glöm inte komentera (:

Förblindad av tårar sprang hon in till Flash Dance, knöt loss grimmskaftet, ryckte åt sig en hjälm och hoppade upp på hans rygg. Flashan skrittade iväg med snabba steg bort mot skogen.
- Annie! hördes rop bakom henne.
Hon vände sig inte om, men hörde Baylight´s välbekanta hovklapper.
- Vänta då! ropade han igen.
Annie fortsatte att skritta och Flash Dance vände öronen bakåt för att lyssna efter Baylight.
- Varför blir du så arg? frågade Jacob förvånat.
- Jag blev inte arg, svarade hon.
- Nejnej, inte alls sur. Jätteglad, eller hur? sa han retsamt.
- Ge dig, svarade Annie som inte alls uppskattade skämtet.
- Du måste inse Annie, att det inte kan bli något mellan dig och mig iallafall! Det ser inte bra ut om vi är tillsammans. Vi är ju ändå kusiner, inte i blodet men.. du förstår! sa Jacob.
Annie nickade.
- Jag förstår att det är Nathalie du vill ha, svarade Annie och log snett.
- Jaa.. Men jag förstår att det måste kännas jobbigt för dig.. sa Jacob och tittade lite på Annies reaktion.
- Klart det gör, men det gör inget. Jag är glad för att mina bästa vänner har hittat varandra. Ni ska ju inte behöva dölja eran kärlek på grund av mig! sa Annie och skrattade.
- Ska vi vända? frågade Jacob.
- Mm, svarade Annie frånvarande.
- Vad tänker du på? frågade han.
- Du kommer ihåg i somras, när Shoganan var besatt av spökhästen? undrade Annie.
- Nej, jag var inte här då, men du har ju berättat för mig, svarade Jacob.
- Just det ja.. svarade Annie.
- Men berätta ändå, sa Jacob uppmanade.
- Innan jag och Eva-Lena hittade smycket, trodde jag det var kört med Shoganan, jag var så rädd! sa Annie och ryste.
- Aah, det förstår jag, svarade Jacob.
- Just nu pratar jag inte ens med mormor, sa Annie kallt.
- Hon kan ju inte hjälpa att hon inte kan släppa det! sa Jacob.
- Men jag förstår inte varför inte hon kan sluta tänka på det, när både jag och pappa kan det! sa Annie frustrerad.
Jacob svarade inte. De var hemma på gården igen och ställde in hästarna.
Sedan gick de in till festen igen.
Nathalie var tyst mot både Annie och Jacob, innan hon förstod att det var lugnt, och allt var som vanligt igen.
De 3 ungdomarna dansade med varandra, och hade kul, tills det plötsligt knackade på dörren. Annie gick för att öppna.
- Jag ska hämta mina två hästar! sa han barskt.
- Vem är du? frågade hon chockat.
- Rilvar, svarade mannen.
- Vad är det för hästar du pratar om? frågade Annie.
- Flash Dance och Margot, svarade Rilvar.
- Är det du som har misskött dom så? frågade Annie och mannen krypte.
- N..N..e.., stammade Rilvar.
- Jag kan inte ta hand om dem längre, försvarade Rilvar sig.
- Varför vill du då ha tillbaka dem? frågade Annie.
- Inte kan dom väl vara här? frågade han.
- Klart de kan! Jag tar hand om dem, och Flash Dance har stor kapacitet! svarade Annie.
- Säger du det, sa den tjurige mannen.
- Ja! svarade Annie övertygande.
- Om du nu menar det så finns det ju ingen anledning att jag ska ha dom till ingen nytta, du kan få dem, svarade Rilvar.
- Få dem? Det betyder ju otur! svarade Annie förskräckt.
- Jag vill inget ha! sa han och stängde dörren.
Hon stod chockad och stirrade på de andra.
- Jag tror jag just fick två hästar, sa hon och rynkade pannan.
Alla skrattade.
- Du fick en stor julklapp! ropade de andra till henne.
- Vilka fick du? frågade Karin.
- Flash Dance och Margot, svarade Annie.
- Vilka är det? frågade Karin.
- Hästarna jag räddade! sa Annie glatt.
- Jaha, svarade Karin och log mot henne.

Några dagar senare red Annie och Nathalie hem till Rilvars stuga inne i skogen med en stor korg med mat.
- Hittar du dit? frågade Natta oroligt.
- Jadå, svarade Annie för tredje gången.
När de till slut kommit fram, gav Annie tyglarna till Nathalie, och gick själv fram för att knacka på.
- Vad vill du? frågade Rilvar argt.
- Jag skulle bara vilja lämna den här, sa Annie blygt.
- Vad är det för något skräp? frågade han.
- Det är julskinka, vörtbröd, tunnbröd, julskinka, köttbullar och prinskorv! sa Annie och log.
- Jaha, man tackar man tackar, svarade mannen och log ett tandlöst leénde.
- God jul! sa Annie och vände på klacken.
- God jul själv! ropade Rilvar.
Annie och Natta galopperade genom skogen, och allt var som förrut mellan dem.
Flash Dance började flåsa och de väckte Annie till verkligheten igen.
- Flashan har ju inte så bra kondition ännu, sa Annie.
- Det kommer, sa Natta och log.

När de var tillbaka på gården igen, hördes galopperande hovslag från havshagen.
Annie stack ut huvudet, och där sprang Copyright, halt!
Hon sprang honom till mötes och tog tag i hans grimma. Ena frambenet var helt blodigt och det sprutade bara blod.
Hon kved efter andan och Natta kom ut.
- Ring veterinären! skrek Annie. Natta sprang in i huset och ringde genast veterinären.
- Han är påväg! skrek Natta sen.
- Täck över hans ben, stoppa blodflödet! skrek hon sedan.
Annie tog av sig på bar överkropp och lindade sin tröja runt Copyrights ben. Sedan ledde hon honom till boxen för att invänta veterinären.
Veterinären verkade ta sig god tid på det stället han var på.
- Ta det lugnt Annie, sa Lars.
- Ta det lugnt? Min häst kanske har brutit benet och jag ska ta det lugnt? skrek Annie.
Äntligen rullade veterinärens pickup in på gårdsplan.
- Han står där inne, sa Annie snabbt.
Veterinären gick efter Annie med snabba steg.
Hon lindade av tröjan som var helt kladdig av allt blod.
- Det ser inte så bra ut, sa veterinären efter en noggran undersökning.
Det ser ut som om alla senor är av, fortsatte veterinären.
- Säg att du ljuger! sa Annie högt.
- Det här är ingen sak att skoja om, sa veterinären och kollade på henne bakom sina gamla glasögon.
Tårarna började sakta rinna nerför hennes redan blöta kinder.
- Jag tror det bästa är att låta honom somna in, fortsatte veterinären lugnt.
- NEJ! skrek Annie hysteriskt.
- Du kan inte döda honom! sa hon och föll ihop i en hög på stallgolvet.
- Snälla! fortsatte hon.
- Det finns ingenting att göra tyvärr, sa veterinären och kollade på Lars.
- Det kanske är bäst att vi pratar i enrum, sa Lars lugnt.
Annie satt kvar på golvet och hulkade hysteriskt.
- Coppen! snörvlade hon.
Hon reste sig tillsist upp och la armarna kring Coppens hals.
- Gubben, lämna mig inte! sa hon i hans öra.
- Du måste kämpa! fortsatte hon.

- Annie, säg hejdå till Coppen nu, så är det bäst att du går härifrån, sa Lars.
- Jag tänker inte lämna honom! Han ska inte dö, vad ni än säger! sa  Annie häftigt.
- Det är det snällaste för honom, han ska inte behöva lida, sa Lars.
- Snälla! Låt honom leva! sa Annie och snörvlade.
- Nej, det finns inget att göra för honom, gå nu Annie.
Annie sa hejdå, pussade honom på pannan, kramade hans hals, och till slut fick Lars bända loss hennes armar.
- Annie, gör det inte svårare, sa han och kramade henne.
Annie gick sorgset ut genom dörren.
En hög duns lät och Annie förstod att Coppen nu försvann från jordens yta.
- Älskade Copyright K, Jag kommer alltid älska dig! sa hon och tittade mot den mörka himlen.
Lars kom ut och han mötte hennes blick. Annie vände bort blicken, varför var alla emot henne?
Först Eva-Lena, nu hennes egen pappa!

Vad ska nu hända?
Snart är det NYÅRSAFTON.
GOTT NYTT ÅR ALLA :D