Annie vaknade tidigt på julaftons morgon.
Hon slängde undan täcket och tog på sig ett par mjukisbyxor som låg slängda över en stol. Hon drog på sig en tjock tröja och sprang ut i köket. Det var ingen annan än hon uppe.
I fruktkorgen låg det massa röda äpplen som Annie snappade åt sig.
Hon gick ut i den mörka morgonen. Snöflingorna föll långsamt ner från himlen och la sig på marken.
Annie gick in i stallet och tände lampan. Hästarna som låg ner, reste sig och skakade på sina stora kroppar.
Stallet var inrett i en hel rad olika julgransglitter, julgranskulor och julbelysning.
Annie gick fram till foderkammaren och delade ut deras frukost delikatesser. I Bettans, Copyrights och Shoganans hink la hon ner ett stort rött äpple var. Snabbt var det ett lugn över hela stallet.
Efter att hästarna i boxstallet hade fått sin frukost, var det hästarna i spiltstallet som skulle ha frukost.
I spilstallet stod valacken som Annie räddat igår, även Victor och shettisarna Pepsi och Farina. Farina var Annies allra första ponny, som nu var pensionerad och bara gick i hagen och skrotade. Valacken höjde huvudet när Annie kom in, han mullrade välkomnande. Han spetsade öronen när Annie skramlade med havren. Annie la ner extra mycket mat till honom, så han skulle få upp hullet. Efter en stund var det tyst även där. Och när alla hästar fått sitt kraftfoder delade hon ut höet. När allting var klart gick hon in i huset, och ännu hade ingen vaknat.
Annie tog fram ris alá malta, vörtbröd och tunnbröd, ost, smör och julskinka. När allt var klart, vaknade resten i huset. Jacob, Rebecka, Ulrika, Eva-Lena, Lars, Therese och Karin kom in i köket. Allihopa satte sig vid matbordet och alla pratade i mun på varandra. 
- God jul alla! skålade Lars med glögg i handen. 
Alla skålade högljutt och snart var maten uppäten.
- Nej vad säger ni ungdomar, är det inte dags att göra lite stalljobb? frågade Lars och dukade av sin tallrik. 
De nickade och dukade av de med, Eva-Lena, Karin och Ulrika satt kvar och pratade medan resten gick ut till stallet.
Annie, Jacob och Rebecka satte igång med att mocka, medan Lars och Therese gjorde vatten och höpåsar.

Efter två timmar var stallet klart, och den nyfallna snön låg mjukt och fint på marken.
- Aldelles perfekt väder att rida ut i, sätt igång ni bara! sa Lars när han såg deras längtande ögon.
Ungdomarna hurrade och började genast att borsta hästarna de skulle rida.
Annie stod och tvekade mellan Shoganan och Copyright, men bestämde sig till sist för Shoganan. 
Innan de sadlade släppte de ut resten av hästarna i hagarna. De glada hästarna sprang fram och tillbaka, de bockade och busade. Annie njöt av synen av de galna hästarna. Det är verkligen inte alla hästar som har det så! tänkte hon.
De sadlade hästarna och red iväg två och två.
Annie red i täten med Jacob bredvid sig.
- Ser du fram emot julfesten ikväll? frågade han henne.
- Ja verkligen! svarade Annie och tänkte på kvällens fest, alla nära och kära var inbjudna.
Jacob log mot henne och Annie besvarade leéndet.
- Eh, jo.. Jag har ett förslag var vi kan rida, ropade Annie bak i ledet.
- Vart? frågade Rebecka.
- Till ett ödetorp i skogen inte alls långt härifrån, det finns riktigt härliga galoppvägar där, lockade Annie.
- Visst! svarade Therese.
- Jag hänger på, svarade Jacob.
Rebecka suckade.
- Okej då! svarade hon.
Annie styrde Shoganan mot skogen och in på stigen som hon ridit igår.
Efter 10 minuter kom den härliga galoppstigen hon hade berättat om.
- Galopp! ropade Jacob och drog ifrån Annie och de andra.
De andra var inte långt efter att hänga med i svängarna.
Alltför snabbt tog galoppvägen slut och de var framme vid ödetorpet.
- Vad skulle du fixa? frågade Jacob.
- Håll Shoganan, sa Annie och ignonerade Jacobs fråga.
Jacob sträckte fram handen och tog Shoganans tyglar.
Annie smög fram till torpet, tittade in genom fönstret.
Hon gick fram till dörren och öppnade den.
Hon tittade bakom sig, och såg Jacobs förvånade min.
- Det är lugnt! ropade hon tillbaka för att lugna både sig själv och hennes kompisar.
Annie gick in utan att stänga dörren efter sig. Hon visste inte varför hon skulle tillbaka hit, men någonting sa henne att hon kunde få veta mer om valacken här. Annie kollade genom byrålådor och hyllor.
Hon insåg att det fanns en övervåning och gick försiktigt upp.
Där fanns det fler hyllor och byrålådor att kolla igenom.
Hon hittade det hon sökte, ett hästpass som det stod "Flash Dance" på.
"Flash Dance", hon smakade på namnet. Det var det som fuxen hette.
Hon öppnade passet, såg härstämningen, året han var född och mycket mer.
- Vem där? hördes en krasslig röst.
Annie spände sig, sprang nerför trappan och ut genom dörren.
Efter henne kom en mycket gammal gubbe.
- Vem är du? frågade han igen.
- Jag, jag heter Annie, svarade Annie.
- Vad vill du? frågade han surt.
- I..Inget.. svarade Annie och sprang bort till de andra.
Dörren smälldes igen och de andra kollade förvånat på henne.
- Vad var det där? frågade Rebecka.
- Jag har hittat en häst, en sån fin häst som jag aldrig någonsin har sett tidigare.
En storhäst, valack, och fux med bläs. Jag kände på mig att mer information om honom kunde jag hitta här. Jag vet inte varför, men jag fick bara en sån känsla!
Jacob skakade på huvudet.
- Du är ju inte klok!
- Jag känner på mig att det finns fler hästar här, och de är vanvårdade! Ni ska bara se hur Flash Dance ser ut! Han är så mager! Kan någon följa med mig in i stallet? bad Annie.
- Jaja, håll hästarna Rebecka och Therese, sa Jacob och hoppade av Baylight.
Han gick efter Annie in i stallet.
- Här stod Flash Dance, pekade Annie och gick vidare.
- Det är en till häst här! sa Jacob högt.
- Jag sa ju det, en fjording, sa Annie när de kom närmare.
- Men varför har gubben en massa hästar? frågade Jacob.
- Hur ska jag veta det? Han kanske har stulit dem, fråga inte mig! svarade Annie och gick fram till fjordingen.
Det var första gången i hela Annies liv som hon hade sett en smal fjording.
- Han är ju bara skinn och ben! påpekade Jacob.
- Då ska du ju ta och se Flashan! sa Annie och band loss fjordingen.
- Vad gör du? frågade Jacob förvånat.
- Ja, jag tänker då inte lämna honom här om du hade trott det, svarade Annie och knuffade undan Jacob för att komma fram.
Jacob kollade efter sin kusin.
Är hon inte riktigt klok? tänkte han.
Annie tog Shoganans tyglar och höll fjordingen som handhäst.
Jacob kom snabbt efter på Baylight. På hemfärden var det en tryckt stämning och Annie red själv i täten med fjordingen tätt intill.
Snart var de hemma igen, och Annie ställde in Shoganan i sin box, sadlade av honom och tog sedan hand om fjordingen.
Hon gav honom mat och vatten. Sedan tog hon hand om Shoganan igen. Hon borstade av honom och gick sedan in i huset.
Alla ungdomar satt samlade med Lars, Karin och Eva-Lena.
- Annie, berätta vad du håller på med! Du kan ju inte bryta dig in i ett hus, sno ett pass och dessutom har du nu tagit två hästar! skällde Lars.
- Menar du på fullaste allvar att jag skulle låta hästarna stå där och svälta ihjäl? Menar du det? tjafsade Annie emot.
- Självklart inte, men vi har ju ingenting med den gubben att göra vad han gör med sina hästar och inte, sa Lars.
- Kan hon inte få ha kvar dom tills vi har fått svar från polisen? bad Jacob
- Gubben kanske inte ens saknar dem, sa Therese.
- Klart att han saknar sina hästar, fuxen ser ju ut att vara värd flera tusen! tjatade Karin emot.
- Okej, vi har kvar dem tills polisen har rett ut det här, men du får ta hand om dom själv Annie, sa Lars strängt.
- Självklart! svarade Annie och log glatt.
Efter samtalet satte de sig ner och åt julmiddag.

Efter middagen var det julklapps dags, och Jacob satte på sig tomtedräkten och tomtemasken.
Han delade ut julklappar och sedan var det dags att öppna dem.
Annie öppnade sina paket och blev överlycklig över den nya hoppsadeln till Shoganan.
- TackTackTackTackTack! ropade hon och kramade sina föräldrar.
De log mot henne.
- Nej flickor och pojkar, nu är det dags för mig och Karin att åka! sa Lars.
Lars och Karin hade åkt till stan, och haft julmys för sig själva i några timmar efter julklappsutdelningen så länge Annie kunde minnas.
De kramade varandra God Jul och sedan åkte de hemifrån.
De andra satte sig vid TV:n och kollade på Grinchen.
Eva-Lena gick och satte sig bredvid dem.

När Lars och Karin kommit till stan gick de till den vanliga julpuben, Last Christmas.
De satte sig vid ett av borden och beställde öl till Lars och glögg till Karin.
Lars märkte inte att han var iaktagen hela tiden.
- Jag ska bara ta en nypa frisk luft! sa Lars och gick ut från den rökiga puben.
Mannen som kollade på Lars hela tiden följde efter.
Han hoppade på honom bakifrån.
Han slog honom i magen, och i ansiktet.
Karin som kom ut ringde genast till polisen.
Polisen kom och grep mannnen.
Karin fick köra Lars till akuten. De konstaterade att ingenting allvarligt hade hänt. Det var bara näsblod.

På polisstationen förhörde poliserna mannen genast.
- Berätta nu allt från början, hel sanning! sa de bestämt.
Plötsligt började mannen gråta.
- Jag vill så gärna ge henne allting, men det går bara inte.. började han.
- Fortsätt, manade poliserna på.
- Och när Lars Olsson kunde ge sin familj allt som de ville ha, han fick mitt jobb som stallchef för 20 år sedan på Stall Wilderhood. Det blev det droppen för mig. Han ger sin dotter Annie Olsson en massa hästar, och jag kan inte ens ge min dotter en ordentlig utbildning, sa mannen. Han grät floder vid det här laget.
Poliserna kollade på varandra.
- Vad ska vi göra? frågade en av poliserna..

Läs mer om stuteri fyrklövern del 20 :)
 
Bilden är när jag(Amanda) som rider Trevina på bilden och
Patricia åker efter! Det var jättekul att tolka. :)