Stuteri Fyrklövern

Vad har hänt?
Annie och Eva-Lena har varit vid kyrkogården och gömt smycket.
När de kommer tillbaka ser Shoganan mycket bättre ut, men han är långt ifrån vanlig.
Kommer Shoganan någonsin att bli sig själv igen?

På morgonen när Annie vaknar har hennes mormor redan gått upp.
Det första Annie gör är att springa ut till stallet. I boxen står Shoganan och han lyfter sitt huvud och spetsar öronen.
- Skönt att du börjar bli dig själv igen gubben, sa hon mjukt.
Han ser inte lika trött ut längre och hans huvud börjar återfå sin vanliga form. Men glimten i ögat finns inte kvar, konstaterar hon.
Annie klappar hans hals och går in i huset igen för att äta frukost.
Hennes mamma hade redan åkt till jobbet och hennes pappa var på en häst auktion.
Efter hon ätit en macka gick hon ut till stallet igen.
Hon hörde Copyrights mörka gnäggning och skyndade bort till honom.
- Hej, hur är det med dig? Är du redo för tävlingen imorgon! sa hon och log.
Annie hörde hur någon satte på radion i stallet och gick för att kolla vem det kunde vara.
- Hej, sa Nathalie glatt.
- Hejhej, sa Annie.
- Kom igen Annie, du kan inte vara sur för evigt! sa Nathalie bestämt.
Annie gav henne en lång blick och vände på klacken.
Nathalie suckade högt och gick in till sin häst.
- Ska du tävla imorgon? frågade Nathalie Annie.
- Ja, sa Annie entonigt.
- Jag också, svarade Nathalie.
Då kom Rebecka in i stallet.
- Tävlingsryttare till nästa helg har kommit nu, de står ute på gården som virriga höns! fnissade Rebecka.
Annie gick ut och tog emot dem. Hon visade boxarna som de skulle låna.
En helt underbar fux var med bland de hästarna som kom in i stallet. Killen som ledde fuxen såg uttråkad ut och drog hästen efter sig.
På papperet på boxen stod det "Baylight, född 1989, ryttare: Jacob Enstam". Annie ställde sig vid boxen och var helt hypnotiserad av Baylights färg.
Killen Annie antog hette Jacob knäppte av grimskaftet och gav Annie en kritisk blick.
- Vad är det? sa han till sist.
- Din häst! Den är superfin! svarade Annie drömskt.
- Han är till salu, sa killen.
- Hur mycket kostar Baylight? frågade Annie och ett stort leende letade sig fram till hennes ansikte.
- 35.000, svarade killen och vände sig om för att stänga dörren.
- Jacob, sa han plötsligt och sträckte fram handen.
- Annie, svarade Annie och tog hans hand.
Jacob nickade och gick ut ur stallet och bar bort sadeln och tränset.
Undrar varför han var så sur, tänkte Annie.
Hon ryckte på axlarna och gick iväg till Copyright.
Hon borstade honom och gick sedan för att hämta sadeln och tränset och sin hjälm.
Annie sadlade vant och tränsade. När hon var klar ledde hon ut den stora hästen till manegen.
Det hade plötsligt börjat ösregna och Annie småsprang bort till inomhusbanan.
Copyright travade bakom henne och de stannade till sist vid porten.
Hon knackade och öppnade sedan. Det var tomt där inne och Annie drog en lättnadens suck.
Hon orkade inte prata med någon nu, alla ställde bara frågor om Shoganan och Annie var tillräckligt ledsen iallafall, utan att behöva tänka på alla hemska detaljer.
Hon värmde upp honom och tittade ut genom fönstret.
Äntligen hade det slutat regna! Hon öppnade porten igen och red ner mot havet.
Coppen skrittade med långa raska steg och Annie slappnade av.
Hon släppte stigbyglarna och gungade med fötterna.
- Är du redo nu då Coppen? Det är en viktig tävling som vi har framför oss! sa Annie till sin häst.
Coppen nickade med huvudet och Annie tog det som ett ja.
Efter ett tag vände hon sin häst och red hemåt igen.
När hon kom närmare gården hörde hon rop och skriande från ett av ridhusen. Annie skyndade att ta in Copyright innan hon gick för att kolla. Hon gläntade försiktigt på dörren och såg att Baylight och Jacob var där inne. Baylight ville inte hoppa och Jacob slog honom gång på gång med ett spö. Baylight stegrade sig till slut och Jacob ramlade av.
Annie stod inte ut längre och sprang in i manegen. Hon fångade in Baylight som rullade med ögonen. Annie lugnade honom och ledde sedan fram hästen till Jacob som stod och borstade av allt spån som fastnat på hans kläder.
Jacob satt genast upp igen och gav Baylight en rejäl smäll på baken. Annie drog efter andan. Hon kunde inte förstå hur Jacob tänkte! Hon sprang fram till Baylight och Jacob, hon ryckte spöet ur handen på ryttaren. Hon kastade iväg spöet och tog tag i Baylights tyglar.
- Vad gör du? sa hon högt. Hon klappade Baylight försiktigt på halsen medan hon pratade lugnt med honom.
- Släpp min häst, sa Jacob och tryckte med skänklarna.
- Nej! sa Annie och backade tillbaka Baylight.
Jacobs ögon gnistrade av ilska och till slut hoppade han av sin ponny och gick ut ur manegen. Annie ledde runt Baylight för att han skulle sluta rulla med ögonen. Till slut slappnade fuxen av och gick lugnt efter Annie.
Hon tog in Baylight i stallet och ställde honom i sin box. Hon tog av sadeln och tränset och hängde det utanför boxen. Annie borstade av Baylight och när hon stod där inne i boxen, kände hon sig iaktagen.
När hon vände sig om stod Jacob där..

Vad kommer Jacob att göra? Och hur kommer det gå i tävlingen imorgon.. ?
Läs mer i nästa nummer..

Vad har hänt?
Shoganan är fortfarande konstig och Annie börjar bli desperat.
Han ska stå inne på nätterna till första Augusti.
När Eva-Lena och Annie rider ut och söker vid skråns bankar, hittar Annie ett smycke.
Innuti finns det en bild på spökhästen.
Hennes mormor och Annie börjar plötsligt förstå vad de ska göra för att få hästen att vila i frid..

När Annie och Eva-Lena till slut kommit hem och tagit hand om hästarna går de in i huset och studerar smycket.
De kollar överallt efter minsta lilla ledtråd.
Då får Eva-Lena syn på en liten liten text, som nästan rostat igen.
"Där var hästen finnes, skall också smycket varda, eljest kan man illa fara.."
Annie tittade på Eva-Lena och hennes blick sa att hon knappast fattade ett ord.
Eva-lena nickade och tog smycket i handen.
- Nu ska vi till kyrkogården Annie, sa hon bestämt.
Annie och hennes mormor tog på sig skorna och gick iväg mot kyrkan.
När de väl kom fram ställde de sig vid muren och letade efter en spricka i muren.
De hittade en liten lucka där de fick in smycket så det förblev oåtkomligt. 
- Nu får vi hoppas att hästen kan vila i frid, sa Eva-Lena och kramade Annies hand.
Annie och Eva-Lena gick hemmåt igen för att se hur det var med Shoganan.
När de kom fram till boxen pratade Annie med Shoganan och han orkade äntligen lyfta sitt huvud.
Annies ögon svämmade över och hon kände hur en sten föll från hjärtat.
Äntligen var Shoganan på bättrings vägen!
Annie kramade sin mormor och log som aldrig förr.
 Hennes mormor log tillbaka och föreslog att de skulle gå och lägga sig inför natten.
Hennes mormor skulle sova hos henne denna natten för att Karin och Lars var iväg på en teater.
De la sig i dubbelsängen och somnade gott.
De vaknade inte ens när Lars och Karin kom hem sent på kvällen.
Karin tittade in i rummet Annie och Eva-Lena sov i och stängde dörren.
Annie drömde en sån konstig dröm denna natten, det sista hon drömde var att hon frågade Eva-Lena om Shoganan någonsin kommer bli själv igen!


Vad kommer att hända egentligen? Och kommer Shoganan att bli sig själv igen?
Det får du veta i nästa nummer!

Tack till Elisabeth Rehnström/Renström för att du hjälpte mig med gammelsvenskan!

Vad har hänt ?
När Annie tar in hästarna på morgonen är Shoganan inte som han brukar vara. 
Annie blir orolig och rider till sin mormor som visar Annie en historia om spökhästen..

När Annie den kvällen står och borstar tänderna tänker hon på vad hennes mormor har sagt om Shoganan, att för hans skull ska han stå inne på nätterna till första augusti, och ingen får röra honom på nätterna. Annie torkar förtvivlat bort en tår, varför hennes älskade ögonsten? Hon sköljer munnen och går och lägger sig i sin säng. Hon kan inte somna utan tänder sänglampan och kollar igenom kapitlet om spökhästen hennes mormor läst högt ur. I litet text längst ner på sidan står en liten text. "När spökhästen väl valt en kropp att bosätta sig i är det svårt att få bort den.." Annie slår ihop boken med en smäll och kastar bort den. Är allt hopp ute för oss, tänker Annie tyst för sig själv.

Nästa morgon..
Hur hon lyckades somna igår, förstår hon bara inte.
Annie kollar ut genom fönstret och det är ljust ute. Hon tar på sig kläderna och går ut.
Hon tittar in i Shoganans box och han ser helt utmattad ut. Hans huvud hänger och svetten har brutit fram på hans bogar.
- Gubben, hur är det med dig? säger hon tyst. Shoganans öron rör sig men han orkar inte lyfta sitt huvud.
- Är du så trött? Vad är det som händer med dig igentligen? säger Annie desperat.
Tårarna börjar rinna och Annie gör inget för att hindra dom.
Då kommer Eva-Lena in i stallet och kramar Annies axel.
- Om vi bara gör allting rätt och håller Shoganan inomhus med stängda fönster och gallret för boxen så kan inget hända honom, säger hon så övertygande hon kan, men Annie ser att hon bara försöker trösta. Det var ändå hennes mormor som hade gett Shoganan till henne.
Annie torkar bort tårarna och försöker klappa Shoganan men han vänder bort huvudet.
Annie rycker tillbaka handen som om hon hade fått en stöt. Shoganan var verkligen konstig..
- Kom nu Bunny så tar vi en kopp te, du ser inte ut att ha sovit mycket inatt, sa hennes mormor och tog hennes hand.
De går in i huset och satte sig bredvid Annies föräldrar Lars och Karin.
Mormodern hälsade på både Lars och Karin medan Annie gör te.
Sedan satte de sig vid bordet. Lars och Karin lyssnade medan Eva-Lena och Annie berättade om spökhästen.
- Struntprat mamma, du får inte lura i Annie sånt där, säger Karin.
- Det är inte struntprat mamma, Shoganans liv står på spel! säger Annie häftigt.
Karin höjer på ögonbrynen och kastar en blick på Annie och rör om i sin kaffekopp.
- Nej hörni, nu ska jag åka till jobbet, säger hon och ställer kaffekoppen i diskmaskinen.
- Jag åker med dig i bilen, sa Lars och när han gick förbi klappade han Annie på huvudet.
- Det kommer ordna sig, säger han och gick ut genom dörren.
Annie skakar på huvudet.
- De tror mig inte! säger hon frustrerande.
- Jag vet hur det känns, det var likadant när jag berättade för din mamma och din moster att jag kunde tala med djuren, de tror mig inte och flyttade till sin pappa. De är båda fortfarande lite rädda för mig, berättade hennes mormor.
- Är? Är inte Moster Ulrika död? sa Annie försiktigt.
- Nej, men hon valde att inte tillhöra familjen mer, därför pratar vi nästan aldrig om henne och det som hände henne.
- Va? Vad hände henne?
- Vi tar det en annan dag Bunny lilla, sa hennes mormor och kollade ut genom fönstret.
- Mormor? Jag kollade igenom boken du läste ur igår, och längst ner, nästan utsuddat stod det med liten text "När spökhästen äntligen hittat en kropp att bosätta sig är det svårt att få ut den.." sa Annie och tårar började rinna igen.
- Vi ska hitta på något Annie, vi ska inte ge upp, sa hennes mormor.
- Det måste finnas något, något som spökhästen och dess ryttare saknar! sa Eva-Lena tyst.
Annie tittar på sin mormor.
- Ska vi söka genom skogen..? frågade hon, men hon vet svaret.
- Det är värt ett försök, sa hennes mormor till Annies förvåning.
De gick ut och de sadlade två hästar, Gucci och Copyright.
De ledde ut hästarna och satt upp. De styrde hästarna med raska steg mot Skråns bankar.
Håren på Annies armar stod upp, hon avskydde att rida här, med tanke på att som hänt runt om.
- Ta de lugnt Bunny, inget kommer hända. Håll bara utkik efter nästan vad som helst, sa hennes mormor.
Annie försökte slappna av och titta runtomkring sig.
Plötsligt fångade något hennes blick. Något som blänkte där under busken. Hon hoppade fort av och fick upp en näve jord. Det var ett sorts halssmycke. Hon la det i fickan och hoppade upp igen. De red vidare men hittade ingenting.
De vände hemmåt och på vägen hem visade Annie smycket. Hennes mormor tog bort all jord som var kvar och de såg till sin förvåning att de kunde öppna smycket. De drog efter andan. Innuti berlocken fanns det en bild på spökhästen! De stängde snabbt igen smycket och hennes mormor la de i fickan på jackan. De red hem under tystnad och tog hand om deras hästar innan de tittade på smycket igen. Det måste ha något samband med spökhästen på något sätt..!

Men hur? Hur kommer det gå för Shoganan och tävlingen närmar sig med stormsteg! Hur ska Annie kunna ställa upp i en tävling med Shoganan när det inte ens går att röra honom utan att han blir som förbytt!
Det får du veta i nästa nummer!

Vad har hänt?
Nathalie och Annie har bråkat, men har till slut börjat lösa det.
Annie har haft en hårdkörning med lillebror Philip, och stallbarnen Amanda Patricia Linn och Sandra i gymkhana inför en viktig tävling.
Efter träningen släpper hon ut Shoganan och Copyright i hagen närmast kyrkan.
Det skulle hon aldrig ha gjort, för hon skulle ångra det dagen efter.

Vad som hände i hagen den där natten är det ingen annan än Shoganan som vet.
Hur han plötsligt blev så förändrad, så vild och galen..

Annie vaknade tidigt på morgonen och bestämde sig för att ta in sina två hästar som hade gått ute.
Hon tog på sig sina stallkläder och gick ut. Hon såg Copyright gå närmast grinden, och ovanligt nog, Shoganan som alltid stod i närheten av Coppen, stod nu allra längst bort i hagen, närmast kyrkan. Annie ropade på honom, och han brukade alltid lyssna på hennes röst. Nu reagerade han inte. Han stod som fastfrusen i marken och hade huvudet högt.
Annie gick fram till Shoganan och försökte få honom att reagera på hennes röst. Det gick inte att få kontakt. Plötsligt skriade han till och stegrade sig.
- Vad är det med dig Shoganan? sa hon lågt.
Hon sträckte sig snabbt upp och fick tag i grimman när hans hovar äntligen nådde marken.
Detta började bli kusligt, det var inte likt Shoganan att göra sådär. Hon satte fast grimmskaftet och tog sedan tag i Copyright och ledde in dom i stallet. När hon släppte in dom i deras boxar såg hon det!
Shoganan hade lång man och större huvud! Den här hästen var inte Shoganan, hon som ryckte hans man bara några dagar tidigare! Hon gnuggade ögonen och tittade igen. Jo, den här hästen hade lång man.
Hon stängde boxdörren och medan hon sadlade en av hennes familjs hästar, som hette Gucci kunde hon inte få bilden ur huvudet en enda gång.
Hon skulle rida till sin mormor, Eva-Lena som bodde i en stuga någon kilometer därifrån. Om någon kunde hjälpa henne med att förstå vad som var konstigt med Shoganan så var det hon. Hennes mormor kunde nämnligen tala med djuren, tyvärr var det ingen mer än Annie som trodde på sin mormor och därför var så många rädda för henne. Barnen i stallet gömde sig när hon kom, och om hon pratade med dem såg man skräcken i deras ögon. Annie band fast Gucci i ett av träden bredvid sin mormors stuga och gick för att knacka på. 
Eva-Lena öppnade dörren och log glatt åt sitt barnbarn. 
- Kom in kära barn, sa hon och steg åt sidan. 
Annie gick in genom dörren och kastade en blick på Gucci. 
- Jag kan inte stanna så länge, annars sliter sig Gucci, sa Annie till sin mormor. 
Hon nickade och satte sig i soffan framför den öppna spisen. Hon klappade på en plats bredvid sig.
- Kom hit och säg vad det är du vill prata om, sa hon.
- Hur visste du att det var något jag ville prata om? frågade Annie.
- Jag ser det på dig.
Annie satte sig i soffan och började berätta om hur konstigt Shoganan hade betett sig tidigare idag, hur han hade stegrat sig när hon skulle leda honom och så vidare. Hennes mormor lyssnade noga på vad Annie hade berättade.
- Det börjar bli sent, jag följer med dig tillbaka till gården och tar en titt på Shoganan, sa hennes mormor.
Annie nickade och tog på sig sina skor igen. Hennes mormor tog på sig varma kläder och skor. Sedan gick de ut till Gucci igen. Annie satt upp och skrittade bredvid sin mormor.
De kom snabbt tillbaka till gården igen och medan Annie skyndade sig att ta hand om Gucci var Eva-Lena inne hos Shoganan. När Annie kom och ställde sig vid boxen och tittade på såg hon att Shoganan inte var intresserad alls.
- Jag förstår vad du menar, jag får ingen kontakt med honom, sa Eva-Lena.
Annie nickade och öppnade boxdörren.
- Kolla hans huvud, det är så stort! Så har det inte varit förrut, och ögonen, de är helt vilda, sa Annie sorgset.
- Kom nu Annie, vi går in och sätter oss så ska jag berätta vad jag tror har hänt, sa hennes mormor och tog hennes hand. De stängde boxdörren och gick in i huset. Hennes mormor gick längs bokhyllorna inne i stora salen och tog till slut fram en tjock dammig bok.
Hon bläddrade i den och till slut satte hon sig i soffan bredvid Annie.
- Jo, det sägs att det är en spökhäst som springer längs Skråns bankar vid denna tiden på året. Ska jag läsa högt? frågade hennes mormor.
Annie nickade och lyssnade intresserat på. 
- När fullmånen lyser den 26 Maj då kommer hästen och dess ryttare galopperandes från Marstrand till kyrkan. Det är en lång bit, och en sån ritt i full galopp utan mat och vatten, klarade sig inte hästen. Ryttaren var en fånge som hade rymt från fängelset på Marstrands fästning. Året var 1689 och den vita hästen var ett benrangel redan från början. När den tappre hästen och dess ryttare till slut nådde kyrkan, föll hästen livlöst ihop. För att hedra denna modiga häst blev den inmurad i kyrkan.  Hennes mormor slutade läsa och vände boken för att visa bilden. Annie drog efter andan. Ett stort huvud och lång man!
Hennes mormor nickade.
- Är det möjligt..? frågade Annie förskräckt.
- Ja, det är sant.. Jag har själv sett den, och din vite häst är ett levande bevis på det..

 shoganan... eller?

Vad har hänt?
Annie och Nathalie hade bestämt att de skulle rida ut, men Nathalie kom inte förrän 2 timmar försent.
Annie är sur och besviken på Natta och till råga på allt så säger Rebecka att Nathalie äntligen har kommit på hur löjlig Annie är...

Annie greppar tag om Rebeckas arm.
- Vad pratar du om? säger hon högt.
- När jag var på cafeet så hörde jag Nathalie och Jens prata om dig, Jens sa att han tyckte det var bra att hon inte umgicks så mycket med dig längre och Nathalie sa att hon äntligen hade kommit på hur löjlig du är.
- Du ljuger! sa Annie med gäll röst.
- Tro mig inte då, sa Rebecka och gick därifrån.
Annie stod kvar med hängande armar. Hon vände sig om och tittade på Shoganan.
- Det är inte sant, eller hur gubben? sa hon tyst till honom.
Nathalie gick förbi med Trevina och hon ägnade inte Annie en blick.
Hon gick ut på stallplanen och hoppade upp.
- Ska vi rida gymkhana grabben? sa Annie till Shoganan.
Hon gick för att hämta sadeln, tränset och martingalen. När hon hämtade grejerna ute i sadelkammaren hörde hon Nathalie prata i telefon. Hon kunde inte uppfatta några ord men det kändes som om hon pratade om Annie.
Annie gick tillbaka till Shoganans box och sadlade honom och tränsade. Hon ledde ut sin ponny och hoppade upp. Hon gick in i manegen där Nathalie värmde upp Trevina. De kollade på varandra ett ögonblick och vände sedan ner blicken.
Amanda och Patricia kom in i manegen.
- Behöver ni hjälp med materialet? frågade Amanda.
- Ja, gärna! svarade Annie.
Amanda och Patricia satte upp materialet och gick sedan för att sätta sig på läktaren.
- Glada nyheter flickor, sa Lars när han kom in i manegen.
- Vadå? undrade Nathalie.
- Det ska vara tävlingar på gården om 2 veckor, berättade han.
- Vad för slags tävlingar? undrade Annie.
- Hoppning och dressyr, svarade Lars.
- Jag hoppas ni är redo, sa han och gick ut.
Patricia och Amanda hurrade.
- Glöm inte att det är gymkhanträning ikväll, säg till Linn, Sandra och Philip också, sa Annie.
- Javisst! Vilka hästar har vi?
- De ni brukar rida, Linn tar Bella, Sandra tar Buzan, Patricia tar Zenitha, Philip tar Bettan och  Amanda tar Qlementine, träningen börjar om 1 timma.
Amanda och Patricia sprang iväg för att säga till sina kompisar. De började att göra iordning hästarna och skyndade sig att sadla och tränsa. När barnen red fram gick Annie för att prata med Nathalie.
- Så det var det du och Jens gjorde!
- Vadå? svarade Nathalie.
- Pratade skit om mig på cafeet!
- Vad pratar du om?
- Rebecka sa det! sa Annie.
- Och du tror på det hon säger? Fattar du inte att hon bara vill förstöra för dig?
- Så det stämmer inte? sa Annie lågt.
- Nej, inte det minsta! Vad tror du om mig? sa Natta.
Annie ryckte på axlarna.
- Du har bara blivit så förändrad! sa hon och gick därifrån.

- Är ni redo för hårdkörning inför Lag SM? sa Annie när hon kom in i manegen.
- Ja! ropade de 5 ryttarna.
- Bra, då berättar vi ordningen först, Linn startar i alla grenar utom muggflytt där Philip startar. Sen rider Sandra sist i alla grenar. Sen flyttar vi om lite bland resten av er.

En timme senare
- Bra jobbat allihopa, ni är definitivt redo för tävlingen!
Annie gick därifrån för att släppa ut Shoganan och Copyright. Det var en skön kväll, perfekt väder för hästarna att gå ute i.
Hon tog båda hästarna samtidigt och släppte dom i hagen närmast kyrkan.

Det skulle hon aldrig ha gjort, för hon skulle ångra det dagen efter...
Vad händer igentligen med hästarna..? Det får ni veta nästa gång! 

En lördagsmorgon i maj vaknade 15:åriga Annie av att dalmatinern Leia skällde.
- Tyst Leia, ropade Annie ifrån sin säng.
Leia tystnade och gick ut genom dörren.
Annie låg och vände och vred på sig, men hon kunde ändå inte somna om.
Hon öppnade ögonen igen och suckade. Hon satte sig upp i sängen och gick upp.
Hon tog ett äpple ur fruktskålen och gick ut. Där ute i stallet väntade hennes egna
3 hästar, skimmeln Shoganan, den bruna hästen Bettan och rappen Copyright.
Shoganan, som hon fick när hon var 8 år gammal, då var Shoganan bara 5 månader.
Hon gick in i stallet och gick genom stallet som hade plats för över 30 hästar, nu var stallet fullt och hästarnas huvuden stack förväntansfullt ut genom boxarna. Längst bort i boxlängan fanns det 4 stycken fölboxar, där stod fölstona Penny, Princess Maartja och deras två föl Olivia och Aquannie. Bredvid dem stod två åringar, Lily och Becky. 
Sedan var det ett 20tal inackorderingar, bland annat Annies bästa kompis Nathalies ädla häst Trevina, och Annies elaka kusin Rebeckas häst, Astor. Annie tittade in i boxarna och konstaterade att hästarna inte hade fått frukost än.
- Frukost på väg, sa hon och gick till foderkammaren. Där stod det hinkar med foder som redan var klara att delas ut.
Annie tog 4 stycken och gav till hästen dess namn stod på hinken.
Hon fick gå flera gånger eftersom det var så många hästar. Då kom äntligen barnen i stallet, Amanda, Patricia, Sandra och Linn. De hjälpte Annie med att ge hästarna mat. Sedan satte de igång att mocka, medan Annie började att rykta Copyright. Hon och Nathalie skulle rida ut, en tur på stranden. Men Nathalie hade inte kommit ännu.
Då kom de tre hundarna Ella, Leia och Harry inspringande i stallet.
De viftade på svansen och lekte med varandra.
Annie kastade en blick på klockan och visarna pekade på 11.
Hon suckade och ännu en gång hade Nathalie inte passat tiden.
Hon sadlade Coppen och tränsade - och sedan ledde hon ut honom i den varma sköna majsolen.
Hon satt upp på den stora hästen och skrittade på fyrkantspåret i paddocken. Efter några varv började hon trava och valacken flöt fram. Hon samlade ihop tyglarna och fattade till sist galopp. När hon vände mot ett av hindren som låg på 1,20 kom hennes pappa Lars ut genom huset för att kolla.
Copyright och Annie flög igenom luften i perfekt harmoni.
När de landade på andra sidan klappade barnen och Lars händerna.
- Jättebra, du är definitivt redo för en tävling nu i helgen, vad säger du? sa Lars.
Annie nickade och log glatt. Vem behövde igentligen Nathalie?
Lars nickade och gick in på kontoret igen. Barnen fortsatte inne i stallet och Annie började galoppera igen. Hon var så inne i ridningen att hon inte märkte när en cykel kom inkörandes på gården. Det var Nathalie, hon hoppade av cykeln och gick till paddocken. Hon ställde sig vid staketet och tittade på.
- Jaså, nu passar det att komma. Jag trodde du skulle komma halv elva, sa Annie surt.
- Ja, men Jens kom förbi, svarade Nathalie lyckligt.
- Så du föredrar en kille framför mig? Du kom 2 timmar försent! sa Annie och red därifrån. Hon fortsatte med att jobba sin häst och vände mot ett hinder. De flög över ännu en gång och sedan slutade hon rida. Hon skrittade av valacken och tog in honom i stallet. Hon tog av sadel och träns och hörde hur Nathalie höll på med sin häst. Annie gick in i sadelkammaren och hängde in grejerna. Annie borstade av Copyright och in i stallet kom Annies kusin Rebecka.
Hon gick fram till Astor och klappade honom på halsen. Sedan vände hon sig till Annie.
- Jag är glad över att Nathalie äntligen har kommit på hur löjlig du är Annie, sa hon.
- Vad pratar du om?
- Jag hörde Nathalie och Jens prata inne på cafeet, sa hon och gick därifrån.

Vad menar Rebecka?
Det får du veta nästa gång ^^