Samma kväll, efter polisutredningen så åker Alvin Hasselbergs familj, som mannen som slog ner Lars heter hem till familjen Olsson. Annie, Jacob, Ulrika, Karin, Eva-Lena, Lars, och Rebecka sitter samlade vid bordet. Två poliser kommer med in genom dörren. Lars tar emot dem och bjuder på kaffe.
Medan alla sitter och pratar, betraktar Annie dottern i familjen, som är liten och blek. Hon har uttryckslösa ögon och säger ingenting. Plötsligt känner Annie igen henne. Det är ju Sofia från skolan!
Alvin och Lars sitter och pratar med familjen, och alla tycker synd om familjen. Mamman är arbetslös, Sofia går med trasiga och försmå kläder, pappan är lastbilschafför och tjänar inte mer än 13.000 i månaden. Alvin berättar hur allting har gått på tok för deras familj, när Lars fick jobbet som kunde ha gjort att familjen Hasselberg skulle ha blivit rik. Och att Sofia alltid har önskat sig en häst, men kunde inte ens få börja rida på ridskola.
Alvin ber om ursäkt till Annie, och förklarar att när han körde på henne, var att han tyckte det var så himla dumt att hon skulle ha ett helt stall med hästar att välja mellan, medan hans egen dotter inte hade ens fått röra en häst.
Annie tittar ner i sitt knä.
- Nej, nu räcker det, säger en av poliserna.
Familjen Hasselberg reser sig upp och tackar för kaffet. Sedan går de ut genom dörren.
- Det är synd om dem pappa! säger Annie.
- Ja det är det verkligen, men vi kan ingenting göra.. svarade Lars.
- Synd om dem? skriker Eva-lena av ilska.
Jag har suttit och knutit mina nävar för att inte hoppa upp och slå dem! Dom har gjort så mycket ont mot våran familj så dom är verkligen värda detta! fortsatte Eva-Lena.
Annie tittade chockat på sin mormor.
- Är du helt knäpp? Tycker du att det är rätt åt dem? Att Sofias pappa inte har råd att köpa hela och rena kläder till henne, att hon aldrig har fått göra det som hon alltid önskat? Att hennes pappa ska få åka in i fängelset för att han var avundsjuk? Är det rätt tycker du? Förstår du inte hur synd det är dem? skriker Annie och springer in i sitt rum.
Hon ser Sofias ledsna min, hennes längtande ögon mot stallet. Hon känner fortfarande hat mot Alvin, men hur kan man igentligen hata någon som bara vill sin dotter väl? Även om han gjorde det på ett konstigt sätt, så ville han ju bara henne väl! Annie torkar bort  tårarna som faller nerför hennes kinder när Jacob kommer in.
- Hur är det? frågar han.
- Bra.. svarar Annie tyst.
- Men du, nu måste du ju hjälpa till att ordna inför julfesten! sa Jacob och drog upp henne ur sängen.
- Kom nu! sa Jacob och gick ut ur rummet.
I de andra rummen var allting redan iordning gjort, och det såg inte ut att behövas någon mer hjälp.
- Jag går ut i stallet en stund, sa Annie.
- Jag följer med! sa Jacob och gick efter henne.
Annie ägnade inte Eva-Lena en blick.
Hon tyckte att hennes mormor hade fel för en gångs skull. Att hon skulle vara så långsint! Kunde hon inte förlåta den stackars familjen, när både Annie och Lars hade gjort det, och det var ändå de som hade råkat ut för allting.
Annie gav hästarna middag och stannade extra länge hos Flash Dance.
Hon började att borsta honom, och utan att tänka sig för, tog hon ett träns och gick ut med Flashan.
Fjordingen, som Annie hade döpt till Freya, gnäggade efter sin kompis.
- Kom nu killen, vi ska leka lite, sa Annie och gjorde ett upphopp i manegen.
Flash Dance, levde verkligen upp till sitt namn, han verkligen dansade fram.
Annie, som red barbacka satt som klistrad mot hans omusklade rygg.
- Duktig pojke, sa Annie efter en stund. Hon tog in honom i stallet igen, tog av honom tränset och gav honom mat.
Sedan var Annie och Jacob tvungna att springa in för att hinna duscha innan gästerna kom.
Annie duschade först, medan Jacob tog fram kläder till sig själv. Medan Jacbo duschade tog Annie på sig kläder, sminkade sig och fixade håret.
De hann klara precis innan gästerna kom, och alla hade med sig en julklapp till julklapps spelet.
Annie log glatt mot alla.
- Är det här din pojkvän? frågade flera av gästerna.
Annie skakade generat på huvudet.

Plötsligt kom Nathalie in, Annie och Natta hade inte träffats sen skolan slutade, och det var fortfarande en tryckt stämning mellan dem, speciellt när Jacob var med. Och inte var det bättre nu när Jacob höll armen runt Annies axlar.
Natta tittade på dem, vinkade och återgick till att vara oerhört koncentrerad på att fixa till skorna.
- Hej Natta, ropade Jacob och gick fram till henne.
Natta log mot honom.
- Hej Jacob, sa hon.
Annie gick fram till dem.
- Hallo HunniBunni, sa Natta glatt.
Annie log glatt.

Efter flera timmar, när de flesta var lite påverkade av all alkohol, satt Annie ensam på en stol i vardagsrummet.
Hon visste inte var Jacob och Nathalie hade tagit vägen.
Hon gick runt och försökte höra dem, men musikens dunkande ekade i hennes öron.
Annie gick till toaletten, hennes rum, övervåningen, och till sist gick hon till stallet. På höloftet hördes fnitter.
Annie klättrade uppför stegen till höloftet, några rörde sig däruppe. Hon smög längre fram, tills hon var så nära att hon kunde se vilka det var, Jacob och Nathalie! De var nära, nära varandra och höll på att kyssas.
Annie drog efter andan.
- Vad gör ni? frågade hon häftigt.
- Åh.. Annie.. svarade Jacob generat.
- Låt inte mig störa! Sa Annie och gick nerför stegen.
- Annie! ropade Jacob efter henne..

ooohnoooo ! vad ska nu hända..?