När Annie och Lars äntligen satt i bilen på jakt efter Flashan letade Annies trötta ögon i den täta snöns flingor.
- Var är han? tjöt hon.
- Ta det lugnt Annie, vi ska hitta honom, svarade Lars.
Vid varenda hus stannade de, och frågade om någon hade sett en gyllenbrun häst och en ryttare rida förbi.
Alla skakade skamset på huvudet.
När de hade åkt närmare en timme såg Annie plötsligt Flashan inne i skogen.
STANNA! skrek hon och hoppade ur bilen.
Hon ställde sig framför Flashan när han kom galopperandes.
Annie flyttade sig inte.
Hon stog framför honom.
Ryttaren drev och drev, men Flashan tvärnitade. Just på en ispöl.
Benen fick inget fäste mer, och han gled rakt in i Annie.
Annie ramlade baklänges, rakt på en vass sten.
- NEJ! skrek Lars.
Han kollade puls på henne, allt han visste om första hjälpen.
Blodet hade börjat rinna på baksidan huvudet, men det kunde Lars inte se.
Han vågade inte flytta på henne.
Tjejen som satt på Flashan sa inte ett ord.
Hon bara satt där.
- Gör något dådå! skrek Lars till henne.
Hon tog snabbt upp sin mobil och ringde till en ambulans.
Snart hördes sirener komma farande.
Annie togs upp på en bår och inom kort var de påväg till sjukhuset.
- Rid raka vägen hem till våran gård, och lämna Flashan där, sen försvinner du därifrån i all framtid! sa Lars barskt och gick in i ambulansen.
Tjejen nickade och vände Flashan i riktning mot stallet.

Efter en grundlig undersökning av Annie kommer äntligen en läkare ut till väntrummet där Lars och Karin väntar.
- Vi har undersökt henne mycket noga, men vi hittar ingenting som ger förklaringen till det som har hänt.
- Vad har hänt? sa Karin och torkade tårarna.
Läkaren tittade i ögonen på föräldrarna.
- Hon är i koma, sa han till sist.
Lars kramade om Karin och nickade mot läkaren.
Tårarna steg i deras ögon och de gick sedan in till deras dotter.
Hur en liten skitunge kunde göra något sånt här mot deras dotter.
Tänk om hon aldrig skulle vakna igen!

Spännande fortsättning i nästa avsnitt...