Stuteri Fyrklövern

Annie har, trots att Jacob gjorde illa sin ponny med flit, varma känslor för honom. Dessutom tog Jacob Bettan ur stallet och tog henne till en healing tant. Annies känslor är som bortblåsta och hon känner bara sig arg mot honom...

Rebecka sprang ikapp Annie.
- Vart var hon? frågade hon andfått.
Annie svarade inte, hon bara gick.
Rebecka var tyst och gick bredvid sin kusin.

Jacob kom springande långt efter. Han ropade på Annie och Rebecka, men de hörde inte, eller så lyssnade de inte. Han insåg att han hade gjort fel som tog Bettan utan att fråga, men han visste också att Annie hade förbjudit honom att komma i närheten av Bettan isåfall. Det var säkrast att göra såhär. Nu hade han skuldkänslor över vad han gjort, men kom inte på hur han skulle kunna göra Annie glad igen. Bettan var ju tillbaka, och hon levde. Men hur skulle det gå till att hon tyckte om honom igen? Han stannade och skakade på huvudet. Livet var värdelöst!

Annie ledde in Bettan i boxen, fortfarande under tystnad. Hon tog av grimman och kollade på hennes öga igen. Det vita var borta! Hon viftade försiktigt framför Bettans öga, hon reagerade! Bettan var inte blind längre! Annie gav Bettan en kram och hoppade glatt ur boxen. Jacob kom ingående i stallet. Annie hade inget hat längre. Hon stängde boxdörren och gav honom en kram.
- Förlåt att jag var så dum, tack så jättemycket för att du gjorde som du gjorde.
Jacob blev generad, han mumlade och gick fram till Bettans box. Hon såg glatt på honom.
Innan Annie glömde av det ropade hon "Jacob!"
Han vände sig om och Annie gick fram till honom.
- Jag såg ju dig med Baylight för några dagar sedan, varför gjorde du som du gjorde? *frågade hon.
Hon såg framför sig hur Jacob hade slagit till Baylight, flera gånger i rad. Trots att Annie försökte få Jacob att sluta, gick det inte att få kontakt med honom!
(* Stuteri Fyrklövern Del 6 & 7)
Jacob hade plötsligt svarta ögon. Han såg på henne och Annie rös.
- Jag har inte haft det så lätt du, och detta har du inte med att göra. Det är inte direkt så att jag har valt att rida, utan jag har blivit tvingad. Nöj dig med det du, annars blir det inte roligt. Jacob vände sig om igen och klampade ut ur stallet.
Annie som just trott de skulle bli vänner igen, så hände detta! Vad var detta för människa igentligen?
Hon gick in i huset och där satt hennes mormor och pratade med Ulrika.
Ulrika, som alltid var lika välklädd vilken tid på dygnet det än var, klappade på stolen bredvid sig.
Annie satte sig där, och gick rakt på sak.
- Varför är Jacob så konstig?
Ulrika satte handen för munnen och drog efter andan.
- Hur kan du säga något sådant om min son?

SPÄNNANDE FORTSÄTTNING I STUTERI FYRKLÖVERN DEL 12! :)
haha, kanske lite konstigt slut men what ever (:

Annie rusade hysteriskt runt i stallet och skrek efter Bettan. Lyckligtvis var inga hästar inne så de stördes inte av hennes rop. Rebecka kastade sig hastigt över Shoganans boxdörr, för Annie hade i paniken glömt stänga den, och hästen var påväg ut. Rebecka stängde dörren och gick för att se hur de var med Annie.

Eva-Lena satt vid köksbordet och anade ingenting när plötsligt dörren rycktes upp. Kaffekoppen hon hade i sin hand vältes ut över den vita duken. Eva-Lena muttrade surt men tittade sedan upp för att se vem det var.
Annies ögon var helt söndergråtna och hennes kinder var röda. Eva-Lena flög upp och satte Annie på en stol. Hon tog fram en kopp te till Annie och satte sig sedan mitt i mot henne. Hon sköt undan kaffekoppen och tittade på sitt barnbarn. Annie berättade att Bettan var borta, hon hade inte hittat henne någonstans! Plötsligt hördes ett brak bakifrån och både Annie och Eva-Lena ryckte till. Där stod Jacob, helt nyvaken. Och trots sitt hat mot honom, kände hon ett uns av lycka att se honom. Hon rättade till håret och fyrade av ett litet leende. Han nickade mot henne och sa något i stil med god morgon. Annie vände sig mot sin mormor och såg hennes bekymrade min.
Annie gick ut igen och ropade och letade efter Bettan. Ingen ponny någonstans!
Hon sjönk förtvivlat ner i mossan och hon grät tyst. Plötsligt bröts en kvist. Där kom en person med en luva över ansiktet. Han gick med långa steg och höll i ett rep. Bakom honom gick en liten brun ponny. Ponnyn gnäggade och Annie kände genast igen den, Bettan! Annie hoppade upp och sprang fram till ponnyn och killen som höll henne såg skuldmedveten ut.
- Jag är ledsen Annie, men jag var tvungen att göra någonting för dig! Jag känner en kvinna, längre in i skogen, och hon kan heala! Ser du Bettans öga? Hon kan se igen!
Annie gick runt ponnyn och såg hästens vänstra öga. Det vita var borta! Ponnyns mörka busblick syntes igen. Annie kastade sig runt halsen på Bettan och kramade henne hårt, som så många gånger de hade gjort innan.
Men även om Bettan hade blivit bra igen, visste hon att det inte var mycket tid kvar hon och hennes barndomsvän hade tillsammans. Jacob la en vänlig hand på Annies rygg.
- Det kommer att ordna sig, sa han tyst.
Annie vände sig med hatisk blick.
- Ordna sig? fräste hon.
Du vet ingenting vad Bettan har för sjukdom eller någonting! Hur kan du säga något sådant? Tänk om den där healing-kvinnan kunnat döda henne med hennes healing? sa Annie högt.
Den där varma känslan i bröstet hon känt förrut var som bortblåst. Den här killen hade klampat in i stallet och tagit hennes käraste ägodel, utan att fråga!
Annie ryckte grimskaftet ur Jacobs hand och vände bort från honom och började gå hemmåt. Bettan traskade snällt efter och snart var de hemma igen. Rebecka mötte dom vid grindarna.
- Du hittade henne! ropade hon glatt.
Annie ryckte på axlarna och gick förbi Rebecka som snopet såg efter dom.

Vad ska hända i nästa avsnitt?
Spännande fortsättning i Stuteri Fyrklövern nr 11. :)

Nästa morgon när Annie går för att väcka sina kusiner Rebecka, Therese och Jacob hör hon en bil komma inkörandes på gården. Annie kisar mot den starka solen för att se vem det är. Ut ur den silvriga bilen stiger en kvinna med svarta solglasögon. Hon tar ut sin väska och på sina högklackade skor går hon försiktigt till boningshuset. Hon plingar på dörren och slätar till sin kjol.
Annie höjer högonbrynen och tänker efter vem detta kan vara.
Hon springer till Rebeckas rum och klampar in utan att knacka.
Rebecka väcks hastigt.
- VAR BRINNER DET? skriker hon rätt ut och lugnar sedan ner sig när hon ser Annies förvånade uttryck.
 Annie fnissar.
- Det brinner inte, men jag tror att våran överraskning mormor pratade om är här! säger Annie glatt.
Rebecka skyndade sig att ta på sig sina kläder och sprang efter Annie.
De skyndade in i huset och de tvärstannade när de såg kvinnan sitta vid matbordet.
- Hej, sa kusinerna andfått.
Kvinnan nickade till svar och återgick till att röra om i sin kopp hon hade framför sig.
Deras mormor gav Annie och Rebecka en blick och i samma ögonblick kom Jacob och Therese in.
Annie gav Jacob ett ilsket ögonkast och ett leende till Therese. Jacob skulle minsann få veta att han hade gjort fel som hade misshandlat Baylight. De satte sig vid bordet och de alla fyra kollade nyfiket på kvinnan. Till sist satte sig mormodern och hon presenterade kvinnan som Ulrika. Ulrika log och mötte de alla fyra i ögonen. Rebecka vek undan med blicken och tittade ner i bordet. Eva-Lena berättade hela historien om allt som hade hänt Ulrika när hon fick Rebecka och sina två andra barn.

Efter samtalet mellan Ulrika, Eva-Lena, och de fyra kusinerna gick Annie och Rebecka till stallet. De sadlade på sina hästar under tystnad. Utan att säga något visste de vad den andre tänkte på. Hur skulle det bli nu? Skulle Rebecka flytta tillbaka till sin mamma eller skulle hon fortfarande bo hos sin mormor? Tankarna malde på i Annies huvud och hon kunde verkligen förstå hur förtvivlad Rebecka måste vara som har trott i 15 år att sin mamma är död. När Annie väntade på sin kusin gick hon för att kolla till Bettan. Men boxen var tom! Hon sprang ut till Bettans hage, tom! Och Bettan gick inte lektioner längre, var kunde ponnyn vara? Annie började bli rädd, och tankarna snurrade runt värre än någonsin i hennes huvud. Hon ropade efter Bettan, men ingen häst kom springandes runt knuten. Bettan var borta!

Var kan Bettan ha tagit vägen? Läs mer i avsnitt nummer 10!

Hejsan.. :) Jag bara måste säga till dom som nu läser den här bloggen får jättegärna komma med idéer! Jag har idébrist.. :P
Och så är ni dåliga på att komentera.. :P
Kram /Amanda