Stuteri Fyrklövern

                       

Glöm inte komentera (:

Nästa morgon när Annie vaknar ur sin drömlösa sömn, hon hade haft svårt att sova på natten.
Men hon masade sig ändå upp ur sängen och åt en skål med yoghurt.
Sedan gick hon ut till stallet, där var det redan i full gång med mockningen.
Alla barnen i stallet var redan där, och de hejade glatt åt Annie.
Hon försökte vara glad, hon försökte tänka att Coppen hade det bra.
Men innerst inne hade hon lust att springa in och gömma sig under täcket.
Hon gjorde de dagliga rutinerna, innan hon attackerades av alla 4 barnen samtidigt.
- Snälla Annie, kan inte vi ha vinter ridläger? bad Patricia.
- Jaa snälla Annie? tjatade Philip.
- Kom igen Annie! sa Amanda.
Ida bara stod och log övertygande mot Annie.
- Tjat ungar! sa Annie och skrattade.
- Du och Jacob kan ju ha lägret! fortsatte Philip.
- Det behöver inte ens vara långt! sa Patricia.
- Nej precis! sa Ida.
- Jag kan ju fråga honom, sa Annie.
- Ja gör det! sa Amanda.
Det är verkligen tur att jag har de där ungarna, de gör mig jämt på gott humör! tänkte Annie.
Hon gick in i huset och knackade på Jacobs dörr.
- Kom in! hördes hans röst.
- Jag har blivit attackerad av ett gäng kackelhönor! sa Annie och skrattade.
- Jasså, vilka då? skrattade Jacob.
- Ida, Philip, Amanda och Patricia, sa Annie och log.
- Vad ville de ha nu då? frågade Jacob.
- Ett vinter ridläger, du och jag som ledare, berättade Annie och skrattade.
- Ja, varför inte? sa Jacob efter en stunds funderan.
- De behöver ju inte sova över och det räcker ju med två dagar, fortsatte han.
- Och egen matsäck, sa Annie.
- Då säger vi så! sa Jacob och sträckte fram handen för att skaka den med Annie.
Annie tog den och skrattade.
- Kom nu din segis, hästarna väntar ju! fnissade hon och gick ut från hans rum.
- Jag kommer, sa Jacob och gick ur sängen, tog på sig stallkläder och följde med Annie ut.
Direkt innanför stalldörren samlades flocken igen.
- Blir det ett ridläger eller? babblade Amanda på.
- Ja blir det något? sa Ida lugnt.
- Kom igen då, svara då! sa Patricia och stampade ilsket med foten.
Annie och Jacob fnissade lite.
- Ni har så mycket energi alltså! sa Jacob och skrattade.
- Ja, vi kan ha ett ridläger, sa han sedan.
Barnen hurrade och kramade om Annie och Jacob.
- Ni är fett bäst! sa Philip nöjt.
- Men bara ni går efter våra regler! sa Annie bestämt.
- Ja! sa alla i kör.
- Inget tjat om att ni fick fel häst, ingenting sånt, okej? sa Jacob och såg var och en i ögonen.
De nickade glatt.
- Bra! Ni får ha med er egen matsäck och det blir ingen översovning, sa Annie.
- Eller alltså, det är klart ni får sova över, men det blir ingenting som jag ordnar! Ni får helt enkelt fixa det själva. Det finns plats och sådant, men som sagt, ni får fixa det själva, fortsatte hon.
- När börjar det? frågade Ida.
- Vad sägs om på lördag? sa Jacob.
- Ja! Det är ju dagen efter nyårsafton, och det är bara 2 dagar kvar! sa Patricia lyckligt.
- Japp, men vad säger ni? Är ni redo för en uteritt i snön? sa Annie.
- Klart vi är! sa Amanda.
- Ni tar de ni brukar, sa Annie.
Annie gick in till Therese och Rebecka, för att höra om de också ville följa med ut på en ridtur.
När Annie kom ut i stallet, var Nathalie också där.

Snart var hela gänget samlade vid stallplanen.
Annie på Flash Dance, Jacob på Baylight, Rebecka på Astor, Therse på Margot, Nathalie på Trevina, Amanda på Qlementine, Philip på Maggie, Patricia på Betty, och Ida på Shoganan.
Gänget red iväg två och två, Annie red med Ida, för att kunna hålla koll på Shoganan, så han inte busade med Ida. Bakom dem red Amanda och Therese.
Sedan Patricia och Rebecka, och sist red Jacob och Nathalie.
- Annie, jag verkligen gillar Margot! ropade Therese från sin plats i ledet.
- Vad bra! ropade Annie tillbaka.
Hon klappade Flashan på halsen och pratade med Ida.
- Hur går det? frågade Annie.
- Bra, men han känns så stark, det känns som om han ska sticka, svarade Ida oroligt.
- Nejdå, han sticker inte, han är väldigt frammåt, och ju mer man håller, desto starkare blir han, svarade Annie lugnande.
De kom snart fram till en äng, där det var perfekt för en galopp.
- Vad säger ni? Ska vi galoppera? ropade Annie.
- Ja! hördes i hela ledet.
- Då kör vi! Annie satte Flash Dance i en lugn galopp, Shoganan försökte öka, men Ida lyckades hålla honom i schack.
- Ta det bara lugnt Ida, ropade Annie till henne.
Ida nickade till svar.
- Går det bra? ropade hon sedan.
- Japp! ropade de andra.
Alldelles för snart var ängen slut, och de saktade av till skritt igen.
Det var inte många ställen som man kunde galoppera på nu när det var så isigt ute.

Efter ett tag var de hemma igen, rödkindade och glittrande ögon.
- Vilken härlig ridtur! sa Ida glatt.
- Tack så mycket för jag fick rida Shoganan, han var en riktig prins! fortsatte hon.
- Ja visst är han! sa Annie och såg ömt på sin ponny.
När alla var klara med hästarna, gick alla åt olika håll. Annie satt och pratade med Flashan, när Jacob kom fram.
- Hej Annie, vad säger du? Vill du ha en filmkväll med mig ikväll? Bara du och jag? sa han tyst.
- Javisst, sa hon förvånat.
Jacob log mot henne.
- Då säger vi så! Vi ses senare, jag fixar godis och sådant! sa han och gick.
- Tänk! Han ville ha filmkväll med mig! Sa hon till Flash Dance. Han ruskade på huvudet.
- Nej, nu är det dags att äta middag!
- Hejdå killen, sa hon och gick in i huset.

Senare på kvällen.
När alla hade gått från huset var det bara Annie och Jacob kvar. Det stod en stor godis skål framme, en coca cola och popcorn.
- Vilken film vill du se? Jag har hyrt två stycken, sa Jacob.
- Hmm, båda är ju mina favoritfilmer! Braveheart och Pulp Fiction! sa Annie glatt.
- Vi kan ju se båda om du vill, sa Jacob.
- Javisst! sa Annie.
De satte igång Braveheart och filmen rullade igång.
Plötsligt satt de nära varandra, och Annie hade Jacobs arm runt sin nacke.
Annie såg chockad på honom, ena stunden var de "bara" kusiner, och han ville ha Nathalie, men nu? Hur skulle hon tolka detta? Ville han ha henne? Eller ville han trösta för det här med Copyright?

Spännande fortsättning i nästa avsnitt som blir nr 23 :)


eva-lena & shoganan

                          
glöm inte komentera (:

Förblindad av tårar sprang hon in till Flash Dance, knöt loss grimmskaftet, ryckte åt sig en hjälm och hoppade upp på hans rygg. Flashan skrittade iväg med snabba steg bort mot skogen.
- Annie! hördes rop bakom henne.
Hon vände sig inte om, men hörde Baylight´s välbekanta hovklapper.
- Vänta då! ropade han igen.
Annie fortsatte att skritta och Flash Dance vände öronen bakåt för att lyssna efter Baylight.
- Varför blir du så arg? frågade Jacob förvånat.
- Jag blev inte arg, svarade hon.
- Nejnej, inte alls sur. Jätteglad, eller hur? sa han retsamt.
- Ge dig, svarade Annie som inte alls uppskattade skämtet.
- Du måste inse Annie, att det inte kan bli något mellan dig och mig iallafall! Det ser inte bra ut om vi är tillsammans. Vi är ju ändå kusiner, inte i blodet men.. du förstår! sa Jacob.
Annie nickade.
- Jag förstår att det är Nathalie du vill ha, svarade Annie och log snett.
- Jaa.. Men jag förstår att det måste kännas jobbigt för dig.. sa Jacob och tittade lite på Annies reaktion.
- Klart det gör, men det gör inget. Jag är glad för att mina bästa vänner har hittat varandra. Ni ska ju inte behöva dölja eran kärlek på grund av mig! sa Annie och skrattade.
- Ska vi vända? frågade Jacob.
- Mm, svarade Annie frånvarande.
- Vad tänker du på? frågade han.
- Du kommer ihåg i somras, när Shoganan var besatt av spökhästen? undrade Annie.
- Nej, jag var inte här då, men du har ju berättat för mig, svarade Jacob.
- Just det ja.. svarade Annie.
- Men berätta ändå, sa Jacob uppmanade.
- Innan jag och Eva-Lena hittade smycket, trodde jag det var kört med Shoganan, jag var så rädd! sa Annie och ryste.
- Aah, det förstår jag, svarade Jacob.
- Just nu pratar jag inte ens med mormor, sa Annie kallt.
- Hon kan ju inte hjälpa att hon inte kan släppa det! sa Jacob.
- Men jag förstår inte varför inte hon kan sluta tänka på det, när både jag och pappa kan det! sa Annie frustrerad.
Jacob svarade inte. De var hemma på gården igen och ställde in hästarna.
Sedan gick de in till festen igen.
Nathalie var tyst mot både Annie och Jacob, innan hon förstod att det var lugnt, och allt var som vanligt igen.
De 3 ungdomarna dansade med varandra, och hade kul, tills det plötsligt knackade på dörren. Annie gick för att öppna.
- Jag ska hämta mina två hästar! sa han barskt.
- Vem är du? frågade hon chockat.
- Rilvar, svarade mannen.
- Vad är det för hästar du pratar om? frågade Annie.
- Flash Dance och Margot, svarade Rilvar.
- Är det du som har misskött dom så? frågade Annie och mannen krypte.
- N..N..e.., stammade Rilvar.
- Jag kan inte ta hand om dem längre, försvarade Rilvar sig.
- Varför vill du då ha tillbaka dem? frågade Annie.
- Inte kan dom väl vara här? frågade han.
- Klart de kan! Jag tar hand om dem, och Flash Dance har stor kapacitet! svarade Annie.
- Säger du det, sa den tjurige mannen.
- Ja! svarade Annie övertygande.
- Om du nu menar det så finns det ju ingen anledning att jag ska ha dom till ingen nytta, du kan få dem, svarade Rilvar.
- Få dem? Det betyder ju otur! svarade Annie förskräckt.
- Jag vill inget ha! sa han och stängde dörren.
Hon stod chockad och stirrade på de andra.
- Jag tror jag just fick två hästar, sa hon och rynkade pannan.
Alla skrattade.
- Du fick en stor julklapp! ropade de andra till henne.
- Vilka fick du? frågade Karin.
- Flash Dance och Margot, svarade Annie.
- Vilka är det? frågade Karin.
- Hästarna jag räddade! sa Annie glatt.
- Jaha, svarade Karin och log mot henne.

Några dagar senare red Annie och Nathalie hem till Rilvars stuga inne i skogen med en stor korg med mat.
- Hittar du dit? frågade Natta oroligt.
- Jadå, svarade Annie för tredje gången.
När de till slut kommit fram, gav Annie tyglarna till Nathalie, och gick själv fram för att knacka på.
- Vad vill du? frågade Rilvar argt.
- Jag skulle bara vilja lämna den här, sa Annie blygt.
- Vad är det för något skräp? frågade han.
- Det är julskinka, vörtbröd, tunnbröd, julskinka, köttbullar och prinskorv! sa Annie och log.
- Jaha, man tackar man tackar, svarade mannen och log ett tandlöst leénde.
- God jul! sa Annie och vände på klacken.
- God jul själv! ropade Rilvar.
Annie och Natta galopperade genom skogen, och allt var som förrut mellan dem.
Flash Dance började flåsa och de väckte Annie till verkligheten igen.
- Flashan har ju inte så bra kondition ännu, sa Annie.
- Det kommer, sa Natta och log.

När de var tillbaka på gården igen, hördes galopperande hovslag från havshagen.
Annie stack ut huvudet, och där sprang Copyright, halt!
Hon sprang honom till mötes och tog tag i hans grimma. Ena frambenet var helt blodigt och det sprutade bara blod.
Hon kved efter andan och Natta kom ut.
- Ring veterinären! skrek Annie. Natta sprang in i huset och ringde genast veterinären.
- Han är påväg! skrek Natta sen.
- Täck över hans ben, stoppa blodflödet! skrek hon sedan.
Annie tog av sig på bar överkropp och lindade sin tröja runt Copyrights ben. Sedan ledde hon honom till boxen för att invänta veterinären.
Veterinären verkade ta sig god tid på det stället han var på.
- Ta det lugnt Annie, sa Lars.
- Ta det lugnt? Min häst kanske har brutit benet och jag ska ta det lugnt? skrek Annie.
Äntligen rullade veterinärens pickup in på gårdsplan.
- Han står där inne, sa Annie snabbt.
Veterinären gick efter Annie med snabba steg.
Hon lindade av tröjan som var helt kladdig av allt blod.
- Det ser inte så bra ut, sa veterinären efter en noggran undersökning.
Det ser ut som om alla senor är av, fortsatte veterinären.
- Säg att du ljuger! sa Annie högt.
- Det här är ingen sak att skoja om, sa veterinären och kollade på henne bakom sina gamla glasögon.
Tårarna började sakta rinna nerför hennes redan blöta kinder.
- Jag tror det bästa är att låta honom somna in, fortsatte veterinären lugnt.
- NEJ! skrek Annie hysteriskt.
- Du kan inte döda honom! sa hon och föll ihop i en hög på stallgolvet.
- Snälla! fortsatte hon.
- Det finns ingenting att göra tyvärr, sa veterinären och kollade på Lars.
- Det kanske är bäst att vi pratar i enrum, sa Lars lugnt.
Annie satt kvar på golvet och hulkade hysteriskt.
- Coppen! snörvlade hon.
Hon reste sig tillsist upp och la armarna kring Coppens hals.
- Gubben, lämna mig inte! sa hon i hans öra.
- Du måste kämpa! fortsatte hon.

- Annie, säg hejdå till Coppen nu, så är det bäst att du går härifrån, sa Lars.
- Jag tänker inte lämna honom! Han ska inte dö, vad ni än säger! sa  Annie häftigt.
- Det är det snällaste för honom, han ska inte behöva lida, sa Lars.
- Snälla! Låt honom leva! sa Annie och snörvlade.
- Nej, det finns inget att göra för honom, gå nu Annie.
Annie sa hejdå, pussade honom på pannan, kramade hans hals, och till slut fick Lars bända loss hennes armar.
- Annie, gör det inte svårare, sa han och kramade henne.
Annie gick sorgset ut genom dörren.
En hög duns lät och Annie förstod att Coppen nu försvann från jordens yta.
- Älskade Copyright K, Jag kommer alltid älska dig! sa hon och tittade mot den mörka himlen.
Lars kom ut och han mötte hennes blick. Annie vände bort blicken, varför var alla emot henne?
Först Eva-Lena, nu hennes egen pappa!

Vad ska nu hända?
Snart är det NYÅRSAFTON.
GOTT NYTT ÅR ALLA :D

Annie vaknade tidigt på julaftons morgon.
Hon slängde undan täcket och tog på sig ett par mjukisbyxor som låg slängda över en stol. Hon drog på sig en tjock tröja och sprang ut i köket. Det var ingen annan än hon uppe.
I fruktkorgen låg det massa röda äpplen som Annie snappade åt sig.
Hon gick ut i den mörka morgonen. Snöflingorna föll långsamt ner från himlen och la sig på marken.
Annie gick in i stallet och tände lampan. Hästarna som låg ner, reste sig och skakade på sina stora kroppar.
Stallet var inrett i en hel rad olika julgransglitter, julgranskulor och julbelysning.
Annie gick fram till foderkammaren och delade ut deras frukost delikatesser. I Bettans, Copyrights och Shoganans hink la hon ner ett stort rött äpple var. Snabbt var det ett lugn över hela stallet.
Efter att hästarna i boxstallet hade fått sin frukost, var det hästarna i spiltstallet som skulle ha frukost.
I spilstallet stod valacken som Annie räddat igår, även Victor och shettisarna Pepsi och Farina. Farina var Annies allra första ponny, som nu var pensionerad och bara gick i hagen och skrotade. Valacken höjde huvudet när Annie kom in, han mullrade välkomnande. Han spetsade öronen när Annie skramlade med havren. Annie la ner extra mycket mat till honom, så han skulle få upp hullet. Efter en stund var det tyst även där. Och när alla hästar fått sitt kraftfoder delade hon ut höet. När allting var klart gick hon in i huset, och ännu hade ingen vaknat.
Annie tog fram ris alá malta, vörtbröd och tunnbröd, ost, smör och julskinka. När allt var klart, vaknade resten i huset. Jacob, Rebecka, Ulrika, Eva-Lena, Lars, Therese och Karin kom in i köket. Allihopa satte sig vid matbordet och alla pratade i mun på varandra. 
- God jul alla! skålade Lars med glögg i handen. 
Alla skålade högljutt och snart var maten uppäten.
- Nej vad säger ni ungdomar, är det inte dags att göra lite stalljobb? frågade Lars och dukade av sin tallrik. 
De nickade och dukade av de med, Eva-Lena, Karin och Ulrika satt kvar och pratade medan resten gick ut till stallet.
Annie, Jacob och Rebecka satte igång med att mocka, medan Lars och Therese gjorde vatten och höpåsar.

Efter två timmar var stallet klart, och den nyfallna snön låg mjukt och fint på marken.
- Aldelles perfekt väder att rida ut i, sätt igång ni bara! sa Lars när han såg deras längtande ögon.
Ungdomarna hurrade och började genast att borsta hästarna de skulle rida.
Annie stod och tvekade mellan Shoganan och Copyright, men bestämde sig till sist för Shoganan. 
Innan de sadlade släppte de ut resten av hästarna i hagarna. De glada hästarna sprang fram och tillbaka, de bockade och busade. Annie njöt av synen av de galna hästarna. Det är verkligen inte alla hästar som har det så! tänkte hon.
De sadlade hästarna och red iväg två och två.
Annie red i täten med Jacob bredvid sig.
- Ser du fram emot julfesten ikväll? frågade han henne.
- Ja verkligen! svarade Annie och tänkte på kvällens fest, alla nära och kära var inbjudna.
Jacob log mot henne och Annie besvarade leéndet.
- Eh, jo.. Jag har ett förslag var vi kan rida, ropade Annie bak i ledet.
- Vart? frågade Rebecka.
- Till ett ödetorp i skogen inte alls långt härifrån, det finns riktigt härliga galoppvägar där, lockade Annie.
- Visst! svarade Therese.
- Jag hänger på, svarade Jacob.
Rebecka suckade.
- Okej då! svarade hon.
Annie styrde Shoganan mot skogen och in på stigen som hon ridit igår.
Efter 10 minuter kom den härliga galoppstigen hon hade berättat om.
- Galopp! ropade Jacob och drog ifrån Annie och de andra.
De andra var inte långt efter att hänga med i svängarna.
Alltför snabbt tog galoppvägen slut och de var framme vid ödetorpet.
- Vad skulle du fixa? frågade Jacob.
- Håll Shoganan, sa Annie och ignonerade Jacobs fråga.
Jacob sträckte fram handen och tog Shoganans tyglar.
Annie smög fram till torpet, tittade in genom fönstret.
Hon gick fram till dörren och öppnade den.
Hon tittade bakom sig, och såg Jacobs förvånade min.
- Det är lugnt! ropade hon tillbaka för att lugna både sig själv och hennes kompisar.
Annie gick in utan att stänga dörren efter sig. Hon visste inte varför hon skulle tillbaka hit, men någonting sa henne att hon kunde få veta mer om valacken här. Annie kollade genom byrålådor och hyllor.
Hon insåg att det fanns en övervåning och gick försiktigt upp.
Där fanns det fler hyllor och byrålådor att kolla igenom.
Hon hittade det hon sökte, ett hästpass som det stod "Flash Dance" på.
"Flash Dance", hon smakade på namnet. Det var det som fuxen hette.
Hon öppnade passet, såg härstämningen, året han var född och mycket mer.
- Vem där? hördes en krasslig röst.
Annie spände sig, sprang nerför trappan och ut genom dörren.
Efter henne kom en mycket gammal gubbe.
- Vem är du? frågade han igen.
- Jag, jag heter Annie, svarade Annie.
- Vad vill du? frågade han surt.
- I..Inget.. svarade Annie och sprang bort till de andra.
Dörren smälldes igen och de andra kollade förvånat på henne.
- Vad var det där? frågade Rebecka.
- Jag har hittat en häst, en sån fin häst som jag aldrig någonsin har sett tidigare.
En storhäst, valack, och fux med bläs. Jag kände på mig att mer information om honom kunde jag hitta här. Jag vet inte varför, men jag fick bara en sån känsla!
Jacob skakade på huvudet.
- Du är ju inte klok!
- Jag känner på mig att det finns fler hästar här, och de är vanvårdade! Ni ska bara se hur Flash Dance ser ut! Han är så mager! Kan någon följa med mig in i stallet? bad Annie.
- Jaja, håll hästarna Rebecka och Therese, sa Jacob och hoppade av Baylight.
Han gick efter Annie in i stallet.
- Här stod Flash Dance, pekade Annie och gick vidare.
- Det är en till häst här! sa Jacob högt.
- Jag sa ju det, en fjording, sa Annie när de kom närmare.
- Men varför har gubben en massa hästar? frågade Jacob.
- Hur ska jag veta det? Han kanske har stulit dem, fråga inte mig! svarade Annie och gick fram till fjordingen.
Det var första gången i hela Annies liv som hon hade sett en smal fjording.
- Han är ju bara skinn och ben! påpekade Jacob.
- Då ska du ju ta och se Flashan! sa Annie och band loss fjordingen.
- Vad gör du? frågade Jacob förvånat.
- Ja, jag tänker då inte lämna honom här om du hade trott det, svarade Annie och knuffade undan Jacob för att komma fram.
Jacob kollade efter sin kusin.
Är hon inte riktigt klok? tänkte han.
Annie tog Shoganans tyglar och höll fjordingen som handhäst.
Jacob kom snabbt efter på Baylight. På hemfärden var det en tryckt stämning och Annie red själv i täten med fjordingen tätt intill.
Snart var de hemma igen, och Annie ställde in Shoganan i sin box, sadlade av honom och tog sedan hand om fjordingen.
Hon gav honom mat och vatten. Sedan tog hon hand om Shoganan igen. Hon borstade av honom och gick sedan in i huset.
Alla ungdomar satt samlade med Lars, Karin och Eva-Lena.
- Annie, berätta vad du håller på med! Du kan ju inte bryta dig in i ett hus, sno ett pass och dessutom har du nu tagit två hästar! skällde Lars.
- Menar du på fullaste allvar att jag skulle låta hästarna stå där och svälta ihjäl? Menar du det? tjafsade Annie emot.
- Självklart inte, men vi har ju ingenting med den gubben att göra vad han gör med sina hästar och inte, sa Lars.
- Kan hon inte få ha kvar dom tills vi har fått svar från polisen? bad Jacob
- Gubben kanske inte ens saknar dem, sa Therese.
- Klart att han saknar sina hästar, fuxen ser ju ut att vara värd flera tusen! tjatade Karin emot.
- Okej, vi har kvar dem tills polisen har rett ut det här, men du får ta hand om dom själv Annie, sa Lars strängt.
- Självklart! svarade Annie och log glatt.
Efter samtalet satte de sig ner och åt julmiddag.

Efter middagen var det julklapps dags, och Jacob satte på sig tomtedräkten och tomtemasken.
Han delade ut julklappar och sedan var det dags att öppna dem.
Annie öppnade sina paket och blev överlycklig över den nya hoppsadeln till Shoganan.
- TackTackTackTackTack! ropade hon och kramade sina föräldrar.
De log mot henne.
- Nej flickor och pojkar, nu är det dags för mig och Karin att åka! sa Lars.
Lars och Karin hade åkt till stan, och haft julmys för sig själva i några timmar efter julklappsutdelningen så länge Annie kunde minnas.
De kramade varandra God Jul och sedan åkte de hemifrån.
De andra satte sig vid TV:n och kollade på Grinchen.
Eva-Lena gick och satte sig bredvid dem.

När Lars och Karin kommit till stan gick de till den vanliga julpuben, Last Christmas.
De satte sig vid ett av borden och beställde öl till Lars och glögg till Karin.
Lars märkte inte att han var iaktagen hela tiden.
- Jag ska bara ta en nypa frisk luft! sa Lars och gick ut från den rökiga puben.
Mannen som kollade på Lars hela tiden följde efter.
Han hoppade på honom bakifrån.
Han slog honom i magen, och i ansiktet.
Karin som kom ut ringde genast till polisen.
Polisen kom och grep mannnen.
Karin fick köra Lars till akuten. De konstaterade att ingenting allvarligt hade hänt. Det var bara näsblod.

På polisstationen förhörde poliserna mannen genast.
- Berätta nu allt från början, hel sanning! sa de bestämt.
Plötsligt började mannen gråta.
- Jag vill så gärna ge henne allting, men det går bara inte.. började han.
- Fortsätt, manade poliserna på.
- Och när Lars Olsson kunde ge sin familj allt som de ville ha, han fick mitt jobb som stallchef för 20 år sedan på Stall Wilderhood. Det blev det droppen för mig. Han ger sin dotter Annie Olsson en massa hästar, och jag kan inte ens ge min dotter en ordentlig utbildning, sa mannen. Han grät floder vid det här laget.
Poliserna kollade på varandra.
- Vad ska vi göra? frågade en av poliserna..

Läs mer om stuteri fyrklövern del 20 :)
 
Bilden är när jag(Amanda) som rider Trevina på bilden och
Patricia åker efter! Det var jättekul att tolka. :)