- Skynda dig Annie! Skrek Eva-Lena över axeln.
Annie skänklade på Shoganan och det gick i rasande tempo.
Victor fick styltor och de flög av rätt in i Annies ansikte. De hårda isplattorna gjorde ont, men Annie kände inte smärtan. Hon hörde bilen närma sig bakom, och Annie drev mer. Victor var längre fram nu, och den lilla hobbykärran studsade fram och tillbaka. Eva-Lena satt framåtlutad och smackade på sin häst. Annie låg fram på Shoganans manke, och bad honom att öka farten det mesta han kunde. Till slut sprang han såfort, att han drog ifrån bilen. Annie kände hur hela hästen lättade från marken, det kändes precis som om han flög fram..
Plötsligt stannade bilen, Annie och Eva-Lena galopperade ytterligare några meter innan de saktade av till trav. Hästarna flåsade andfått och Shoganan som hade vilat ett långt tag, pga spökhändelsen (läs avsnitt 4-5-6-7) gick ostadigt på benen. Annie hoppade av och Shoganan stannade tvärt och flämtade.
Annie klappade på hans genomblöta hals. Plötsligt hördes steg knarra i den nyfallna snön. Annie spände sig och hoppade upp igen. De kastade en hastig blick bakåt, och det räckte. Mannen var där. Han höll geväret höjt och siktade.
- AKTA DIG ANNIE! skrek Eva-Lena och satte Victor i galopp igen.
De galopperade och galopperade, det kändes som om skogen aldrig tog slut. Plötsligt kom de fram till en gammal lada.
Snöovädret gjorde att de knappt såg framför sig nu.
- Vi får stanna här, sa Eva-Lena och körde fram till ladan. Hon gick ur vagnen, öppnade porten till byggnaden och kollade in. Vi kan ta in hästarna hit. Taket verkar helt okej, och det är stort nog för oss alla.
Eva-Lena ledde in Victor och Annie gick efter med Shoganan. De band upp hästarna i några pelare. Annie gick för att se sig om, byggnaden var stor, den hade flera olika delar, och i en av delarna, hördes ett avlägset gnägg.
- Hallå? Är det någon där? frågade Annie och lyssnade.
Gnägget hördes högre nu.
Annie snabbade på stegen, och i ett av de mörkaste hörnen stod den vackraste fuxen Annie någonsin sett.
Hästen såg helt frisk och kry ut, om bara inte revbenen hade stuckit ut. Fuxen hade bläs och vita strumpor, och den var så blank som det var helt omöjligt att ha en häst. Annie stack fram handen till hästen, och han slickade tillgivet hennes hand. Hästen satt fast i ett rep, och Annie knöt loss det. Hon tog med sig hästen till Eva-Lena som såg förskräckt på henne när Annie kom med en häst.
- Kolla vilken fin häst jag hittade längre bort i byggnaden! sa Annie.
- En valack ser jag, jättefin! svarade Eva-Lena.
- Undrar vad han heter! sa Annie och kände på hans beniga rygg.
- Inte vet jag, men han skulle verkligen se bra ut om han la på sig lite och fick några rejäla muskler, sa Eva-Lena och log. Hon tittade sedan ut genom fönstret. Snöovädret lättar lite på sig nu.
Annie nickade och band sedan fast hästen i en pelare några meter ifrån Shoganan och Victor.
De tog fram Annies mobil och ringde till Lars, som lovade att komma och hämta dom med trailern.
- Men hur ska vi få hem 3 hästar i en trailer för 2? frågade Annie bestört när Eva-Lena la på luren.
- Vi kan ju inte ta hem en okänd häst till erat stall, han kan ju bära på en massa olika smittor.
- Men vi kan ju inte bara lämna honom här! sa Annie.
- Annie, ge dig. Du kan inte ta hand om alla hästar i hela världen! sa Eva-Lena strängt.
Och så finns det ju inte ens plats för en häst till i stallet, fortsatte hon.
- Men du har ju! Victor behöver ju sällskap, och han är ju så gammal så du behöver ju snart en ny häst! sa Annie.
- Som du vet så är det här inte våran häst, och därför kan vi ju inte ta honom bara sådär, så, slutdiskuterat Annie.
Eva-Lena stog och spejade ut genom fönstret efter Lars.

Efter en stund när Lars kommit lastade de genast på Shoganan och Victor. Annie kastade långa blickar och torkade på bort tårarna när hon kollade på valacken.
- Snälla, snälla pappa, kan vi inte ta med honom hem? bad Annie.
- Jag vet att det gör ont i hjärtat att lämna honom här, men vi kan ju inte bara ta honom, det kanske är någon som letar efter honom, sa Lars och klappade henne på huvudet.
- Jag har en idé! Vi tar med honom hem, avbryt mig inte! sa hon.
Vi tar med honom hem, ställer honom i en av spiltorna i gamla stallet, och så polisanmäler vi honom hittad och så kanske hans ägare hittar honom!
- Och om vi inte hittar hans ägare? frågade Lars.
- Då behåller vi honom, sa Annie.
- Så lätt är det inte, svarade Lars.
- Men vadå? Ska vi låta honom svälta ihjäl då eller? sa Annie och gick för att hämta honom.
- Nej.. Okejdå, vi kör på din idé, svarade Lars och suckade.
- Bra, lasta av Victor och sätt på honom Shoganans grejer, så lastar vi på nykomlingen istället. Så kan jag rida Victor hem, sa Annie.
Eva-Lena skakade på huvudet.
- Jag förstår inte var du får dina idéer ifrån, ska du rida hem i detta oväder? Du är galen flicka lilla!
Annie skrattade och hoppade upp på Victor.
Eva-Lena och Lars vinkade åt henne och gasade iväg hemåt. Annie lufsade genom skogen, och var strax därpå hemma. Hon var hemma innan Lars och Eva-Lena kom hem, och hon ställde Victor i en av boxarna. Hon strödde i en av spiltorna som fuxen skulle stå i, och gjorde iordning mat och vatten till honom.
Hon hörde när bilen och transporten kom uppkörandes på gården och gick för att ta emot hästarna.
Hon tog ner lämmen och lastade av först valacken och sen Shoganan.
Valacken stod med stora ögon och stirrade på allting. Sedan började han att dansa runt.
Annie lugnade honom och ställde honom i spiltan.

När allt var klart i stallet gick hon in i huset. Och eftersom det var dagen innan julafton, så var det julmat som var på bordet. Eva-Lena stannade och åt middag, och de hade riktigt trevligt.
Efter maten, satte sig Annie vid julgranen och klämde på alla paket som var till henne.
Det var några riktigt stora och hårda paket, som hon inte kunde klura ut vad det var!
Men imorgon var det dags att få veta, då var det JULAFTON. Hon kunde knappast vänta..

ett lång & ointressant avsnitt. förlåt!
men klockan är trots allt 01.32.. har ändå skrivit i 31 minuter ;D
haha