Stuteri Fyrklövern Del 36
Tack Linn Wing som har skrivit avsnitt 36 :D <3<3
Ett asbra avsnitt! <3
Annie drömde mardrömmar hela natten...
Skulle hon någonsin hitta Flashan igen? Eller var han borta förevigt? Kanske var han på samma ställe som Copyright? Att inte veta någonting gjorde Annie om möjligt ännu oroare..
Dagen därpå när Annie vaknade var hon fortfarande chockad, tankarna for runt i huvudet.
Skulle hon få tillbaka sin älskade ponny?
Var befinner han sig och vem var flickan?
Annie började tvivla på att hon aldrig skulle få se sin älskade ponny igen!
Efter en stunds funderande gick ner för att äta frukost, lite gröt fick det bli,men hon bara
satt och pillade i maten.Hon sprang upp och drog på sig sina kläder snabbt, just nu
ville hon verkligen inte prata med någon, inte ens sin pappa.
Annie smög ner för trappan men just då ser hon sin pappa i dörren.
- Hej Annie! Har du sovit gott? frågade han vänligt.
Annie bara munlade lite om att hon hade bråttom och gick med raska steg ut i stallet.
Hon hoppades verkligen att få se Flashan stående i sin spilta och gnägga när hon kom.
Annie sjönk ihop i hans spilta, och tårarna rann.
Först Coppen och nu det här!
Nu kom Eva-lena in i stallet, Annie tittade på henne.
Hon visste att Eva-Lena visste exakt hur hon kände.
Annie behövde inte säga någonting!
Plötsligt hörde Annie röster utanför stalldörren.
Hon hade helt glömt av att stallbarnen skulle komma!
Åhnej tänkte Annie, hon skulle aldrig hinna springa och gömma sig! Likaväl att berätta nyheterna för stallbarnen..
-Hej Annie, ropade Patricia glatt
-Hej Annie, kom Amanda och hennes svarta hund Tiffany.
Annie bad dem komma och sätta sig brevid henne och sedan sa hon det bara rakt ut.
- Flashan är borta, sa hon och tårarna började att rinna igen.
Sedan sprang hon bara rakt ut ur stallet och upp till huset.
Lars mötte henne i dörren.
- Annie jag vet att det är jobbigt men du måste ta dig samman! sa hennes pappa och såg bestämd ut.
-PAPPA! Fattar du inte min häst är borta och tänk om han inte lever! sa Annie och grät.
En dum liten tjej har snott min häst, och du bryr dig inte ett skit!
- Okej Annie vi åker ut och letar, ta bara på dig ordentligt med kläder för det ska bli snö kaos nu!
Lars och Annie åkte ut och letade men vad kommer hända nu?
Spännande fortsättning i avsnitt 37! :)
Ett asbra avsnitt! <3
Annie drömde mardrömmar hela natten...
Skulle hon någonsin hitta Flashan igen? Eller var han borta förevigt? Kanske var han på samma ställe som Copyright? Att inte veta någonting gjorde Annie om möjligt ännu oroare..
Dagen därpå när Annie vaknade var hon fortfarande chockad, tankarna for runt i huvudet.
Skulle hon få tillbaka sin älskade ponny?
Var befinner han sig och vem var flickan?
Annie började tvivla på att hon aldrig skulle få se sin älskade ponny igen!
Efter en stunds funderande gick ner för att äta frukost, lite gröt fick det bli,men hon bara
satt och pillade i maten.Hon sprang upp och drog på sig sina kläder snabbt, just nu
ville hon verkligen inte prata med någon, inte ens sin pappa.
Annie smög ner för trappan men just då ser hon sin pappa i dörren.
- Hej Annie! Har du sovit gott? frågade han vänligt.
Annie bara munlade lite om att hon hade bråttom och gick med raska steg ut i stallet.
Hon hoppades verkligen att få se Flashan stående i sin spilta och gnägga när hon kom.
Annie sjönk ihop i hans spilta, och tårarna rann.
Först Coppen och nu det här!
Nu kom Eva-lena in i stallet, Annie tittade på henne.
Hon visste att Eva-Lena visste exakt hur hon kände.
Annie behövde inte säga någonting!
Plötsligt hörde Annie röster utanför stalldörren.
Hon hade helt glömt av att stallbarnen skulle komma!
Åhnej tänkte Annie, hon skulle aldrig hinna springa och gömma sig! Likaväl att berätta nyheterna för stallbarnen..
-Hej Annie, ropade Patricia glatt
-Hej Annie, kom Amanda och hennes svarta hund Tiffany.
Annie bad dem komma och sätta sig brevid henne och sedan sa hon det bara rakt ut.
- Flashan är borta, sa hon och tårarna började att rinna igen.
Sedan sprang hon bara rakt ut ur stallet och upp till huset.
Lars mötte henne i dörren.
- Annie jag vet att det är jobbigt men du måste ta dig samman! sa hennes pappa och såg bestämd ut.
-PAPPA! Fattar du inte min häst är borta och tänk om han inte lever! sa Annie och grät.
En dum liten tjej har snott min häst, och du bryr dig inte ett skit!
- Okej Annie vi åker ut och letar, ta bara på dig ordentligt med kläder för det ska bli snö kaos nu!
Lars och Annie åkte ut och letade men vad kommer hända nu?
Spännande fortsättning i avsnitt 37! :)
Stuteri Fyrklövern Del 35
Annie sprang förgäves på stigen där Flashan just hade försvunnit.
Mörkret föll snabbare och snabbare, Annie sprang.
Plötsligt stannade hon, hennes hjärta dunkade hårt innanför bröstet.
Hon flämtade, och satte sig på en stubbe vid sidan av den obektanta stigen.
Annie såg sig omkring, hon kände inte igen sig.
De gamla välbekanta stigarna var inte i närheten längre.
Var var hon? Hovspåren hade snöat igen, och mörkret var som ett svart täcke runtom henne.
Stjärnorna lyste klart över henne, plötsligt blev Annie rädd. Hon var ensam ute i det kalla mörkret.
Ingen visste var hon var, hur skulle hon hitta hem?
Annie reste sig och sprang i motsatt håll.
På något sätt skulle hon ju ändå hitta hem!
Snön hade snabbt sopat igen hennes spår, så hon gick helt på sina instinkter.
Efter nästan två timmars springning såg hon äntligen ljus framåt stigen.
- Äntligen! sa hon högt till sig själv.
Annie spang långsammare nu, när hon kom närmare kände hon inte alls igen husen.
- Var är jag? sa hon förtvivlat.
Efter en stunds andning gick hon snabbt fram till ett litet gult hus för att be att få låna telefonen.
Dörren öppnades av en mycket gammal tant.
Annie svalde.
- Hej, jag har gått vilse, och jag undrar om jag skulle kunna få låna din telefon för att ringa hem? frågade Annie vänligt.
Tanten granskade henne från topp till tå, rynkade på pannan när hon såg hennes kläder.
Utan ett ord stängde hon igen dörren framför näsan på Annie.
Annie gapade chockat.
Hon gick till nästa hus. Ingen öppnade, och Annie kände tårarna stiga i ögonen på henne.
Det tredje huset var ett stort rött hus. Annie knackade försiktigt.
En ung tjej öppnade dörren.
- Hej, jag skulle vilja be om att få låna telefonen, bad Annie och log försiktigt.
Tjejen log vänligt.
- Självklart! Kom in! Tjejen backade och visade Annie telefonen.
Annie slog hennes pappas nummer, och han svarade på första signalen.
- Var är du! frågade Lars upprört.
- Jag vet inte, jag är hos en tjej någonstans, jag har gått i nästan över två timmar! sa Annie uppgivet.
- Hammarby! ropade tjejen ifrån köket.
Annie tackade.
- Jag är i Hammarby, sa Annie och lät förvirrad.
Hennes pappa mumlade i telefonen.
- Stanna där du är om det går bra, jag åker med en gång, sa Lars.
Annie la på luren.
- Pappa är påväg, men är det okej om jag stannar här tills han kommer? frågade Annie och rodnade.
Tjejen nickade och log.
- Vill du ha te? frågade hon vänligt.
Annie nickade.
- Jättegärna! svarade hon.
Efter ett tag kom Lars in till huset.
- Tack så jättemycket för allt! sa Annie och gick efter Lars ut i bilen.
Annie fick berätta hela historien.
- Men var är Flashan? frågade Lars undrande.
- Det var någon liten skitunge som drog av mig ifrån honom och galopperade iväg! sa Annie.
Lars stirrade på henne.
- Jag vet, hel konstigt! sa Annie och suckade.
När Annie väl den kvällen gick och lade sig, omgavs hon av oroliga drömmar.
Var befann sig hennes häst?
Skulle han komma tillbaka? Och vad ville flickan?
Det får du veta i avsnitt 36!
Hjälp vad jag har tappat läsare alltså :o
Kanske dags att sluta? .. :(
Mörkret föll snabbare och snabbare, Annie sprang.
Plötsligt stannade hon, hennes hjärta dunkade hårt innanför bröstet.
Hon flämtade, och satte sig på en stubbe vid sidan av den obektanta stigen.
Annie såg sig omkring, hon kände inte igen sig.
De gamla välbekanta stigarna var inte i närheten längre.
Var var hon? Hovspåren hade snöat igen, och mörkret var som ett svart täcke runtom henne.
Stjärnorna lyste klart över henne, plötsligt blev Annie rädd. Hon var ensam ute i det kalla mörkret.
Ingen visste var hon var, hur skulle hon hitta hem?
Annie reste sig och sprang i motsatt håll.
På något sätt skulle hon ju ändå hitta hem!
Snön hade snabbt sopat igen hennes spår, så hon gick helt på sina instinkter.
Efter nästan två timmars springning såg hon äntligen ljus framåt stigen.
- Äntligen! sa hon högt till sig själv.
Annie spang långsammare nu, när hon kom närmare kände hon inte alls igen husen.
- Var är jag? sa hon förtvivlat.
Efter en stunds andning gick hon snabbt fram till ett litet gult hus för att be att få låna telefonen.
Dörren öppnades av en mycket gammal tant.
Annie svalde.
- Hej, jag har gått vilse, och jag undrar om jag skulle kunna få låna din telefon för att ringa hem? frågade Annie vänligt.
Tanten granskade henne från topp till tå, rynkade på pannan när hon såg hennes kläder.
Utan ett ord stängde hon igen dörren framför näsan på Annie.
Annie gapade chockat.
Hon gick till nästa hus. Ingen öppnade, och Annie kände tårarna stiga i ögonen på henne.
Det tredje huset var ett stort rött hus. Annie knackade försiktigt.
En ung tjej öppnade dörren.
- Hej, jag skulle vilja be om att få låna telefonen, bad Annie och log försiktigt.
Tjejen log vänligt.
- Självklart! Kom in! Tjejen backade och visade Annie telefonen.
Annie slog hennes pappas nummer, och han svarade på första signalen.
- Var är du! frågade Lars upprört.
- Jag vet inte, jag är hos en tjej någonstans, jag har gått i nästan över två timmar! sa Annie uppgivet.
- Hammarby! ropade tjejen ifrån köket.
Annie tackade.
- Jag är i Hammarby, sa Annie och lät förvirrad.
Hennes pappa mumlade i telefonen.
- Stanna där du är om det går bra, jag åker med en gång, sa Lars.
Annie la på luren.
- Pappa är påväg, men är det okej om jag stannar här tills han kommer? frågade Annie och rodnade.
Tjejen nickade och log.
- Vill du ha te? frågade hon vänligt.
Annie nickade.
- Jättegärna! svarade hon.
Efter ett tag kom Lars in till huset.
- Tack så jättemycket för allt! sa Annie och gick efter Lars ut i bilen.
Annie fick berätta hela historien.
- Men var är Flashan? frågade Lars undrande.
- Det var någon liten skitunge som drog av mig ifrån honom och galopperade iväg! sa Annie.
Lars stirrade på henne.
- Jag vet, hel konstigt! sa Annie och suckade.
När Annie väl den kvällen gick och lade sig, omgavs hon av oroliga drömmar.
Var befann sig hennes häst?
Skulle han komma tillbaka? Och vad ville flickan?
Det får du veta i avsnitt 36!
Hjälp vad jag har tappat läsare alltså :o
Kanske dags att sluta? .. :(
Stuteri Fyrklövern Del 34
Bjuder på ett inlägg nu med en gång bara för att jag har varit så dålig på att skriva!
Dagen efter kalaset gick Annie snabbt ut till stallet.
Tjejen som hade varit där några dagar tidigare knackade försiktigt på stalldörren.
- Kom in! ropade Annie undrande.
- Hej! Det är jag, Linn, sa tjejen.
Annie tänkte snabbt efter i minnet.
- Just det ja! Hej! sa Annie glatt.
- Jag fick ha min ponny här för mina föräldrar. De sitter i bilen här utanför, sa Linn.
Annie nickade.
- Ska vi gå in och prata med pappa? frågade Annie.
- Ja gärna, om du inte är upptagen, sa Linn.
Annie skakade på huvudet och gick ut genom dörren.
Linn sa till sina föräldrar och tillsammans gick de in i huset.
Lars satt vid köksbordet och drack kaffe.
- Hej, det här är Linn och hon vill ha sin ponny här, sa Annie och satte fram två kaffekoppar och ett saftglas på bordet.
- Sätt er, sa Lars snällt.
Mamman, Pappan och Linn satte sig på kökstolarna.
- Jag heter Hans och vi söker ju då stallplats till Linns b-ponny Beeke, berättade han.
Lars nickade.
- Det kostar ju då 1500 i månaden att ha ponnyn här, då ingår insläpp, utsläpp, fodringar, mockning, ridning närsom i ridhusen och paddock, användning av allt material, foder och täckesbytning, så iprincip är det ingenting ni behöver göra, mer än foderblandning och ridning, sa Lars.
- Det låter ju underbart, svarade mamman.
Linn log med hela ansiktet.
- Är ni intresserade? frågade Lars.
De nickade.
- Då ska jag hämta kontraktet, sa Annie och sprang iväg till kontoret.
Annie var snart tillbaka med kontraktet, som Hans snabbt läste igenom innan han skrev på.
- Går det bra att Beeke flyttar in redan idag? frågade Lena, Linns mamma.
- Självklart, ni får gå ut och välja box, sa Lars.
Annie följde med Hans, Lena och Linn ut till stallet igen. Och Annie visade vilka boxar som var lediga.
- Den här ser bra ut Linn, sa Hans.
Linn nickade.
- Kan vi ta den här? frågade hon.
- Japp! svarade Annie.
Annie visade familjen runt i stallet.
- Herregud vilket fint stall, bra hagar verkar ni ha också, sa Lena med ett förvånat uttryck.
- Tack, min familj har lagt ner massor med pengar på att gården ska vara så bra som möjligt, sa Annie stolt.
- Men nu måste vi åka och packa ner Beekes grejer, och så ses vi snart igen, sa Linn.
Annie nickade.
- Hejdå! sa hon och gick in i stallet.
Hon sadlade Flashan och red iväg i skogen.
Hon var omedveten om vad som igentligen fanns bakom henne.
Något som rörde sig så tyst som det bara var möjligt.
När prasslet nådde Annies öron spände hon sig.
Vad var det? tänkte hon skräckslaget.
Lugn,lugn, ekade i hennes öron.
Plötsligt dök en människa upp precis framför Flashans ben.
Han satte sig på bakhasorna och Annie stirrade chockat framför sig.
- Du tror allt att du är så j*kla bra va! skrek tjejen upphetsat.
- Vad menar du? frågade Annie förvånat.
Tjejen hade fått röda fläckar av sin ilska på halsen.
- J*kla rikemansbarn! Du har hur många hästar som helst i ditt stall, men självklart ska du ha den hästen jag har velat ha hur länge som helst! Tjejen gick ilsket runt till Annies högra sida.
Hon tittade Annie hotfullt i ögonen.
- Jag har inte tagit Flashan, sa Annie iskallt och stirrade på den tykna tjejen.
- Det säger jag inte, sa hon vasst.
Ett plötsligt ryck i högerbenet gjorde att Annie helt tappade balansen.
Hon gled snabbt av Flashan.
Tjejen skrattade hotfullt.
- Vad gör du? skrek Annie argt.
- Tar tillbaka min häst, sa hon och hoppade smidigt upp på Flashan. Hon satte hälarna i sidorna på honom och galopperade iväg.
- VAD GÖR DU DIN GALNING! skrek Annie efter henne.
Paniken växte, hon var mitt ute i skogen, och ingen visste var hon var.
Hennes häst var bortrövad av någon skitunge, vad skulle hon göra?
Dagen efter kalaset gick Annie snabbt ut till stallet.
Tjejen som hade varit där några dagar tidigare knackade försiktigt på stalldörren.
- Kom in! ropade Annie undrande.
- Hej! Det är jag, Linn, sa tjejen.
Annie tänkte snabbt efter i minnet.
- Just det ja! Hej! sa Annie glatt.
- Jag fick ha min ponny här för mina föräldrar. De sitter i bilen här utanför, sa Linn.
Annie nickade.
- Ska vi gå in och prata med pappa? frågade Annie.
- Ja gärna, om du inte är upptagen, sa Linn.
Annie skakade på huvudet och gick ut genom dörren.
Linn sa till sina föräldrar och tillsammans gick de in i huset.
Lars satt vid köksbordet och drack kaffe.
- Hej, det här är Linn och hon vill ha sin ponny här, sa Annie och satte fram två kaffekoppar och ett saftglas på bordet.
- Sätt er, sa Lars snällt.
Mamman, Pappan och Linn satte sig på kökstolarna.
- Jag heter Hans och vi söker ju då stallplats till Linns b-ponny Beeke, berättade han.
Lars nickade.
- Det kostar ju då 1500 i månaden att ha ponnyn här, då ingår insläpp, utsläpp, fodringar, mockning, ridning närsom i ridhusen och paddock, användning av allt material, foder och täckesbytning, så iprincip är det ingenting ni behöver göra, mer än foderblandning och ridning, sa Lars.
- Det låter ju underbart, svarade mamman.
Linn log med hela ansiktet.
- Är ni intresserade? frågade Lars.
De nickade.
- Då ska jag hämta kontraktet, sa Annie och sprang iväg till kontoret.
Annie var snart tillbaka med kontraktet, som Hans snabbt läste igenom innan han skrev på.
- Går det bra att Beeke flyttar in redan idag? frågade Lena, Linns mamma.
- Självklart, ni får gå ut och välja box, sa Lars.
Annie följde med Hans, Lena och Linn ut till stallet igen. Och Annie visade vilka boxar som var lediga.
- Den här ser bra ut Linn, sa Hans.
Linn nickade.
- Kan vi ta den här? frågade hon.
- Japp! svarade Annie.
Annie visade familjen runt i stallet.
- Herregud vilket fint stall, bra hagar verkar ni ha också, sa Lena med ett förvånat uttryck.
- Tack, min familj har lagt ner massor med pengar på att gården ska vara så bra som möjligt, sa Annie stolt.
- Men nu måste vi åka och packa ner Beekes grejer, och så ses vi snart igen, sa Linn.
Annie nickade.
- Hejdå! sa hon och gick in i stallet.
Hon sadlade Flashan och red iväg i skogen.
Hon var omedveten om vad som igentligen fanns bakom henne.
Något som rörde sig så tyst som det bara var möjligt.
När prasslet nådde Annies öron spände hon sig.
Vad var det? tänkte hon skräckslaget.
Lugn,lugn, ekade i hennes öron.
Plötsligt dök en människa upp precis framför Flashans ben.
Han satte sig på bakhasorna och Annie stirrade chockat framför sig.
- Du tror allt att du är så j*kla bra va! skrek tjejen upphetsat.
- Vad menar du? frågade Annie förvånat.
Tjejen hade fått röda fläckar av sin ilska på halsen.
- J*kla rikemansbarn! Du har hur många hästar som helst i ditt stall, men självklart ska du ha den hästen jag har velat ha hur länge som helst! Tjejen gick ilsket runt till Annies högra sida.
Hon tittade Annie hotfullt i ögonen.
- Jag har inte tagit Flashan, sa Annie iskallt och stirrade på den tykna tjejen.
- Det säger jag inte, sa hon vasst.
Ett plötsligt ryck i högerbenet gjorde att Annie helt tappade balansen.
Hon gled snabbt av Flashan.
Tjejen skrattade hotfullt.
- Vad gör du? skrek Annie argt.
- Tar tillbaka min häst, sa hon och hoppade smidigt upp på Flashan. Hon satte hälarna i sidorna på honom och galopperade iväg.
- VAD GÖR DU DIN GALNING! skrek Annie efter henne.
Paniken växte, hon var mitt ute i skogen, och ingen visste var hon var.
Hennes häst var bortrövad av någon skitunge, vad skulle hon göra?
Stuteri Fyrklövern Del 33
Annie vaknade utav att hennes föräldrar, Eva-Lena och hennes kusiner stod vid sängkanten.
- Ja må hon leva, ja må hon leva, ja må hon leva uti hundrade år, sjöng de.
Hon hade helt glömt av att hon fyllde år idag.
Annie satte sig upp i sängen och log glatt åt dem.
De räckte över paket till henne och Annie pillade lyckligt på dom.
Ett paket var litet och smalt, nästan som ett kuvär!
Annie slet upp tejpen och ut ramlade en blankett.
"Du är inbjuden till Lag SM i hoppning"
Annie läste inte mer.
- Ni skojar! Det här är helt sjukt! Annie log överlyckligt.
Efter resten av presentöppningen fick hon frukost och gick sedan ut till stallet för att berätta den goda nyheten för Flash Dance.
- Vi ska tävla Lag SM killen! sa hon och kramade om honom.
Sedan gick hon in till Shoganan och provade det nya silvriga täcket.
Shoganan höjde stolt nacken och viftade på svansen.
Annie tittade nöjt på honom.
- Du är bäst Shoggen! sa Annie och tittade på sin skimmel.
Efter ett par timmar var stallet fullt av tjejer och killar som var där för att ta hand om sina hästar.
De grattade Annie allihop, och några hade med sig mer presenter.
Hon öppnade förväntansfullt paketen.
- Åh tack! Annie luktade på parfymen hon hade fått.
Hon kramade var och en av dem.
- Nästa paket, sa Ida och räckte henne ett kuvär.
Annie vecklade försiktigt upp kuveret.
"Dags för vårstädning! Det fixar vi"
Under var det en bild på stallet.
Annie log mot dom.
- Ni är bara bäst! sa hon och skrattade.
- Nu sticker vi ut och rider, sa hon sedan.
Alla gick till sina hästar, utan Ida som vanligt.
- Shogery bogery tar du om du vill, sa Annie till henne och gick till Flashan.
Ida gick genast till Shoganan och borstade.
Tjugo minuter senare var alla klara för ridturen.
- Tofta rundan? frågade Ida.
Alla nickade och de styrde stegen dit.
När de ridit fram kom de snart till den härliga snöiga ängen som bara ropade : GALOPP!
De fattade galopp och ängen tog alltför snabbt slut.
Ögonen tårades, och Annie log.
Det här var den perfekta dagen.
Om det ändå hade varit Coppen hon red på.
Annie skakade av sig tanken, allt var perfekt.
Coppen hade det bra, hon hade ett nytt stjärnskott.
Copyright skulle alltid ha en stor plats i hennes hjärta, och hon skulle alltid minnas honom, men livet gick vidare.
Hon fick inte deppa ihop och ge plats åt sorgen som var i hennes hjärta.
När ängen var slut kom de snart in på en skogsstig.
- Snälla, kan vi inte galoppera? ropade Patricia.
Annie nickade och ökade farten.
Ett långt led bakom henne red snabbt genom skogen.
När de väl var hemma igen, gjorde de snabbt iordning hästarna för Annie skulle skynda sig in och göra iordning sig inför sitt kalas.
En halvtimme senare kom hennes gäster.
Alla kramade och pussade henne.
- Grattis 16 åringen! sa hennes morfar.
Annie log och kramade honom.
Ett stort bord fylldes med presenter.
Annie såg längtande på dem.
- Först tårta och fika, sedan presenter, viskade Lars och blinkade åt henne när han såg hennes blick.
Annie log kramade om sin pappa.
Hennes kusiner kom inbärandes på ett jättelångt paket.
Annie blinkade förvånat.
- Denna måste du öppna nu Annie, sa Jacob.
Annie gick genast fram till dem. Hon slet av papperet.
Det var ett fotografi.
Annie svalde tungt.
Hon svepte med handen över hästens kolsvarta hårem.
Hon torkade försiktigt bort tåren som rann nerför kinden på honom.
Bilden föreställde Copyright, bara några dagar innan han avlivades.
När han stod i hagen, poserade och med kyrkan i bakgrunden.
Annie log snabbt mot sina kusiner, kramade dom.
Jacob gav Rebecka och Therese en ledsen min.
När Annie kramade Jacob viskade han in i hennes öra:
"Det var inte meningen att göra dig ledsen"
Annie skakade på huvudet.
- Det gör ingenting, det var en jättefin och bra present.
Jag saknar honom bara, svarade Annie och log ansträngt.
Eva-lena räckte sedan snabbt över sitt paket.
Lars nickade mot henne.
Där i låg en helt ny sadel.
- Tack! sa Annie överraskat.
Vad ska hända nu..?
- Ja må hon leva, ja må hon leva, ja må hon leva uti hundrade år, sjöng de.
Hon hade helt glömt av att hon fyllde år idag.
Annie satte sig upp i sängen och log glatt åt dem.
De räckte över paket till henne och Annie pillade lyckligt på dom.
Ett paket var litet och smalt, nästan som ett kuvär!
Annie slet upp tejpen och ut ramlade en blankett.
"Du är inbjuden till Lag SM i hoppning"
Annie läste inte mer.
- Ni skojar! Det här är helt sjukt! Annie log överlyckligt.
Efter resten av presentöppningen fick hon frukost och gick sedan ut till stallet för att berätta den goda nyheten för Flash Dance.
- Vi ska tävla Lag SM killen! sa hon och kramade om honom.
Sedan gick hon in till Shoganan och provade det nya silvriga täcket.
Shoganan höjde stolt nacken och viftade på svansen.
Annie tittade nöjt på honom.
- Du är bäst Shoggen! sa Annie och tittade på sin skimmel.
Efter ett par timmar var stallet fullt av tjejer och killar som var där för att ta hand om sina hästar.
De grattade Annie allihop, och några hade med sig mer presenter.
Hon öppnade förväntansfullt paketen.
- Åh tack! Annie luktade på parfymen hon hade fått.
Hon kramade var och en av dem.
- Nästa paket, sa Ida och räckte henne ett kuvär.
Annie vecklade försiktigt upp kuveret.
"Dags för vårstädning! Det fixar vi"
Under var det en bild på stallet.
Annie log mot dom.
- Ni är bara bäst! sa hon och skrattade.
- Nu sticker vi ut och rider, sa hon sedan.
Alla gick till sina hästar, utan Ida som vanligt.
- Shogery bogery tar du om du vill, sa Annie till henne och gick till Flashan.
Ida gick genast till Shoganan och borstade.
Tjugo minuter senare var alla klara för ridturen.
- Tofta rundan? frågade Ida.
Alla nickade och de styrde stegen dit.
När de ridit fram kom de snart till den härliga snöiga ängen som bara ropade : GALOPP!
De fattade galopp och ängen tog alltför snabbt slut.
Ögonen tårades, och Annie log.
Det här var den perfekta dagen.
Om det ändå hade varit Coppen hon red på.
Annie skakade av sig tanken, allt var perfekt.
Coppen hade det bra, hon hade ett nytt stjärnskott.
Copyright skulle alltid ha en stor plats i hennes hjärta, och hon skulle alltid minnas honom, men livet gick vidare.
Hon fick inte deppa ihop och ge plats åt sorgen som var i hennes hjärta.
När ängen var slut kom de snart in på en skogsstig.
- Snälla, kan vi inte galoppera? ropade Patricia.
Annie nickade och ökade farten.
Ett långt led bakom henne red snabbt genom skogen.
När de väl var hemma igen, gjorde de snabbt iordning hästarna för Annie skulle skynda sig in och göra iordning sig inför sitt kalas.
En halvtimme senare kom hennes gäster.
Alla kramade och pussade henne.
- Grattis 16 åringen! sa hennes morfar.
Annie log och kramade honom.
Ett stort bord fylldes med presenter.
Annie såg längtande på dem.
- Först tårta och fika, sedan presenter, viskade Lars och blinkade åt henne när han såg hennes blick.
Annie log kramade om sin pappa.
Hennes kusiner kom inbärandes på ett jättelångt paket.
Annie blinkade förvånat.
- Denna måste du öppna nu Annie, sa Jacob.
Annie gick genast fram till dem. Hon slet av papperet.
Det var ett fotografi.
Annie svalde tungt.
Hon svepte med handen över hästens kolsvarta hårem.
Hon torkade försiktigt bort tåren som rann nerför kinden på honom.
Bilden föreställde Copyright, bara några dagar innan han avlivades.
När han stod i hagen, poserade och med kyrkan i bakgrunden.
Annie log snabbt mot sina kusiner, kramade dom.
Jacob gav Rebecka och Therese en ledsen min.
När Annie kramade Jacob viskade han in i hennes öra:
"Det var inte meningen att göra dig ledsen"
Annie skakade på huvudet.
- Det gör ingenting, det var en jättefin och bra present.
Jag saknar honom bara, svarade Annie och log ansträngt.
Eva-lena räckte sedan snabbt över sitt paket.
Lars nickade mot henne.
Där i låg en helt ny sadel.
- Tack! sa Annie överraskat.
Vad ska hända nu..?
Help! I NEED SOMEBODY
är galen i att ha en sån grejj där uppe längst upp i inläggen.
SKA JAG HA DET ELLER INTE?
jag behöver hjälp, så snälla bestämm :)
komenteraaa..
