börja rida igen, sa han och tittade under lugg på sin pappa.
- Självklart! sa Lars och skrattade högt.
Om någon skulle ha stått i fönstret och kollat på dem, skulle det inte vart samma familj som det vart för en stund sedan.
Alla skrattade och pratade glatt igen.
Eva-Lena, hon satt ensam i sin stuga i skogen och skämdes över sina hårda ord mot Annie.
"Jag säger förlåt till henne imorgon" bestämde hon sig för.
Nästa morgon
Annie gick upp tidigt för att titta till Shoganan
men till sin förvåning var han redan ute i hagen, och alla andra hästar med.
Annie höjde förvånat ögonbrynen, men såg till sist att hennes mormors häst var där.
"Åh nej" tänkte Annie.
- Hej Annie, hördes Eva-Lenas röst bakom henne.
Annie grimaserade.
- Jag vet att du inte är glad över att se mig, men jag kan väl ändå få be om ursäkt? sa Eva-lena skamset.
Annie nickade.
- Förlåt mig för det jag sa igår, om allting! sa Eva-Lena.
Annie snörpte på munnen.
- Är vi vänner igen? frågade hon till sist.
Annie nickade.
- Bra! sa Eva-Lena och kramade henne.
I samma ögonblick rullade en cykel in på gården.
- Jag går in i huset! sa Eva-Lena.
En okänd flicka kom in i stallet.
- Hej, kan jag hjälpa till med något? frågade Annie vänligt.
- Ehmm.. Ja, stammade flickan fram.
- Jag heter Annie, för att göra det lättare för henne.
- Linn Wing, sa flickan och log glatt.
- Vad kunde jag hjälpa dig med? frågade Annie.
- Jag söker stallplats till min foderponny Beeke, sa Linn ivrigt.
- Okej! sa Annie.
Vilken tur för dig att vi faktiskt har en box ledig! fortsatte Annie.
Linn log överlyckligt.
- Vill du se den? frågade Annie vänligt.
Tjejen nickade.
- Den kostar ca 2300 kr, och då ingår mat, mockning, fri ridning i manegen och padocken, utsläpp, insläpp och täckesbyte, och även vattning, berättade Annie.
- Oj! sa Linn överraskat.
Annie stannade vid en av boxarna.
- Denna är ledig, sa hon sen.
- Oj vad stor! sa Linn.
Annie skrattade.
- Alla är såhär stora, utan de längst bort, de är fölboxar, berättade Annie.
Vad har du för häst? frågade Annie nyfiket.
- En b-ponny, fux med bläs, jättesnäll och mysig, berättade Linn.
- Okej, det låter ju bra! sa Annie och log.
- Vi tävlar hoppning och gymkhana, fortsatte Linn.
- Oj! Precis som jag ju! sa Annie överraskat.
- Men kan jag ta ditt telefonnummer så ber jag mamma eller pappa ringa dig senare? frågade Linn blygt.
Annie nickade och skrev upp sitt nummer på en lapp som hon gav till tjejen.
Tjejen log och gick sedan ut genom stallet.
- Skönt med att ha ett fullt stall snart igen, det är så tomt sedan Copyright dog, sa Annie för sig själv.
- Vem snackar du med? frågade Philip tyket.
- Ska du skita i, sa Annie och räckte ut tungan.
Philip skrattade och gick fram till sin syster.
- Ophelia är min nu igen, sa Philip och log överlägset.
- Är du stolt eller? sa Annie och höjde ögonbrynen.
Han skrattade.
- I vilket fall som helst, är Shoganan och Flash Dance så mycket bättre! Annie fnissade.
- Vi får väl se, sa Philip och gick därifrån.
Annie skakade på huvudet.
Hon gick sedan till hagen för att ta in Flash Dance.
Hon hade beslutat sig för att tävla honom i Svealandscupen istället.
Tävlingen var om två dagar, och hon skulle träna hoppning idag för ridläraren Johanna.
Flashan mötte henne vid grindöppningen som vanligt, och Annie knäppte fast grimskaftet i grimman och ledde in honom i stallet.
- Vi ska hoppa idag gubben, sa Annie till honom medan hon borstade.
Hästen njöt av borstens hårda tag, och underläppen hängde.
Efter en halvtimme var hästen färdigborstad, och Annie tog fram utrustningen.
Sadeln åkte på, och martingalen sedan.
Till sist kom tränset på och Annie ledde ut Flash Dance.
- Hej Annie! Är du redo? frågade Johanna väl inne i manegen.
Annie nickade och hoppade upp på sin häst.
Flash började genast att skritta när Annie gav honom signal.
Johanna byggde upp en bana på åtta hinder.
- Vi ska träna mycket svängar, för jag har hört att banorna där är riktigt kluriga! sa Johanna medan hon byggde.
Annie nickade och skrittade fram Flashan.
- Okej, då ska jag berätta banan för dig, sa Johanna 30 minuter senare.
Hon pekade ut hinder efter hinder och Annie tänkte banan i huvudet.
- Sätt igång! sa Johanna.
Annie samlade ihop Flashan och han började genast att galoppera.
Hinder efter hinder flög de över med god marginal.
Johanna följde ekipaget och klappade händer när de var klara.
- Herregud! Såhär bra har det inte gått sedan Copyright! sa Johanna glatt.
När hon nämnde Copyrights namn brände det till i Annies hjärta.
Hennes leende sjönk ihop till ingenting.
- Herregud, förlåt mig Annie! sa Johanna när hon kom på vad hon hade sagt.
Annie skakade på huvudet.
- Det är ingen fara, sa hon och svalde gråtklumpen.
Johanna kollade oroat på henne.
- Redo för nästa bana? frågade Johanna sedan för att få Annie att tänka på annat.
- Absolut! sa Annie engagerat.
Efter en timme var träningen slut, och ingen rivning eller vägran hade de gjort.
Johanna log uppmuntrande.
- Ni har säker stor chans att komma bra till i Svealands cup! sa hon och gick till sin bil.
- Hejdå! sa Annie och log mot henne.
Johanna vinkade.
På kvällen gick Annie och la sig tidigt.
Hon somnade nästan med en gång och drömmarna tog över hennes tankar.
De flög över hinder efter hinder, och ingenting kunde stoppa dem.
Flash Dance hoppade med kraft i sitt steg.
Vid sista hindret, som var en vattengrav, dök Copyright upp framför dem.
- Betyder jag ingenting längre? frågade han anklagande.
Annie vaknade med ett ryck.
Copyrights anklagande ord ekade i hennes huvud.
Hon gnuggade sitt huvud och la sig på kudden igen.
Den var aldelles blöt av tårar.
Hon somnade snabbt om igen, och drömmen spelades om och om igen.
Hur ska tävlingen gå?
(c) by Amanda Josefsson
