På nyårsaftonens morgon vaknade Annie ganska sent, hon gick ut i stallet utan att äta frukost.
Hon såg nöjt att alla boxar var mockade, vatten hinkarna fyllda, och hönäten fulla med hö.
Middagsfodret låg också inne.
Hästarna var ute i hagen, hon såg Amanda, Patricia, Philip och Ida försökte få in Qlementine, Betty och Maggie.
När de fyra barnen fick in de tre hästarna i stallet började de genast att borsta.
Ida stod och kollade på, hon hade förrut varit medryttare på Copyright, men nu när han var borta hade hon ingen att rida längre.
- Hej, sa Annie och gick fram till dem.
- HejHej, svarade de glatt och fortsatte borsta.
- Hej, sa Ida frånvarande.
- Hur är det? frågade Annie.
- Det är la inte så bra.. suckade Ida.
- Är det Coppen? frågade Annie.
Ida nickade.
- Jag förstår dig Ida, men det var bättre att han fick avlivas än att han fick leva och ha ont, sa Annie och tittade henne i ögonen.
- Du kan få rida Shoganan idag om du vill? sa Annie för att få henne på bättre humör.
Hon visste att de allas dröm var att rida Shoganan.
Men än så länge var det bara Ida av barnen som kunde klara av honom.
Ida log stelt mot Annie.
- Ja det kan jag göra, sa Ida.
- Jag vet att det känns som om du sviker Copyright, men det gör du inte. Han vill att du ska utvecklas, och han vet att du inte kommer glömma honom för att du rider Shoganan, tänk på det hela tiden Ida, sa Annie.
Hon nickade och gick för att hämta in Shoganan.
Annie gick efter henne, för att ta in Flash Dance. Han stod vid grinden, och gnäggade lågt när Annie kom.
- Hej prinsen, sa hon och smekte honom på ganaschen.
Annie ledde in honom i hans spilta och borstade honom.
Efter en stunds ryktning sadlade hon och tränsade Flashan, hon ledde sedan in honom i ridhuset.
Utomhus, snöade det stora flingor, och det var iskallt ute.
Termometern ute i stallet visade -9,8 grader.
Annie huttrade i sina termobyxor och satt upp i sadeln.
Hon skyndade sig att rida ett ridpass på Flash och tog sedan in honom i stallet.
Klockan var redan 6, och om en trekvart var det dags att åka till Jacobs kompis nyårsfest.
Jacob hade bjudit dit henne, och Annie hade bjudit dit Natta.
Hon satte på Flash ett täcke och släppte ut honom i hagen.
Han skyndade sig att rulla sig i den nyfallna snön.
Annie sprang in i huset och kastade sig in i duschen.
- Är du klar snart Annie? Det är fler som vill duscha här! sa Jacob och bankade på dörren.
- Snart klar! ropade hon tillbaka.
När hon gick ur duschen, tog hon sin sminkväska och hårborste med sig ut.
- Äntligen! sa Jacob och suckade.
Annie skrattade åt honom och gick in i sitt rum.
Hon torkade sitt blöta hår med hårtorken, satte upp det i en snygg frisyr och sminkade sig.
Hon valde sedan ut kläder, leggings, kjol, linne och en kofta.
När hon var klar kom Jacob in.
- Ska vi åka? frågade han.
- Japp, sa Annie och log.

Lars körde dom i den svarta volvon, de hämtade upp Nathalie och var påväg till Kicken.
- Hejdå! ropade Lars efter dom.
- Gott nytt år, ropade de tillbaka.
De gick in i huset, och hälsade på de människorna de kände.

Efter några timmar var klockan en minut i tolv, alla ställde sig ute på altanen och räknade ner sekundrarna.
Fyrverkerierna blixtrade runt dem, och folk runtomkring pussade varandra.
Nathalie och Kicken, stod framför Jacob och Annie, och de pussades också.
Jacob lutade sig fram och pussade Annie på kinden.
- Gott nytt år! skrek han sen.

En timme senare åkte Annie och Jacob hem till gården igen.
De fick skjuts av Nathalies pappa och hemma på gården var det nyårsfirande.
Eva-Lena, som hade druckit mest av alla, var rätt berusad.
- Hej mina barnbarn sluddrade Eva-Lena.
Runtomkring henne satt Lars, Karin och Ulrika.
- Ni vet om att ni inte är kusiner, sluddrade Eva-Lena
Annie och Jacob kollade på varandra.
- Inte? sa de förvånat.
Annie gick och satte sig i trappan.
Jacob satte sig vid de vuxna, båda var chockade.
Eva-Lena satte sig hos Annie.
Hon började plötsligt gråta.
- Vad är det mormor? frågade Annie förvånat.
Eva-Lena snörvlade och berättade.
- När jag var liten, bara tre år gammal, och som du vet så är ju jag jude, och det var min familj med.
När andra världskriget var, så tillfångatog Hitlers armé min mamma, min pappa och min syster.
De togs till ett koncentrationsläger i Polen, och de.. Eva-Lena slutade berätta.
- Vad hände? frågade Annie.
Tårarna rann nerför mormoderns kinder.
- De gasades ihjäl, viskade Eva-Lena.
Annie drog efter andan.
- Gasades de ihjäl? sa Annie chockat.
Det hände mycket den här kvällen, dels att Jacob inte var hennes kusin trots allt, han pussade henne, och nu detta!
- Jag kastades runt i en massa olika fosterfamiljer, men jag var bara "problembarnet" som ingen ville ha, snörvlade Eva-Lena.
Annie klappade sin mormor på ryggen.
- Nu har du det ju bra, sa hon tyst.
- Men mina minnen kommer tillbaka ibland, och det gör så ont, sa hon och höll sig för bröstet.
- Vad är det? sa Annie och stirrade på Eva-Lena.
- Det gör ont i hjärtat, det yrar, sa Eva-Lena och föll nerför trappan.
- HJÄLP! skrek Annie och la sig på knä bredvid sin mormor.
- Vad har hänt? ropade Lars när de kom in i rummet.
- Hon bara föll ihop, hon sa att det gjorde ont i hjärtat och det yrade, skrek Annie upprört.
- Ring en ambulans då! skrek Ulrika skrämt.
Karin kastade sig över telefonen och slog numret till sjukhuset.
- De är påväg, sa hon till sist.
- Andas hon? frågade Jacob.
Lars la sitt huvud tätt intill Eva-Lena.
- Ja, än så länge, sa han högt.
- Vad ska vi göra? sa Annie och tårarna rann.
- Det finns inget vi kan göra, bara att vänta, sa Karin till henne.
- Vi kan ju inte bara låta henne ligga här! skrek Annie.
- Det är nog det bästa vi kan göra faktiskt, sa Ulrika uppriktigt.
Serener hördes på avstånd, och snart var ambulansbilen framme.
De bar in en bår i huset, la upp Eva-Lena på den och tog med den ut.
- Jag åker med, sa Ulrika och sprang efter.
- Jag med, sa Karin och drog på sig en jacka.
- Vi stannar här, ring om det blir förändringar! ropade Lars efter dem.
- Vad ska vi göra? Tänk om hon dör? sa Annie upprört.
- Vi får bara vänta helt enkelt, sa Lars.

Vad händer i Avsnitt 24?