Vad har hänt?
Nathalie och Annie har bråkat, men har till slut börjat lösa det.
Annie har haft en hårdkörning med lillebror Philip, och stallbarnen Amanda Patricia Linn och Sandra i gymkhana inför en viktig tävling.
Efter träningen släpper hon ut Shoganan och Copyright i hagen närmast kyrkan.
Det skulle hon aldrig ha gjort, för hon skulle ångra det dagen efter.

Vad som hände i hagen den där natten är det ingen annan än Shoganan som vet.
Hur han plötsligt blev så förändrad, så vild och galen..

Annie vaknade tidigt på morgonen och bestämde sig för att ta in sina två hästar som hade gått ute.
Hon tog på sig sina stallkläder och gick ut. Hon såg Copyright gå närmast grinden, och ovanligt nog, Shoganan som alltid stod i närheten av Coppen, stod nu allra längst bort i hagen, närmast kyrkan. Annie ropade på honom, och han brukade alltid lyssna på hennes röst. Nu reagerade han inte. Han stod som fastfrusen i marken och hade huvudet högt.
Annie gick fram till Shoganan och försökte få honom att reagera på hennes röst. Det gick inte att få kontakt. Plötsligt skriade han till och stegrade sig.
- Vad är det med dig Shoganan? sa hon lågt.
Hon sträckte sig snabbt upp och fick tag i grimman när hans hovar äntligen nådde marken.
Detta började bli kusligt, det var inte likt Shoganan att göra sådär. Hon satte fast grimmskaftet och tog sedan tag i Copyright och ledde in dom i stallet. När hon släppte in dom i deras boxar såg hon det!
Shoganan hade lång man och större huvud! Den här hästen var inte Shoganan, hon som ryckte hans man bara några dagar tidigare! Hon gnuggade ögonen och tittade igen. Jo, den här hästen hade lång man.
Hon stängde boxdörren och medan hon sadlade en av hennes familjs hästar, som hette Gucci kunde hon inte få bilden ur huvudet en enda gång.
Hon skulle rida till sin mormor, Eva-Lena som bodde i en stuga någon kilometer därifrån. Om någon kunde hjälpa henne med att förstå vad som var konstigt med Shoganan så var det hon. Hennes mormor kunde nämnligen tala med djuren, tyvärr var det ingen mer än Annie som trodde på sin mormor och därför var så många rädda för henne. Barnen i stallet gömde sig när hon kom, och om hon pratade med dem såg man skräcken i deras ögon. Annie band fast Gucci i ett av träden bredvid sin mormors stuga och gick för att knacka på. 
Eva-Lena öppnade dörren och log glatt åt sitt barnbarn. 
- Kom in kära barn, sa hon och steg åt sidan. 
Annie gick in genom dörren och kastade en blick på Gucci. 
- Jag kan inte stanna så länge, annars sliter sig Gucci, sa Annie till sin mormor. 
Hon nickade och satte sig i soffan framför den öppna spisen. Hon klappade på en plats bredvid sig.
- Kom hit och säg vad det är du vill prata om, sa hon.
- Hur visste du att det var något jag ville prata om? frågade Annie.
- Jag ser det på dig.
Annie satte sig i soffan och började berätta om hur konstigt Shoganan hade betett sig tidigare idag, hur han hade stegrat sig när hon skulle leda honom och så vidare. Hennes mormor lyssnade noga på vad Annie hade berättade.
- Det börjar bli sent, jag följer med dig tillbaka till gården och tar en titt på Shoganan, sa hennes mormor.
Annie nickade och tog på sig sina skor igen. Hennes mormor tog på sig varma kläder och skor. Sedan gick de ut till Gucci igen. Annie satt upp och skrittade bredvid sin mormor.
De kom snabbt tillbaka till gården igen och medan Annie skyndade sig att ta hand om Gucci var Eva-Lena inne hos Shoganan. När Annie kom och ställde sig vid boxen och tittade på såg hon att Shoganan inte var intresserad alls.
- Jag förstår vad du menar, jag får ingen kontakt med honom, sa Eva-Lena.
Annie nickade och öppnade boxdörren.
- Kolla hans huvud, det är så stort! Så har det inte varit förrut, och ögonen, de är helt vilda, sa Annie sorgset.
- Kom nu Annie, vi går in och sätter oss så ska jag berätta vad jag tror har hänt, sa hennes mormor och tog hennes hand. De stängde boxdörren och gick in i huset. Hennes mormor gick längs bokhyllorna inne i stora salen och tog till slut fram en tjock dammig bok.
Hon bläddrade i den och till slut satte hon sig i soffan bredvid Annie.
- Jo, det sägs att det är en spökhäst som springer längs Skråns bankar vid denna tiden på året. Ska jag läsa högt? frågade hennes mormor.
Annie nickade och lyssnade intresserat på. 
- När fullmånen lyser den 26 Maj då kommer hästen och dess ryttare galopperandes från Marstrand till kyrkan. Det är en lång bit, och en sån ritt i full galopp utan mat och vatten, klarade sig inte hästen. Ryttaren var en fånge som hade rymt från fängelset på Marstrands fästning. Året var 1689 och den vita hästen var ett benrangel redan från början. När den tappre hästen och dess ryttare till slut nådde kyrkan, föll hästen livlöst ihop. För att hedra denna modiga häst blev den inmurad i kyrkan.  Hennes mormor slutade läsa och vände boken för att visa bilden. Annie drog efter andan. Ett stort huvud och lång man!
Hennes mormor nickade.
- Är det möjligt..? frågade Annie förskräckt.
- Ja, det är sant.. Jag har själv sett den, och din vite häst är ett levande bevis på det..

 shoganan... eller?