Ett tag sen nu, men jag har inte skrivit bara för att ni är S Ä M S T på att komentera!
En liten snabbspolning nu i Juletider.. ;) Annie är nu frisk efter påkörningen, men mannen som hotade Annie är fortfarande lös. Annie är livrädd och försöker att dölja sina rädslor för alla, till och med sig själv. Men innerst inne är hon så rädd att hon inte vet vad hon ska göra. Hon vågar inte tala om det för någon.. Hon har mardrömmar näst intill varje natt..

Annie sprang och sprang, men den som jagade henne slutade inte att komma efter.
Hon föll över trädstammar, men hon kämpade sig upp igen och sprang. Till slut stannade bilen och hon vaknade med ett ryck.
Hon stirrade ut genom fönstret, stora stora flingor föll från skyn.
Det var den 20:de December och Annie var så glad över snön att hon fick undan sin rädsla för mannen i pickupen. Hon tog snabbt på sig termobyxor och en varm jacka. Hon drog ner en mössa över huvudet och ett par rejäla handskar på händerna. Sedan gick hon ut i stallet. Hon möttes av ett välkomnande gnägg från boxarna.
Hästarna brydde sig inte om att hon kom ovanligt tidigt. Shoganan sparkade på sin boxdörr för att tala om att han minsann inte skulle tycka illa om att få sin frukost nu. Baylight, stod och brummade i sin box.
Annie gick till foderkammaren och öste upp betfor, havre och mineraler i alla hästarnas hinkar enligt foderstaterna. Hon la till sist hinkarna i en stor vagn så att hon lätt kunde köra ut vagnen med alla hinkar samtidigt. Efter en stund la sig ett lugn över hela stallet, men rädslorna kom nu tillbaka, skulle mannen ligga gömd bakom buskarna intill stallet? Hon gick snabbt med blicken över axeln hela tiden. Hon sprang de sista metrarna fram till huset, öppnade dörren, och stängde den snabbt. Där inne satt Lars och drack kaffe med Ulrika.
De log glatt åt Annie, något som alla hade börjat göra ända sedan den dagen Annie kunde gå på sina ben utan kryckor till hjälp.
- Vill du ha kaffe? frågade Lars.
- Nejtack, jag tänkte samla ihop lite julpynt, jag och tjejerna ska julpynta stallet idag. Eller ah, Jacob och Philip ska ju också vara med, svarade Annie.
Lars nickade.
- Det finns julglitter uppe på vinden, sa han och började prata med Ulrika igen.
Annie tog fram stegen till vinden och gick upp.
Det hade kommit in snö från ett hål i taket, och där var det stora fotspår.
Annie drog efter andan, men tänkte att det bara var Lars som hade gått där.
Hon fortsatte gå, och struntade i att hon kände sig iaktagen från ett av de mörka hörnen. Hon gick snabbt fram till lådan med julpynt, lyfte upp den i sin famn och skyndade därifrån. Från hörnet steg en mörk gestalt ut.
Annie ryckte till och ryggade tillbaka.
- V.. Vem är du? frågade hon skrämt.
- Det vet du! svarade gestalten hotfullt.
Annie svalde hårt och håren på armarna reste sig.
Det var plötsligt kallt i rummet.
Gestalten steg ur mörkret och stog öga mot öga med Annie.
- Vi kan ha en överrenskomelse, om du såvida inte vill att något ska hända med dina fyrbenta vänner? sa han och gick runt henne. När han sa det om hästarna drog han fram en kniv och vinklade den så den speglade solens ljus i den blanka metallen.
- Vad vill du ha? frågade hon och kände sig obehaglig till mods.
- 100.000 kronor kontant, svarade han och stod nu bakom henne.
Annie nickade och började gå snabbt mot stegen ner igen.
Han tog tag i hennes arm.
- Lämna dom vid trappan vid kyrkan inatt, prick 00.00 annars har du inga hästar kvar, sa han och släppte hennes arm.
Annie gick nerför trappan, stängde luckan och tog undan stegen.
Hon gick ut i stallet, sadlade Shoganan som var överlycklig över snön som han såg genom fönstret.
Annie ledde ut Shoganan genom stalldörren och hoppade upp. Hon skrittade genom allén och började trava i skogen. Hon tyckte sig höra steg bakom sig, så hon ökade till galopp.
Hon kom till sist fram till Eva-Lenas stuga. Hon band Shoganan i ringarna som Eva-Lena låtit hänga upp. Hon sprang snabbt fram till dörren och knackade. Eva-Lena öppnade nästan direkt.
- Jag kände på mig att du skulle komma, sa Eva-Lena.
Annies ögon var rödsprängda av tårarna som runnit av rädslan.
Hon började berätta för sin mormor vad som hänt, men Eva-Lena avfärdade henne.
- Ssh, prata inte för högt. Jag känner på mig att han är här, sa Annies mormor som var förutseende.
Annie kollade bakom axeln och fortsatte berätta.
Hennes mormor blev plötsligt arg, det här får bara inte fortsätta! sa hon och drämde handen i bordet.
Annie följde efter Eva-Lena ut och in i hennes lilla stall med plats för 2 hästar.
Där stod Eva-Lenas körhäst och get. Hon selade Victor som nordsvensken hette.
Hon satte honom i trav och Annie fick skynda sig upp i Shoganans sadel. Hon galopperade ikapp Eva-Lena.
Annie var tvungen att kisa för att inte få all snö i ögonen som Victor yrde upp.
Eva-Lena var påväg åt ett håll dit Annie aldrig hade ridit förrut. Hon travade bredvid Victor och hans stora kropp arbetade sig frammåt.
- Vart ska vi?
- Vi ska ta ett allvarligt snack med den här mannen! svarade Eva-Lena och Victor började att galoppera.
Shoganan galopperade efter och de kom snabbt fram till ett hus ensamt i utkanten på en väg.
- Vänta här! sa Eva-Lena och gav Annie Victors tyglar.
Eva-Lena gick ur vagnen och gick till husets dörr.
Mannen som hade skrämt Annie öppnade dörren. Han skakade på huvudet och försökte stänga dörren.
Eva-Lena tog tag i handtaget och höll dörren öppen.
Annie band fast hästarna och smög närmare för att höra vad de sa.
- Du ska inte få några pengar av oss, och du ska lämna våran familj ifred.
Du ska veta att vi har polisanmält, och du kanske inte trodde att vi skulle veta var du bor, men det gör vi. Och vi ska minsann lämna din adress till polisen.
Mannen släppte dörren och Eva-Lena stirrade på mannen.
Han tog ett steg frammåt.
- Du kanske tror att jag inte kan göra någonting eller? Men det ska jag nog visa dig. Du kommer ångra att du var här, och du kommer definitivt att ångra att du gav min adress till polisen. Han drämde igen dörren och fönstrena skallrade.
Eva-Lena muttrade och började gå mot hästarna och Annie igen.
Annie fick skynda sig tillbaka till hästarna och se oberörd ut när Eva-Lena kom tillbaka.
- Vad sa hon? frågade hon nyfiket.
- Ingenting, sa Eva-Lena spakt.
Mannen öppnade dörren igen, och stod och siktade mot dom med ett gevär.
- Akta dig Annie! sa Eva-Lena och snärtade till Victor med piskan, han flög fram i en rasande fart. De hörde en bil starta och den körde snabbt efter dom..

 <- bjuder på en julbild!
Annie & Shoganan på bild, tagen 23/12. (C) by Amanda Josefsson/Rebecka Hagström
Vad kommer nu att hända.. ? :O
Det får du veta i Stuterifyrklövern del 18!

GOD JUL ÖNSKAR AMANDA ! :)